Visar inlägg taggade med transformation

Tillbaka till bloggens startsida

Sol och fiolsträngar

Ja denna veckan har varit mentalt utmattande. Började i måndags när jag skulle till häktet och hälsa på sonen. Asså herregud sån ångest. När jag tappar kontrollen i situationer så får jag ångest. Visste inte ett skit hur det skulle funka eller vem jag skulle få träffa där inne. Jag ville bara veta så han inte psykat ner sig totalt. Å pep gjorde jag igenom den där bågen oxå så jävla nervös. Men det var min tungpiercing. Fick frågan om jag hade bygel bh men det använder jag inte så fick räcka ut tungan 😂🤦🏼‍♀️. Ja herregud å innan ongen kom in i rummet trodde jag skulle spy å hade en puls på jag vet inte vad. Men han kom in fick en kram från hans hjärta, han såg fin och stabil ut ändå. Hade gått upp i vikt tränar å åt. Det var gott att se honom. Han överlever. Han är oxå en fighter. Han har oxå fått börja om från början några gånger så vet han löser det. Men det var svårt att säga hejdå sen. Som mamma är det skönt att han är där han är nu så jag kan andas lite. Få vila från oro en stund. Få läka, få landa. Fick brev från honom samma dag när jag kom hem. Det gick rätt in i hjärtat. Som mamma är det väldigt skönt att få bli sedd ibland. Allt man fått gått igenom. Ja det har varit en galen resa å jag hoppas verkligen den är över nu att han oxå känner att det räcker och lär sig av läxan. Någon gång måste man väl ändå komma till insikt om sitt självsabotage. Sa till honom för ett tag sedan att jag aldrig sett någon förlora allt så fort. Men sen gick allt ännu fortare å han hamnade där han hamnade. Men man är tvungen att nå botten av botten innan man inser man måste göra något åt situationen. 

Sen var jag hos läkaren igen jag har graves sjukdom. Ja man står med huvudet i sanden och misshandlar sig själv tills man blir sjuk. Man kör över sig själv tills man blir sjuk. Innan dess så gör man inget. Men enveten som en gnu. Men fick mediciner. Ska inte operera bort sköldkörteln för då får man äta mediciner livet ut. Å dit ska jag inte komma. Man kan få återfall efter detta men så får det väl bli då. Jag tog första tabletten det var helt sjukt ett sånt lugn som infann sig i hela kroppen herre min gud. Läkaren sa att det kan ta tid innan kroppen reagerar. Men asså det var som om jag fick en dos lugnande. Jag som trodde att min stressade kropp bara var stressad. Har känt mig hypet aktiv så länge så att bara slappna av så var en känsla jag inte känt på väldigt länge. Hon frågade om mycke symtom men har inte känt några direkt. Trodde jag! Nu kan jag räkna upp vad som har varit symtom å det på bara några dagar. Jag har varit hypet från det jag vaknat tills det jag vaknat igen. Jag har sovit men vaknat i hyper. Men liksom trott att det varit där för att man vaknat i samma jävla skit. Så jag är så tacksam så nu kan jag gå in i läkning ännu djupare för kroppen är inte som en fiolsträng.  Jag tror man blundat för symtomen oxå. Eller så har dom varit dolda i allt mörker. Jag är så tacksam för dessa piller iaf jag minns inte ens när jag kände mig så här avslappnad. Ett tag tänkte jag har både adhd och borderline nä men alltså kroppen har varit så stressad hypad. Det är en magisk känsla i kroppen. Har börjat jobba oxå även det är en fröjd. Har gått ner till 80% igen. Någon sa du kommer förlora pengar på det. Ja det kanske jag gör men anser att jag hellre sätter in dom på mitt god hälsa konto än fortsätta med samma vanor mönster och beteenden å vara kvar i psykisk ohälsa. 

 

Asså alla blommor som växer nu det är fan magi 🌸 

 

 

 

 

 

 

 Ja resan till häktet kände jag sånt motstånd till men det släppte när jag väl fick träffa honom. Å det mötet blev inte som en hysterisk morsa utan jag var bara glad att få se honom. Så vi pratade mest om hur alla har det å så 🤍. 

 Asså livet ändå 🤍

 Är mycke med barnen och barnbarn nu 🤍. Asså sommaren 🙌🏻

 

 

 

 

 Ska njuta varje dag denna sommaren. Gjorde det förra oxå. Men denna sommaren så verkligen. Var kaos förra sommaren men det är bara minnen som håller på att blekna bort. För skapar nya minnen nu som är mer i kärlek 🧡 

 Kärrhäng 🥰

 

 

 

 

 

 Asså mina prinsessor 🥰

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Å en till prinsessa har varit så mycke grabbar så är så tacksam för dessa flickor 🥰 

 

 

 

 

 

 

 

 Den bara låg där 🥰

 

 Tränar för fullt. Har alltid velat träna med rep å det har dom på gymmen numera 🏋️

 

 Å han då snodde min väska. Han har mer grejjer med sig ut än jag 😂🥰

 Jag har jobbat i snöstorm, slask, åska, vanlig storm, djupsnö men dessa dagar på jobbet får mig och glömma hela det halvåret 🥰

 Första dagen på jobbet 🌸

 Ja jag får tydligen gå och ta massa prover nu för att hitta rätt dos till mig 🤦🏼‍♀️

 När pappa och son jobbar på samma ställe 🥰😂❤️

 Lekparkshäng tänk att dom vill hänga med sin morsa ändå 🥰❤️

 Å en prinsessa till ❤️❤️

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Asså hon 🥰

 

 

 

Å vi käkar tacos ute som jag saknat äta ute. Kunde inte det direkt i gamla huset grus å skit 🤢 


Idag firade vi morsdag 🌸.  Med tacos ute såklart som sagt livet 🤍🌸🙌🏻💃

 Fick rituals 🌸 

 Å taco grejjer mmmmm 😋 

 

 

 Men det viktigaste gänget var här det har varit mycke kaos men det är mitt kaos å jag älskar dom 🌸🤍. 

Tänk att det är först som man blir sjuk som man börjar tänka på livet och hur man lever det. Man vill ta vara på varje dag men dom man har i livet. Man vill oxå göra det i villkorslös kärlek. Att dom får vara som dom är jag skiter i om dom gått ur gymnasiet eller inte jag bryr mig inte om deras dåliga val. Dom har dragit mig till en punkt där jag slutat bry mig alltså slutat predika om vad dom ska välja och hur dom ska välja det. Det är ett gäng rebeller och det är jag tacksam för. Ju hårdare jag har stramat åt tyglarna desto mer har dom dragit å den enda som fått ont och lidit är jag. All oro smärta och lidande har tagit mig bort ifrån nuet och missat så mycke av dom. Men är så stolt över dom alla för dom har gjort så mycke som inte ens jag vågat. Jag har levt ett långt liv styrd av rädslor som begränsat mig. Jag måste oxå börja leva nu. Jag måste släppa mitt bagage som begränsar mig till den grad att det fan är skadligt för mig själv. 

