Livet har varit tungt ett tag nu. Jag hade jobbet som återhämtning men sen blev jobbet oxå tungt. Så hade inget annat val än att gå till läkaren. Tyvärr måste man gå för att få vara sjuk man får heller inte avgöra det själv. Man får heller inte heller avgöra hur lång tid man behöver återhämtning. Så jag blir alltid hysterisk när jag ska dit för dom hittar på så mycke annat. Jag vet vad problemet är låt mig bara få läka. Så jag bara var tills jag kom till läkare. Så fick massa koder på sjukintyget. Sen togs prover oxå å SÅKLART på sköldkörtel bl.a. Dom sa proverna skulle ta en vecka men när jag vaknade dagen efter så hade dom ringt tre gånger. Försökte ringa men hamnade i kö. Tänkte om det är viktigt ringer dom väl igen. Men det kom ett brev som sa att värdena på körteln var höga så nu ska dom utreda det. MEN inget ska utredas på den förrän jag har gjort det jag kan för mig själv först. För då vill man ju ha min diagnos som en symtom. Men har man levt med inre stress på och av i två år ca så har kroppen inga bra värden, så som vanligt ska symtomen behandlas och inte orsaken. Jag vet orsaken låt mig ta hand om den först. Man ska alltid behandla orsaken så slipper man äta mediciner hela livet. Jag tänker heller inte op bort den å jag tänker inte heller ta jod eller annan behandling. För själva sköldkörteln är inte boven i sig. Så nu i två veckor så har fokus legat på mig och att göra saker jag vill, jag tycker om, äter det jag tycker om men tagit bort en del så jag fastar men äter ett mål mat. Dricker frukt och grönsaksjuicer, oilpulling, dricker två shottar varje morgon 1 med kanel ingefära cayennepeppar citron den andra med kokosolja och citron. Sen vitaminer mycke av detta gör jag ändå men nu mycke striktare. Yoga övningar för både sköldkörteln och bukspottkörteln två körtlar man glömmer av och deras funktion. Sen frågade hon om min vikt sa att jag gått ner 21 kg. Det ska tydligen oxå vara en symtom. Men nu har jag verkligen kämpat för dom kg i 2 år så jag har inte rasat ner så nä det är inget symtom. Har man levt lycklig utan stress utan trauman å får symtom ja, men att man gör det man kan själv först, för något är det annars skulle man ju inte få symtom alltså en orsak vad är den? Men man lägger sitt liv i läkarnas händer, mitt mentala mående nej. Sen har jag fått slåss med många känslor dessa dagar oxå jag lovade mig själv förra gången att aldrig mer sitta där jag sitter idag. Det är mycke frustration och ilska som släppt för jag blev medveten om den. Jag kände mig svag sjuk och satte mig som offer och det är INTE jag. Inget jag vill vara i heller för den delen av mig bad jag dra åt helvete för längesedan. Pratade med chefen oxå ville gå ner till 80% så fort det gick. Hon löste det direkt efter min sjukskrivning. Jag har så mycke jag vill göra nu för min återhämtning så tacksam för att det gick så fort. Jag la fallet på jobbet men det var jobbet som fick bägaren att rinna över. Så är nog tacksam för det men tänker inte uppleva ett sånt stresspåslag på mitt jobb en gång till ändå. Jag jobbar inte med min hälsa som insats. Det är inte värt dom pengarna det gjorde. Slutar man leta quickfix och gör det man måste så kommer det komma något gott ur detta oxå. 