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Att säga nej är självkärlek

Livet har varit tungt ett tag nu. Jag hade jobbet som återhämtning men sen blev jobbet oxå tungt. Så hade inget annat val än att gå till läkaren. Tyvärr måste man gå för att få vara sjuk man får heller inte avgöra det själv. Man får heller inte heller avgöra hur lång tid man behöver återhämtning. Så jag blir alltid hysterisk när jag ska dit för dom hittar på så mycke annat. Jag vet vad problemet är låt mig bara få läka. Så jag bara var tills jag kom till läkare. Så fick massa koder på sjukintyget. Sen togs prover oxå å SÅKLART på sköldkörtel bl.a. Dom sa proverna skulle ta en vecka men när jag vaknade dagen efter så hade dom ringt tre gånger. Försökte ringa men hamnade i kö. Tänkte om det är viktigt ringer dom väl igen. Men det kom ett brev som sa att värdena på körteln var höga så nu ska dom utreda det. MEN inget ska utredas på den förrän jag har gjort det jag kan för mig själv först. För då vill man ju ha min diagnos som en symtom. Men har man levt med inre stress på och av i två år ca så har kroppen inga bra värden, så som vanligt ska symtomen behandlas och inte orsaken. Jag vet orsaken låt mig ta hand om den först. Man ska alltid behandla orsaken så slipper man äta mediciner hela livet. Jag tänker heller inte op bort den å jag tänker inte heller ta jod eller annan behandling. För själva sköldkörteln är inte boven i sig. Så nu i två veckor så har fokus legat på mig och att göra saker jag vill, jag tycker om, äter det jag tycker om men tagit bort en del så jag fastar men äter ett mål mat. Dricker frukt och grönsaksjuicer, oilpulling, dricker två shottar varje morgon 1 med kanel ingefära cayennepeppar citron den andra med kokosolja och citron. Sen vitaminer mycke av detta gör jag ändå men nu mycke striktare. Yoga övningar för både sköldkörteln och bukspottkörteln två körtlar man glömmer av och deras funktion. Sen frågade hon om min vikt sa att jag gått ner 21 kg. Det ska tydligen oxå vara en symtom. Men nu har jag verkligen kämpat för dom kg i 2 år så jag har inte rasat ner så nä det är inget symtom. Har man levt lycklig utan stress utan trauman å får symtom ja, men att man gör det man kan själv först, för något är det annars skulle man ju inte få symtom alltså en orsak vad är den? Men man lägger sitt liv i läkarnas händer, mitt mentala mående nej. Sen har jag fått slåss med många känslor dessa dagar oxå jag lovade mig själv förra gången att aldrig mer sitta där jag sitter idag. Det är mycke frustration och ilska som släppt för jag blev medveten om den. Jag kände mig svag sjuk och satte mig som offer och det är INTE jag. Inget jag vill vara i heller för den delen av mig bad jag dra åt helvete för längesedan. Pratade med chefen oxå ville gå ner till 80% så fort det gick. Hon löste det direkt efter min sjukskrivning. Jag har så mycke jag vill göra nu för min återhämtning så tacksam för att det gick så fort. Jag la fallet på jobbet men det var jobbet som fick bägaren att rinna över. Så är nog tacksam för det men tänker inte uppleva ett sånt stresspåslag på mitt jobb en gång till ändå. Jag jobbar inte med min hälsa som insats. Det är inte värt dom pengarna det gjorde. Slutar man leta quickfix och gör det man måste så kommer det komma något gott ur detta oxå. 

En av anledningarna är att jag har en son som valt vägen med droger och alkohol. Så orolig i egentligen många år. Har nog begravt honom mentalt 10000000gr. Även son två har varit vilse. Så fick samtal för några helger sedan vägrade svara. Tänkte det är nu det är nu jag får begrava ett barn å mina barnbarn sin pappa. Men han hade åkt fast å sitter i häktet. Det samtalet var väl kanske bättre för mig iaf sen vad han känner vet jag inte men han funderar nog mycke. Min uppgift som dotter mamma systerdotter har inte varit en enkel resa. Har varit omringad av droger och alkohol tabletter misshandel sen barn. Jag trodde det var mitt ansvar att få alla att sluta oxå men insett att det inte är min uppgift för det tillhör deras resa. Sen går det inte hjälpa den som inte vill bli hjälpt, det är där som lögner smygande och manipulationen kommer in i bilden. Även smutskastning på anhöriga. Jag och min son har varit ovänner många gånger jag har uppmanat vi har inte pratat på många år. Men det enda jag har velat är att han inte skulle hamna precis där han är nu. Eller i graven då men nu är han där han är. Jag vill inget hellre än att rensa vapen och droger från gatorna men trodde ju inte det skulle innefatta mitt barn. Jag trodde inte han skulle välja att ringa mig, för vi har ändå en djup relation så han vet vad jag kommer säga och hur jag agerat. Men ärligt jag orkar inte vara arg längre jag har fällt många tårar, visste inte man hade så mycke tårar. Men mest för att han gjort valen som tagit honom dit för sig själv för sina barn. Han är inte dömd än men när man pratar med andra så har dom redan satt honom på sex år. Att inte se sitt barn på sex år gör oxå ont. Vi har tjafsat om hans 30 års dag och min 50 års dag men det blir inget med det. Ja jag vet jag får iaf se honom när han kommer ut. Det finns många som verkligen har förlorta barn föräldrar anhörig till droger och alkohol. Antingen genom dödsfall eller för att man fått be dom dra åt helvete. Jag har ändå tur jag hade min mormor som trampade upp min väg för hon la hela sitt liv i sina barns beroende. Hon har fällt många tårar och bärt smärta men oxå fått begrava ett barn. Jag hittar styrkan i allt hon gjort med att försöka göra tvärtom. Jag vill inte leva mina barns beroende. Jag ville inte vara den dottern som svalde skiten som blev kastat på mig. Men det var lättare att be M aldrig mer kontakta mig än mina barn. Jag vill inte ens göra det med mina barn. Men dom kastar ändå ingen skit på mig så. Vi är ovänner ibland ja tjatig jävla morsa. Men jag har nog tack vare mormor inte känt samma smärta i så många år för hon visat mig hur jag inte ska göra. Hennes liv var liksom fast i deras beroenden tills hennes demens och död. Jag vill inte att det ska vara mitt liv så därför fortsätter jag att leva sen får man väl falla ibland men medvetet stanna upp för läkning. Sen har han det säkert lika tufft när han inser att han är där han är av eget bevåg. Men det är hans historia detta är min. Så jag har skrivit brev till honom försökte inte spä på hans ångest för det klarar han nog bra själv. Känslan av att faktiskt få skriva ett brev för hand var helt otroligt. Med kuvert o frimärke. Vet inte när jag skrev ett brev sist. Trodde väl inte heller att det skulle gå till häktet den dagen det blev av. Ja dessa barn har verkligen tagit mig på en tur i berg och dalbanan. Fast banan har bara haft toppar och dalar det har antingen varit smärta eller rosa moln. Men nu släpper jag han fri att få vara sig själv. Jag accepterar honom för den han är klart jag alltid älskat honom. Men nu med facit i handen så hade man kunnat förhindra många bråk av att jag faktiskt skulle ha backat. För varje människa här har sin resa att gå med valen misstagen demonerna med allt, det går inte förhindra spelar ingen roll hur många bråk hur mycke man predikar hur mycke man skyddar så går det inte förhindra. Men det är svårt som mamma att ha stått vid sidan och sett på medans dom grävt sin grav. Har varit svårt att inte lägga det på sig själv oxå. Misslyckad som mamma har jag känt mig i många år. Man skaffar bebis och tror allt ska vara en dans på rosor. Små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer vet inte hur ofta jag fått höra det. Men nej jag trodde son 2 skulle dö 111111gr innan han var ett. Han var sjuk så nä samma känslor vilken ålder dom än är i. 

Men iaf en av anledningarna att jag är där jag är idag. Men känns som jag kan slappna av mentalt nu för nu vet jag iaf var han är. Så orolig på helgerna men nu i slutet spelade det ingen roll om det var helg eller vardag. Så nu har jag en vecka kvar på min sjukskrivning. Har tur jag har hubby och dotter som tvingade mig till läkaren sen har han verkligen bromsat mig för blev liksom inte av med stresspåslaget. Hade det när jag lagade mat, kissade, jobbade, åt, tränade promenerade ja typ hela tiden. Vaknade med det oxå. 

Denna gången ville jag dö oxå. Inte självmord. Men denna smärtan hela tiden, dör man så blir man fri. Känslan av att bli fri från den inre smärtan är enorm.Jag hade tankar som att bli påkörd eller bli sjuk men vill inte dö långsamt och vågar inte själv. Så nä jag har skit kvar att göra här. Å jag vet ändå att efter varje fall så ställer man sig upp ännu starkare. Vad fallen än har innehållit. 

 Äntligen kan jag få håret i en liten toffs 😂

 Barn och barnbarn har varit här mycke. Man behöver nog bearbeta tillsammans men varit väldigt arg oxå så dom har väl fått ta en del skopor från mig ❤️❤️

 😘

 Igår blev det tacos ute. Känns ju att en saknas men så tacksam för dom alla. Dom var här oxå utan barn så vi kunde sitta och prata och skratta utan pass på barn. Bebbarna var med såklart men ni fattar ❤️❤️

 ❤️❤️

 Mycke energi in i själen å moder jord är helt magisk nu 🪄

 

 

 

 Å bebisarna på spikön börjar kläckas

 

 

 

 Å en tur till havet 🩵

 

  

 

 

 

Har fått säga nej stop å det räcker nu till så mycke! 

 

 

 En kycklingsallad fick följa med dit 💯

 

 

 

 Bebbisarna fick plats att gunga tillsammans 🩷🩷

 

 

 

 

 

 

 

 

 Gick och tog en fika själv

 Det har blivit mycke tacos här sista tiden å det är som att mata ett gäng som inte ätit på 100 år. 3 kg köttfärs och den tar slut allt tar slut å ju mer jag ökar desto mer äter dom 🥰❤️

 

 

 Chillar med livet som morbror ❤️

 

 

 

 Tog en fika med hubbyn oxå ❤️

 När han fyller år brukar vi åka och handla  denna gången valde han en kickbike han valde rätt dag oxå 25% om man var medlem. Har haft djupa samtal med honom om hans pappa. Han är klok, vis kändes som både han och jag behövde det samtalet. Barnen ska få träffa honom på onsdag så glad för deras skull ändå. Klart att det inte är något man önskar sina barnbarn men nu är det som det är och barnen behöver ändå sina föräldrar tills den dagen då man väljer själv om man vill ha kontakt eller inte. Jag stöttar mitt barn men oxå mina barnbarn. Hoppas bara det blir bra där framme. ❤️❤️

 

 Hade inte så många kort på denna ongen så bad om ett å så blev det 😂❤️

 I drömmarnas värld 🩵

 Hon älskar sina småkusiner 🩷🩷🩷

 

 Njuter av solen återhämtning och med för mig själv

Gjort en tatto för gossi oxå alla ville göra å skattepengarna kom i bra läge för alla. Tog en bild på hans tass degen innan ❤️

Melonerna nu bara så goda och stora nu


//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Igår kom han hem

Under några veckor nu så har jag funderat mycke på vad att vara flexibel verkligen betyder. Å efter dessa veckor har jag konstaterat att det är att godkänna vilken skit som helst som blir kastad till dig på bordet. Att tiga och lyda är att vara flexibel. Så det ordet har jag tagit bort från min CV för ingen ska ge mig något som jag bara ska dansa efter. Någon måtta får det vara. Jag har lovat mig själv att jag aldrig mer ska ha ett jobb där jag gråter, jobbar med hälsan som insats, jobbar med det mentala som insats, har ett jobb som drabbar min familj. Där är jag nu. När man är för snäll så utnyttjas den snällheten tillslut. Bara för man inte klagar och gnäller så tror man att man tar vad som helst. Men denna veckan nådde jag bristningsgränsen ska jag säga.Förra veckan så sökte jag tre nya jobb för vissa saker accepterar jag inte. Att vara kvar i sånt leder till att man snart kommer gå in i väggen och har man redan varit där så är det lättare att hamna där om man inte går något åt situationen. Så nu får vi se om jag byter jobb eller inte. Det är en befrielse att stänga dörrar. Så gör dig själv en tjänst stryk flexibel ur din cv. Jag har oxå konstaterat att vi är inga träd är man inte nöjd så kan man flytta på sig. Man behöver bara jobba med att få bort alla rädslor som befinner sig i vägen. Dom rädslorna finns inte längre hos mig. Jag flyttar hellre på mig, jag lämnar hellre än att stanna och som sagt få tillbringa tid i väggen, depressioner, ångest, vakna nätter med att grubbla, där har jag tillbringat för många år av mitt liv. 

I går kom gossi hem till oss igen. Jag trodde jag skulle bryta ihop igen men på något sätt kände jag mig hel igen. För när jag lämnade honom hos veterinären så kändes det som om jag lämnade en del av mig. Sen dess så har jag verkligen saknat den delen. Jag är så tacksam at mobiler finns för jag har så många fina kort och videosar på honom. Jag har lyckats fånga hans egenheter och det gör mig så glad. Han tvättade sig som en katt i ansiktet, han skulle alltid bära på kottar och ta hem dom. Han har alltid varje natt sovit i våran säng, han har alltid varit med när vi yogat, mediterat, när jag spelat in filmer. Han kunde inte hoppa upp i våran säng, vi har en väldigt hög säng så när vi skulle lägga oss så sa jag ska vi gossa då kom han sen vände han sig och backade till mig för att jag skulle lyfta upp honom. Så tacksam för mobilen. Nej det är inte bara en hund har sörjt honom mer än en del människor som jag haft i livet. Liten fick verkligen göra det jobbet han var här för han har klarat sin livsuppgift 🤍.

 

 Jag sa till hubby han ska ha bälte på sig på vägen hem 🥰

 Dom hade gjort urnan så fin  <3 

  <3 

  <3 

 Jag fick en gis av sonen. Jag kallade ju honom gisen oxå kärt barn har många namn 🥰

Hubby fick ett kort av sonen när han fyllde år märkte han inte läste ordentligt, så jag ville oxå läsa men märkte då varför han inte ville läsa. Det var ord som gick rätt i hjärtat så man ville bara gråta 🤍

 Kan inte läsa det idag heller utan att vilja gråta. Han hade en bra dag. Han fyllde på påskafton i år så vi käkade påskmat oxå  ❤️

Så vi hade några påskkärringar och gubbar här  <3 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Vi e så rika så hjärtat rinner över av all kärlek   <3 

Livet  <3 

  <3 

Å Saga höll sig långt bort från kameran denna dagen. Dom flyr när dom blir större 

Det var första gången alla barnbarnen var här sen Liten blev ängel så det blev lite ledsamt en stund. Men det fick vara så. Han har varit i alla deras liv funnits med sen dom var nyfödda. S ville vara med hans leksaker och det fick hon jag har oxå en som jag har. I sorg måste man göra sånt som man känner hjälper till med att ta sig igenom det. En del saker verkar kanske konstiga men att man vågar vara konstig då om det hjälper i själen. Jag vet att gossi varit med oss här hela tiden men jag behövde något att ta på. Så dom frågade och jag svarade, sen började dom bråka och leka som kusiner gör 🥰. 

Fick en duva på besök 🥰

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Klamrar mig fast i smärtan

Ja nu har det snart gått två veckor å denna tomhet märker jag att jag klamrar mig fast vid. Jag har märkt att jag klamrar mig fast i smärtan för jag vill inte ha ett avslut. Jag hade en meditation för en vecka sedan där han kom med två andra hundar som oxå har haft stor plats i mitt hjärta. Där å då försvann smärtan jag blev jätte förvånad och undrade vad ska jag känna nu? Så istället för at ta vara på att tomrummet försvann så har jag fortsatt att leta upp smärtan och vara kvar i det. Jag har tagit promenader på samma tider tänkt att jag gett honom mat. Har någonstans vägrat städa. Städa va det första jag hade velat göra när vi kom hem men dragit ut på det oxå. Så har tagit tag i det nu. Gjorde det i fredags dammsög och gjorde rent soffan. Där och då skrattade jag åt mig själv för då svor jag på alla hundhår som klätt min soffa i många år 🤦🏼‍♀️😂. Jag tror nästan jag har haft hund runt mig sen jag föddes inte riktigt men nästan. Så det var ändå lite skönt att ju mer vi städar nu så kommer hundhåren försvinna mer och mer samtidigt som det är avslut. Ibland vet jag inte om det är honom eller vanorna man saknar mest för vi är vanedjur å dessa rutiner dom sitter som fastgjutna i oss. Sen blir nog saknaden större när man hela tiden blir påmind. Å jag kände igår att han vill inte att vi ska klamra oss fast. Vi ska göra alla nya saker som vi kan nu. Nackdelen med att vara uppvaknas är att man blir så jävla självmedveten 😂. Så man måste ju se det å fixa det. Det var lättare förr när man klamrade sig fast i all skit och stoppade huvudet i sanden för att slippa se att man fixar sig själv. Man ser att man behöver inte känna smärta. Tänk att man fuck väljer lidande istället för att faktiskt gå igenom alla nya dörrar som öppnas. Så idag efter jobbet ska jag gå direkt hem. Det gör ont redan nu men bara att sparka sig ur det. Detta är ju alla avslut som gör ont som leder till förändring behöver ju inte vara ett djur. För man är bra p att klamra sig fast i smärta. En del jag pratat med har klamrat sig fast i mobbarna i skolan dom hade för x antal år sedan. Man skapar sitt eget lidande man väljer att lida istället för att bara släppa taget. Att lida för man blev mobbad för 10 år sedan är att ge dom tillåtelse att fortfarande mobba. Man blir fortfarande mobbad. Å man gör det mot sig själv. Jag vet det är så svårt att släppa taget om ex föräldrar svek mobbning och allt man varit med om. Men tro mig ju mer man skalar av desto friare blir man. Så i grunden så har jag en sån otrolig lycka och tacksamhet i hjärtat. Men livet kommer drabba oss vi kommer få uppleva hjärtskärande situationer. Men att man är så medveten som sagt att man fixar det. Att man ser det. Jag var väldigt känslig igår för livet ger prövningar oxå för att man ska bevisa att man har förändrats. Så igår visste jag vad jag skulle få jobba med idag när jag vaknade å så blev det 😂. Men tror jag klarade testet denna gången. När man springer runt i sitt egna lilla helvete där livet går på repeat så är man så nere i sin skit å man ältar och ältar. Så när man sen börjar göra en mental livsförändring så är det så lätt att falla in i gamla ruller. Man vill inte vara där men man ser inte att man hamnat där tills man vaknar upp ur det och får ge sig en spark i röven. På den resan för man ge sig själv många sparkar i röven. Till och med nu fortfarande får jag ge mig själv en spark i röven. Å nu blir det att man bara ger sig själv en djup suck å bara jaha igen 😂. Det som är bra är att ha fokus på vart man ska så ser man så tydligt vart man är påväg man ser om man går åt rätt eller fel håll. Tar det här mig närmare eller längre ifrån och klamra mig fast i smärtan tar mig längre ifrån å det vill jag inte. Så man måste jobba sig igenom. 

 Blommor å knoppar har börjat växa så fantastiskt älskar skiten ur våren 🥰

 Friheten är ju ny. Friheten man har utan djur å nu ska jag välja att njuta av den istället för att välja smärtan ❤️

 Så det blev hotellfrulle. 

 En morgon hade jag bestämt gymmet men sket i det men vaknade ändå i rätt bra tid så tänkte jag drar ändå. Det va oxå en ny erfarenhet. För att jag haft vovve hade jag valt honom. Fast Hubbyn var hemma å kunde ha tagit honom. Men så länge jag har haft djur och barn så har jag ALDRIG valt mig. Även på jobbet så har jag valt andras mående före mitt. Jag har valt att stressa för att andra ska må bra. Å dom valde bort mig så lätt så med facit i handen så var min hälsa inte värd det. Det är detta jävla pleasandet man håller på med. Så den medvetenheten tog mig till att glömma dom. Man sätter människor på pedistalen sen ser man att det inte var ömsesidigt å det är en besvikelse. En del skulle jag rulla ut röda mattan till men dom högg mig inte ens i ryggen utan rätt i ansiktet. Å det är nära relationer så mitt råd är att iaf bli medveten om sitt värde för att komma ut ur alla skit relationer. Å plocka ner människor från sina pedistaler. Ditt liv din hälsa å den ska vara på topp.

 Tog en promenad till skogen med dotter å barnbarn. Blåste såpbubblor 🫧 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Sen blev det en tur runt spiken det är fint där när det börjar spricka ut 😍

 



Lite nya videos på youtube 




 Brukar ju gå ut med Liten på rasten men nu kunde jag försvinna in i ett blogginlägg 🥀. Hubbyn jobbar oxå kvällen idag.


//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Ensamheten

Jag trodde jag var grym på att rocka ensamhet. Men igår insåg jag att jag inte ens aldrig har varit ensam. Jag har alltid haft någon hos mig. Jag har tyckt om att vara med mig själv. Men igår insåg jag att i morgon är första dagen jag är ensam på riktigt. Hubbyns jobbhelg så han skulle jobba dag idag. Till och med tv och internet la av igår 😂. Hjälp från Liten för att verkligen rida ut dagen 😂. Han känner mig verkligen för teven hade verkligen åkt på idag. Jag hade valt distraktion från att slippa vara medveten om att jag är själv. Men jag behövde idag för att spela in filmer på youtube så att jag ligger många steg framåt. Hade tv funkat så hade jag valt den istället. Så jag fick spelat in många nya filmer å så nöjd med dom kan verkligen känna att jag står mer i min sanning och vågar prata om det. Så ny härlig energi så in å följ @qamillanilsson så ensamheten klarade jag ju bra ändå. Men jag är inte ensam jag vet att han är här. I går fick vi en kotte av honom. Han älskar kottar och bör alltid med sig en hem. Slängde alla den dagen. Men nu låg det en i trappan till oss å det är bara han som tar med sig kottar hit så det va fantastiskt. Jag sparade hans leksaker och en kudde han brukar ligga på. En av leksakerna piper fortfarande å han älskade den. Nu väntar jag förväntansfullt på att få höra den. Jag känner honom så är inte det men alltid skönt med bekräftelse. Tänkte jag skulle komma i kontakt med en djurkommunikatör men nej denna gången ska jag lita på mig själv och min egen intuition. Jag vet han är här och jag vet att det jag känner är han. Man måste lita på sin egen inre intuition man söker upp såna bara för att få det bekräftat att man inte känner eller gör fel. Man kan å man behöver inte betala för det och absolut inte för att få det bekräftat för sig själv. Men det är svårt när man tror att det måste ske på ett visst sätt eller att någon säger det är fel. Då tappar man det med att lita på sig själv. Jag trodde ju att vi hade en evighet ihop kom på att vi har det oxå fast från andra sidan ❤️. Min mormor som oxå var min värld kan jag inte känna av men det har jag jagat så jag har nog själv blockerat det. Pappa och morfar är döda oxå men dom vill jag inte ens ha kontakt med. Det är trasiga relationer. Men min morfar kom till mig och berättade läxan för mig. Jag har varit bortskämd av min morfar fick allt jag ville ha. Ville jag ha jackan han hade på sig så fick jag den. Hade jag problem med pengar så hämtade jag det. Hade jag problem med elen så fick jag det med en uppmaning. Så städade en dag i februari tror jag. Stannade upp å bara ahaaa. Han kom till mig och sa att han var tvungen att be mig dra för att jag inte skulle vara beroende av hans hjälp/pengar. För ofta hänger man kvar i relationer och tar skit för att man tror man är beroende av deras hjälp. Så länge man tror det kan dom säga hoppa å man frågar bara hur högt. Den dagen han bad mig dra åt helvete hade jag byggt upp en annan styrka. Min resa hade börjat då. Så jag åkte där ifrån och kom aldrig mer tillbaka. Jag är värd bättre. Å det jag lärt mig av det är att jag inte behöver hans greker eller pengar jag klarar mig själv nu. Men jag hade fortfarande varit beroende av honom och hans pengar om jag inte hade valt att stå upp för mig själv den dagen. Han köpte även bilar till oss. Så jag förstår läxan verkligen så jag är tacksam för att det hände. Några timmar senare fick jag att han hade gått bort. Alla människor som kommer in i våra liv är här med en läxa man kanske inte ser det just där och då men den dyker upp i ens inre så småningom. Å jag fattar varför det skedde just den dagen. Men det är just det kärleken mellan människor den gör ont. Kärleken till djur gör inte ont. Jag har uppenbarligen oxå älskar mer än vad jag har varit älskad själv. Får två relationer som jag är uppväxt med som verkligen var en stor del i mitt liv har kunnat kutta ur mig ur deras liv på bara två sekunder. Man trodde man betydde mer än så. Svek gör ont. Men är tacksam för alla relationer som kommit å gått under resan dom har gett både positiva och negativa lärdomar och när jag behövde det som mest. För som sagt man klamrar sig väldigt lätt fast i relationer även fast dom är destruktiva för man tror man inte klarar sig utan. Man står ut med skit för man är beroende av andra och kanske deras pengar. Så det var nog min nyttigaste lärdom. Man ska stå stark på egna ben och reda ut sin skit för att klara sig själv. Men såg inte detta då så prövningarna var många innan jag fattade att vi måste tänka om tänka nytt. Har en bit kvar men jag-/vi vet vart vi ska och vart vi vill. 

Så dagen idag är jag supernöjd med som sagt var å efter jag gav mig själv high five så fick jag igång teven 😂. Det ska bli spännande att få ha honom vid sidan kommer nog få många sparkar i röven ❤️🥰. Vi är fortfarande ute och går med honom. Det är så många vanor som gör ont att sluta med ❤️. Å det är så lätt att bli soffpotatis så man för se till så man är mer medveten om vad fuck man håller på med 🥰. 

 Bordsskick nej vi bor själva nu så vi behöver inte uppföra oss 🤦🏼‍♀️😂

 Älskade blommor 🌷. Våren är runt hörnet 🤍

 Vi har ätit bara två länge nu så fattar inte varför det känns så annorlunda nu när han somnade 🤔

🌲

Jag har två ben det andra är där bak någonstans och inget snor i näsan insåg att min spegel behöver rengöras 😂

Livet ändå 🥀


//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Smärta är styrka

Man kommer till en punkt i livet där man väljer att gå igenom sin sorg och sen kamma till sig. Man låter smärtan bli bensin för att fucking fortsätta framåt. Man kan inte krypa ner i offerkoftan och tycka synd om sig själv. Man fastnar så lätt i koftan men den kliar och skaver. Saker kan göra ont länge men att man medvetet omvandlar det till bensin sliter av sig offerkoftan och fucking eldar upp den. Ta ansvar över det egna livet fixa det där som man måste fixa. Jag önskar någon hade sagt det till mig för många år sedan. Då hade jag besparat så många år i offerkoftan och tycka synd om mig själv. Man är i sin skit och ältar gör allt för att slippa erkänna för sig själv att att man satt sig där man satt sig av eget val. Lättare att skylla på andra. Tillbringade oxå många år med att vänta på något som ska komma och rädda mig. Blev snabbt svarta fåret när jag insåg att det är jag som måste göra förändringen. Smärtan man upplever är för att man ska ta sig framåt. Inte gräva ner sig. Jag har följt med och tillåtit mig vara i sorgen. Känna den uppleva den gå igenom alla fraser. Jag har låtit mig vila inte kunnat sova men tagit det lugnt. Många vanor man har som man möter kommer göra ont men att man gör det och inte backar för man inte vill känna. Men ska friskanmäla mig sen är det dags att gå till jobbet igen. Det blir oxå nytt behöver inte gå hem på rasten och gå ut med Liten. Men nu känner jag att dom fantastiska minnnen blir starkare och själva händelsen börjar blekna. Snart kommer urnan hem är redo att möta en ny våg av smärta. Han ska få ett altare. Jag har inte kunnat göra ett förut för intresset har inte funnits. Men nu gör det, Han är mitt liv han är min livsenergi han är min nytändning han är min tacksamhet han är min acceptans han är min ängel han är min vägledare. Jag känner mig verkligen jordad nu jag har honom å jag har Hubbyn här nu är det bara att bränna broar och pressa igenom. Jag har varit så vilse i detta dom kallar andlighet. Finns så mycke ”regler” om att man ska vara och göra på ett visst sätt. Jag uppfyller inte dom alls så därför har jag länge känt mig misslyckad även i det. Man kan tydligen inte kanalisera för att man äter kött, använder tandkräm osv. Ja det är stort jag har kämpat så länge med att bli något jag inte ens vill vara. Jag har jobbat med ärkeänglar men inte känt att jag fått svar trodde det va för att man gör allt fel. Men andlighet har inga lagar eller krav. Har oxå haft ångest för att jag inte kunnat göra ett altare för jag har inte vetat med vad eller till vem. Så på den andliga resan är det väldigt lätt att gå vilse för man fastnar. Jag tror ändå på något sätt att det har varit bra för min lärdom. Men nu vet jag vem som ska få altaret jag klamrar mig fortfarande fast i hans kropp så det är ju vovven men det får vara så. Min hund är värd ett altare nu helt plötsligt vet jag hur jag ska göra å ingen kan säga att det är fel för mig. Jag vet hur jag ska göra nu jag vet vad jag ska göra nu. Man måste bara liksom vänta in sig själv så ser man svaren man ser vägen man vet själv vilka delar av andligheten man vill ha. Du behöver ingenting varken tarotkort kristaller rökelser healing om du inte är intresserad men är du intresserad av det men då är det roligt att lära. Är det inte roligt så känns det som ett måste då blir det en börda istället. Jag ger healing Reiki och det passar för mig men man behöver inte ta emot. Jag är bara en kanal du kan själv be om det. Bara be den du vill ha hjälp av. Aktiveringar ber du bara om. Tarotkort har jag slutat med kristallerna har jag slängt rökelserna är borta. Att rena ditt hem ber du oxå om hjälp med. Att jorda dig bara ta av dig skorna och kontakta i marken. Jag hatar när saker ska bli komplicerade det ska vara enkelt livet ska vara enkelt. Allt ska vara enkelt inte komplicerat. Så jag gick från pleasande och förminskande till nytt pleasande och förminskande. Vem du än jobbar med uppe eller nere så ska du inte lyda knäböja pleasa förminska dig. Du ska göra du och njuta av det. Jag ska göra mig nu och fucking njuta av det. Vi har alla världens möjligheter serverad på ett guldfat men vi väljer att se det från andra hållet. Vi väljer att se allt negativa istället i våra kroppar i våra liv i världen. 

 Ja redan som liten hade jag den attityden 😂💃. Den var död ett tag 🥰😂 

Livet är ändå skönt. Jag har en fantastiskt fin lägenhet den luktar gott. Ja livet är ändå jävla amazing. Fortfarande säger vi -vi bor här 🥰 har gjort det över ett år nu. Men efter alla akut boende så är vi fucking värda det. 

Nu när alla barnen flyttat ut kände jag det skönt att faktiskt ha gjort arbetet med uppfostran. Vi båda har haft barn sedan typ 19. Nu börjar ett nytt kapitel. Jag har oxå njutit av att vara ensam men nu utan vovve oxå så märkte jag att jag inte alls varit ensam. Jag är det nu vi är det nu. Å det skrämmer mig lite. Jag vet inte vem jag är utan barn och djur. Vilka är vi tillsammans nu. En spännande resa men ändå lite läskig. Vi hade börjat lite innan vovven försvann med att äta hotellfrukost och ta oss ut lite mer. Men nu helt plötsligt när det verkligen bara är vi så blev allt nervöst 😬. Tänk att en liten hund på 5kg har tagit så mycke plats gett så mycke. Nu när man är i tomrummet så känner man det allt kretsade runt honom. Så hans avslut har öppnat nya spännande dörrar å det är lite pirrigt nu att gå igenom 🥰.  

Idag har jag simmat hoppade över i onsdags! Man måste vara tillåtande men man måste oxå vara sin egen spark i röven. Det är lätt att falla tillbaka in i gamla ruller! Man vet att man inte vill det så jobbigt att alltid börja om från början. Va inget roligt när klockan ringde. Nu när jag äntligen kan sova. Men har en bestämd Hubbyn som oxå jagar mig lite. För jag vet att hade jag valt att sova så hade jag varit arg på mig själv sen. Å nu så här efteråt är jag tacksam att jag gjorde det å kroppen känns så himla skön. 

60 längder sim 💪

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Bara vi två kvar

Ja längesedan det blev ett blogginlägg och detta blir väl kanske ett tragiskt inlägg men det kommer ur kärlek. Vi har haft några tunga dagar nu. Men från början, för ett tag sedan så såg jag en film på tiktok om våra djur alla djur men eftersom jag har hund så blir det hund jag tar. Hon sa iaf i filmen att våra djur är här oxå för sin livsuppgift. Där och då sa jag till min vovve att du har klarat din livsuppgift här hos oss iaf. Å det med råge. Så tacksam. När vi har djur så är vi inte medvetna om vad dom faktiskt ger oss vi har fullt fokus på vad vi ger dom. Men jag förstår till 200 procent varför just han kom till oss. Han har lärt mig iaf allt han kan om villkorslös kärlek och att kärlek behöver inga ord. När du tittar in i en hunds ögon ser du bara kärlek. När du tittar in i människors ögon så tittar du med ett dömande ett värderande och oftast negativt seende. När du tittar in i ögonen på en hund får inte du det där dömande du är du och hunden bryr sig inte om hur du ser ut, vad du har på dig, vad du gjort för dåliga val, hur lång du är eller om du har håret grönt. En hund skiter fullständigt i det den tittar på dig med kärlek. Även om en hund blir misshandlad så möter du kärlek utan dömande. Därför man vill vara med djur iaf jag. Men sen har man ju oxå bebisar dom vet inte ett skit om dömande heller så därför möter du kärlek. Sen tittar du dig själv i spegeln ja man har alltid nått att gnälla på om sitt utseende. Men tänk att titta på dig själv från din hunds ögon bara med ren kärlek. Min egen resa så har jag fått bort stor del av det dömande sinnet. Det är att släppa andra fria att få vara sig själv med det så släpper man sig själv fri att få vara sig själv. Men att släppa sig själv fri tar längre tid det gjorde det iaf för mig. Men sån visdom vi får från våra djur. Man känner mer kärlek på platser där man får vara sig själv man behöver inte låtsas eller ta på sig masker för att duga. Men sen tar man på sig masker för att man själv tror att man inte duger som man är. På en arbetsplats syns detta så tydligt att man dömer och man får inte vara som man är. Den är för tyst den pratar för högt den är för mycke den är för bossig den är en mina chef den pratar för mycke hela tiden är det dömande om personligheter och på jobbet är du på jobbet det enda du ska få kritik för där är om du inte sköter dina arbetsuppgifter inte din personlighet. På ett lönesamtal på förra arbetsplatsen så tycke hon jag var för tyst på apt. Man ska inte få lägre löneförhöjning för att man är tyst. Jag har fått höra mycke att jag är för tyst så har haft svårt att acceptera den sidan av mig själv och då blir det prestationsångest i stället. Jag kanske inte har något att säga sen på apt så paratar man om samma skit hela tiden förlåt nu men det är som om varje apt går på repeat. Å ingen förändring sker. Men iaf vi har sidor av oss själva som vi inte accepterar just för att man fått höra att man gör fel eller inte gör som andra vill. Så därför accepterar man inte dom sidorna med sig själv. Sen ska man ju alltid utmana sig själv för att växa men på ett sätt som man inte blir tvingad till utan som känns bra för en själv. Så lär av din hund inte tvärt om samma med barn lär av dina barn dom kommer med ett rejält lass kärlek till dig men även som jag själv tog inte emot det för man har fullt upp med att vara en perfekt förälder och rädd för att bli dömd om man inte är det. Man blir det oxå men som sagt lär av alla människor och djur du har runt dig du har massor med guider som kan ta dig framåt. Se kontraster om någon kan så kan du om det så bara har skett en gång så har det ändå skett tex lyckas med något. Under mitt liv så trodde jag att man blev typ gammal när man var 50 blev dement hamnade på hem och sen dog man. Men när man tittar runt så ser man att så är det inte så vad behöver jag göra för att det inte blir så för mig? Jag har oxå länge suttit fast i ett fattigdoms tänk har väl inte kommit över det riktigt heller men just tills pensionen kommer men det finns pensionärer som är rika oxå så hur kan man själv lyckas med det? Ja för att lära sig allt om dessa kontraster så måste man ju bli guidad av dom som lyckats med det, inte dom som säger åt dig vad du ska göra som inte kommit dit själva. 

Ja lite ur spår men när det kommer upp olika trauman i livet så börjar jag fundera på livet. Man tar livet sig själv djuren människorna man har runt sig för givet. Men iaf jag tackade honom efter jag såg den filmen för allt han gjort för mig han har varit med mig i min ångest, när jag varit på toaletten, när vi rest, asså ja hela tiden. Men framför allt har han hjälpt mig ta mig upp ur mina depressioner hjälpt mig från min ångest hjälpt mig ur mina rädslor. Han var en stor del till mitt uppvak alla runt mig har varit det på olika sätt. Men vovve och hubby är väldigt lika faktiskt dom har älskat mig som hårdast när jag känt att jag förtjänat det som minst. Dom har älskat mig när jag vägde lite och för mycke ingen av dom har dömt mig för min väg på något sätt vare sig det varitt kroppslig eller mentalt. Dom har äskat och stöttat mig i mina mest tokiga ideer jag haft men oxå mina bästa, dom har varit med mig när jag krypit i hop och skakat i min ångest dom har sprungit med mig ut när min ångest har lett mig ut. Dom har turats om med att hålla mig på banan :-). Men i min sista depression i min sista ångest så insåg jag att jag vill inte vara i detta mer nu jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle vara i det. Så då fick man ställa sig frågan vad behöver jag göra för att inte hamna här ja å sen var det bara att LYSSNA på dom SVAREN men man går heller till typ en doktor och vill dom ska fixa problemet helst oxå över en natt. Men denna gången lyssnade jag på mig själv och på min kropp jag började min livsförändring. Och även i den har jag haft deras stöd. Liten har gjort samma saker som hubbyn bara att han har gjort det utan ord bara i handling. Man behöver inte alltid ord utan att någon bara finns där som kan krama en utan att döma. Att kunna gå in i en kram och vet att det är i ren kärlek inget annat. Men iaf igen hahah helgen som var var min jobbhelg hubbyns oxå. Jag har närmast hem så jag har fått gå hem på min rast för att ta ut liten så i helgen så kom inte liten ens fram till mig för att hälsa när jag kom hem. Då tittade jag honom i ögonen och kände snälla hjälp mig jag orkar inte mer. Den förtvivlan i mig som dök upp den gjorde ont. Jag hade ju tänkt att han skulle tillbringa många somrar med mig här. Han gillar att ligga i solen så det var en dröm att flytta till lägenhet med balkong. Förra sommaren hade vi alltid balkongdörren öppen så han kunde komma och gå som han ville ut å in. Å min plan var att i sommar så skulle jag ta 5 veckors semester vara med honom och bara landa i att vi bor här och att livet har äntligen blivit bra. Men det ingick inte i hans plan. Så där och då beslöt vi att ringa veterinären på måndag. Jag var ledig måndagen hubbyn tog ledigt men vi fik ingen tid förrän på tisdagen klockan 9:50. Så nu började ett dygn med fucking övertänkande och analyserande. Gjorde man rätt val? är det våran rätt att avsluta ett liv? men är han inte lite pigg ändå vi skiter i det? Allt över analyserande för att övertyga sig själv om att man gjort rätt val? ångest för man inte sett åldern krypa på? Men man såg det fort när man sett den filmen det var precis om det hände något då man fick upp ögenen och faktiskt såg honom. Vi har hela 2023 varit upptagna i annan skit så man inte sett sen vill man inte se. Ofta får djuren leva längre i lidande för att vi männskor gör allt för att hålla sig ifrån den smärtan som väntar. Till och med stoppar huvudet i sanden och vägrar se. Men sen försökte jag få stopp på mitt övertänkande och överanalyserande, för hela tiden får vi höra att man ska inte. Nä man ska inte och tro mig jag har lidit mer just för detta överanalyserande och tänkande, så hade jag kunnat stoppa det så hade jag gjort det. Men sen bara jag accepterade att det va så. Bara det gav en lättnad. Man behöver sitt övertänkande, man ser det för det gjorde mig medveten på så mycke om mig själv. Sen gav man sig själv ångest för man inte sett det tidigare. Jag och hubbyn pratade och man har sett det men stoppade huvudet i sanden igen. Jag lovade mig själv att jag skulle vara medveten vid avlivningen inte låta sorgen ta över för mycke. Lyssna in honom. Hubbyn ville hålla honom så vid första sprutan så höll han men han ville till mig. När jag fick honom så såg jag att han ville ha oss båda så vi ställde oss tillsammans klappade och sjöng jag vet inte jag började sjunga ack du skön slumra in...... Men allt belv så fint och harmoniskt fast det inre var i kaos. Sen la vi honom på britsen han skulle få en nål och få det sista då brast det. Jag sa skrek inte vet jag varför skaffar man djur och veterinären sa ta vara på dom fina sunderna. Blev lite triggad av det för där och då när man valt att ge han en dödsdos så hade jag svårt att se det positiva på många olika plan. Men budskapet sjönk sakta in och jag började nästan le istället för jag såg honom för den glada lyckliga vovven i skogen han var. Han var tolv år jag vet att han finns hos mig här nu men i kroppsform så insåg jag verkligen att jag blundat för att han faktiskt var tolv år. Så 10:10 hördes hans sista hjärtljud. Vi fick stanna kvar om vi ville men jag ville bara ut så jag sa kom gossi nu åker vi hem. 

Vi fick ju oxå gå in i ett rum dom hade gjort det mysigt tänt ljus och släkt ner gjort britsen fin. Men en stund så kände jag att jag höll på att tappa det. Jag frågade tommy om dörren var upplåst så jag kunde springa ut han sa jag vet inte. Men då tänkte jag att nä han har inte svikit mig en enda gång under sitt liv varför skulle jag svika honom han hade visat att han ville ha oss båda där.

Vi åkte hem å insikterna bara började flöda. Han är hos mig i mitt hjärta. Den kärleken man ser i en hunds ögon den är ju evig. Det är bara kroppen som dör. Jag har svårt att se han som energi eller något annat så jag väljer att se honom i den kroppen han hade. Den är oxå energi men ni fattar. Jag vill ha något man kan ta i typ. Jag hade så mycke och dela med mig av till hubbyn men vågade inte ifall han inte var där jag var i sorgearbetet. Men på kvällen pratade vi och jag försökte få ut allt jag försökte sortera allt. Den där vovven har så himla mycke att säga och han är så vis. Jag har inte känt att jag kunnat kanalisera förut jag har väntat på att mormor ska komma till mig och ge budskap men nej. Jag ser varför oxå. Men nu met liten så går det av bara farten jag känner och jag hör honom. Det som krockar nu då är ju att jag valde se han som hund så jag har en pratande hund i mitt inre hahaha herregud det ska man nog inte prata högt om. Men man gör det som är bäst för en själv. Det är tomt och det gör ont men han får mig att le han är frisk rörlig har alla sina tänder. typ valpig igen och det är helt fantastiskt att känna den energin. Men vi är vanemänniskor herregud det märker man i hastiga förändringar. I tolv år har vi varit ute med honom flera gånger varje dag han har har sina tider men oxå hängt med oss på våra tider om vi velat gå ut på promenad. Hans matider har han visat exakt så vi bara jaha nu är klockan tre för då börjar han visa att det är dags att få mat och gå ut. Å nu är allt det över så jag måste ut på hans tider tänkte först jag är knäpp men om det hjälper mig i sorgen så gör jag det. Han hade leksaker jag har bärt med mig en detta dygn för det har känts tryggt eftersom jag inte kan klappa honom men ändå kände jag behövde något att hålla i och så får det vara nu. Det är viktigt att vara tillåtande mot sig själv och acceptera även varandras för alla är olika alla behöver bearbeta  sin sorg på olika sätt. Jag har väl sovit max 10 timmar sen i fredags allt detta övertänkanad och analyserande har hållt mig vaken samtidigt som man velat vara dom sista dagarna med honom. Så legat och kramat honom hela nätterna.

Men sen kom vi på nu att allt vi gör nu gör vi för första gången utan honom gå och lägga oss nästa promenad osv så det blev lite läskigt. Att gå in första gången i lägenheten och ingen skäller smärtade oxå allt det vi gör nu första gånge utan honom är smärta att möta smärta att bearbeta. Det är tyst verkligen tyst. Igår hörde jag hans tassande kollade efter honom flera gånger. Vi slängde allt utan en kudde och leksaker jag behövde ha kvar det ett tag kanske resten av mitt liv men ändå jag ville ha kvar det. Ville oxå ha kvar kopplet men nä han är fri nu ville inte binda honom till kopplet fortfarnade. Han är fri.

Kom oxå på att jag och hubbyn kommer göra saker för första gången själva. Vi har alltid haft barn, andras barn, djur, andras djur, våra krig, andras krig, vårat drama ,andras drama. Ja vi har alltid haft något. När sista ongen flyttade ut nu så tänkte jag att nu är det bara vi kvar. Men det fick en helt ny innerbörd nu för nu är det bara vi kvar och vi har skalat av så mycke av alla andras så vi kan ha fokus på oss. Jag sa det till hubbyn igår att allt vi gör nu för första gången är verkligen för första gången. Man har alltid fått anpassa sig till andra. Å med liten jag ville inte lämna bort honom till vem som helst. Ville helst inte lämna bort honom alls därför han alltid var med. I går kände jag mig begränsad och ju mer man pratade om det så blev liten en börda men nej sa vi, vi har fått en gåva så stor med sån visdom. Hans avslut öppnade alla världens dörrar vi har oändligt med möjligheter och tänk att faktiskt få göra allt för första gången. Har aldrig känt mig så levande som nu. Jag hade bokat en resa i oktober men avbokade den för det handlar inte om mig det handlar om mig och hubbyn och faktiskt ta vara på den gåvan vi fått och gå på upptäcktsfärd tillsammans vart det än leder oss. Det handlar inte om att resa utomlands det handlar om att göra det man gör levande och medveten. Se livet mer som en hund. Hade jag varit borta 10 min så var vovve lika glad när jag kom hem som om jag hade varit borta i 10 år. Denna ofiltrerade glädje och kärleken till livet. Jag har stannat och luktat på blommorna förut men det fick ett helt nytt liv så längtar till blommorna kommer. Jag har oxå alltid pratat med fåglarna ute men i morses så sjöng dom så mycke så rent å jag hade bara fokus på fåglarna allt är så vackert. Så tack Liten för allt du gav vid ditt avslut. Jag har oxå haft ångest över att vi valde att avsluta hans liv. Men han berättade att han inte orkar mer så idag så beslöt jag mig för att se det ur kärlek. Några som läser nu kanske tänker men herregud det är ju bara en hund. Nä det är inte det det är samma liv i dig i dina barn i dina föräldrars ögon vem du än tittar i ögonen så är det samma liv. Bara att alla har olika kroppsform. Allt där ute som du har runt dig är liv allt dör och ändrar form till och med ditt köksbord kommer ruttna ihop och tvinga dig köpa ett nytt. Allt är liv och det är samma liv så nästa gång du tittar dig i spegeln se dig ur kärlek se dig med livets ögon för livet accepterar oss precis som vi är

 Hans låga i ögonen har redan slocknat han berättar för mig att han lider. Titta han i ögonen du kommer känna dig ledsen.

 På måndagen så så var det enrgi i honom och det fick mig återigen att tveka men för att jag skulle slippa smärtan. Han var redo och det är det som räknas

Han njöt av solen ända in i det sista.

 När jag och han solar så brukar han ligga på min mage i går var det sol så vi solade tillsammans en stund en sista gång. Å bilden jag bara älskar den för han ser så nöjd ut han ser verkligen ut som mission completed. Å det är så han har lyckats en hund. Å jag och Tommy gjorde det tillsammans. Vi tre är ett samma livsenergi. Himlen lös verkligen igår för honom ☀️

 Dotter hade ett kitt så vi kunde göra hans tassavtryck ❤️

  Tog även kort på tassen för den ska bli tatuering

Precis innan, han kollar efter pappa för han gick in och betalade. Redan dagen innan visade han mig att han ville ha båda vid sin sida nu. 

 Tack Liten för allt du gett och för allt du kommer ge nu

Han är fri nu så kopplet kastades han är värd att springa fritt och springa mellan barn och barnbarn för att kolla läget.

Nu kanske du ser på din hund, dina barn eller människorna du möter med ny ögon. Välj att se vad människor lär dig!

Så nu är det bara vi två kvar ❤️

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Äldre inlägg