En av anledningarna är att jag har en son som valt vägen med droger och alkohol. Så orolig i egentligen många år. Har nog begravt honom mentalt 10000000gr. Även son två har varit vilse. Så fick samtal för några helger sedan vägrade svara. Tänkte det är nu det är nu jag får begrava ett barn å mina barnbarn sin pappa. Men han hade åkt fast å sitter i häktet. Det samtalet var väl kanske bättre för mig iaf sen vad han känner vet jag inte men han funderar nog mycke. Min uppgift som dotter mamma systerdotter har inte varit en enkel resa. Har varit omringad av droger och alkohol tabletter misshandel sen barn. Jag trodde det var mitt ansvar att få alla att sluta oxå men insett att det inte är min uppgift för det tillhör deras resa. Sen går det inte hjälpa den som inte vill bli hjälpt, det är där som lögner smygande och manipulationen kommer in i bilden. Även smutskastning på anhöriga. Jag och min son har varit ovänner många gånger jag har uppmanat vi har inte pratat på många år. Men det enda jag har velat är att han inte skulle hamna precis där han är nu. Eller i graven då men nu är han där han är. Jag vill inget hellre än att rensa vapen och droger från gatorna men trodde ju inte det skulle innefatta mitt barn. Jag trodde inte han skulle välja att ringa mig, för vi har ändå en djup relation så han vet vad jag kommer säga och hur jag agerat. Men ärligt jag orkar inte vara arg längre jag har fällt många tårar, visste inte man hade så mycke tårar. Men mest för att han gjort valen som tagit honom dit för sig själv för sina barn. Han är inte dömd än men när man pratar med andra så har dom redan satt honom på sex år. Att inte se sitt barn på sex år gör oxå ont. Vi har tjafsat om hans 30 års dag och min 50 års dag men det blir inget med det. Ja jag vet jag får iaf se honom när han kommer ut. Det finns många som verkligen har förlorta barn föräldrar anhörig till droger och alkohol. Antingen genom dödsfall eller för att man fått be dom dra åt helvete. Jag har ändå tur jag hade min mormor som trampade upp min väg för hon la hela sitt liv i sina barns beroende. Hon har fällt många tårar och bärt smärta men oxå fått begrava ett barn. Jag hittar styrkan i allt hon gjort med att försöka göra tvärtom. Jag vill inte leva mina barns beroende. Jag ville inte vara den dottern som svalde skiten som blev kastat på mig. Men det var lättare att be M aldrig mer kontakta mig än mina barn. Jag vill inte ens göra det med mina barn. Men dom kastar ändå ingen skit på mig så. Vi är ovänner ibland ja tjatig jävla morsa. Men jag har nog tack vare mormor inte känt samma smärta i så många år för hon visat mig hur jag inte ska göra. Hennes liv var liksom fast i deras beroenden tills hennes demens och död. Jag vill inte att det ska vara mitt liv så därför fortsätter jag att leva sen får man väl falla ibland men medvetet stanna upp för läkning. Sen har han det säkert lika tufft när han inser att han är där han är av eget bevåg. Men det är hans historia detta är min. Så jag har skrivit brev till honom försökte inte spä på hans ångest för det klarar han nog bra själv. Känslan av att faktiskt få skriva ett brev för hand var helt otroligt. Med kuvert o frimärke. Vet inte när jag skrev ett brev sist. Trodde väl inte heller att det skulle gå till häktet den dagen det blev av. Ja dessa barn har verkligen tagit mig på en tur i berg och dalbanan. Fast banan har bara haft toppar och dalar det har antingen varit smärta eller rosa moln. Men nu släpper jag han fri att få vara sig själv. Jag accepterar honom för den han är klart jag alltid älskat honom. Men nu med facit i handen så hade man kunnat förhindra många bråk av att jag faktiskt skulle ha backat. För varje människa här har sin resa att gå med valen misstagen demonerna med allt, det går inte förhindra spelar ingen roll hur många bråk hur mycke man predikar hur mycke man skyddar så går det inte förhindra. Men det är svårt som mamma att ha stått vid sidan och sett på medans dom grävt sin grav. Har varit svårt att inte lägga det på sig själv oxå. Misslyckad som mamma har jag känt mig i många år. Man skaffar bebis och tror allt ska vara en dans på rosor. Små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer vet inte hur ofta jag fått höra det. Men nej jag trodde son 2 skulle dö 111111gr innan han var ett. Han var sjuk så nä samma känslor vilken ålder dom än är i. 

Men iaf en av anledningarna att jag är där jag är idag. Men känns som jag kan slappna av mentalt nu för nu vet jag iaf var han är. Så orolig på helgerna men nu i slutet spelade det ingen roll om det var helg eller vardag. Så nu har jag en vecka kvar på min sjukskrivning. Har tur jag har hubby och dotter som tvingade mig till läkaren sen har han verkligen bromsat mig för blev liksom inte av med stresspåslaget. Hade det när jag lagade mat, kissade, jobbade, åt, tränade promenerade ja typ hela tiden. Vaknade med det oxå. 

Denna gången ville jag dö oxå. Inte självmord. Men denna smärtan hela tiden, dör man så blir man fri. Känslan av att bli fri från den inre smärtan är enorm.Jag hade tankar som att bli påkörd eller bli sjuk men vill inte dö långsamt och vågar inte själv. Så nä jag har skit kvar att göra här. Å jag vet ändå att efter varje fall så ställer man sig upp ännu starkare. Vad fallen än har innehållit. 

 Äntligen kan jag få håret i en liten toffs 😂

 Barn och barnbarn har varit här mycke. Man behöver nog bearbeta tillsammans men varit väldigt arg oxå så dom har väl fått ta en del skopor från mig ❤️❤️

 😘

 Igår blev det tacos ute. Känns ju att en saknas men så tacksam för dom alla. Dom var här oxå utan barn så vi kunde sitta och prata och skratta utan pass på barn. Bebbarna var med såklart men ni fattar ❤️❤️

 ❤️❤️

 Mycke energi in i själen å moder jord är helt magisk nu 🪄

 

 

 

 Å bebisarna på spikön börjar kläckas

 

 

 

 Å en tur till havet 🩵

 

  

 

 

 

Har fått säga nej stop å det räcker nu till så mycke! 

 

 

 En kycklingsallad fick följa med dit 💯

 

 

 

 Bebbisarna fick plats att gunga tillsammans 🩷🩷

 

 

 

 

 

 

 

 

 Gick och tog en fika själv

 Det har blivit mycke tacos här sista tiden å det är som att mata ett gäng som inte ätit på 100 år. 3 kg köttfärs och den tar slut allt tar slut å ju mer jag ökar desto mer äter dom 🥰❤️

 

 

 Chillar med livet som morbror ❤️

 

 

 

 Tog en fika med hubbyn oxå ❤️

 När han fyller år brukar vi åka och handla  denna gången valde han en kickbike han valde rätt dag oxå 25% om man var medlem. Har haft djupa samtal med honom om hans pappa. Han är klok, vis kändes som både han och jag behövde det samtalet. Barnen ska få träffa honom på onsdag så glad för deras skull ändå. Klart att det inte är något man önskar sina barnbarn men nu är det som det är och barnen behöver ändå sina föräldrar tills den dagen då man väljer själv om man vill ha kontakt eller inte. Jag stöttar mitt barn men oxå mina barnbarn. Hoppas bara det blir bra där framme. ❤️❤️

 

 Hade inte så många kort på denna ongen så bad om ett å så blev det 😂❤️

 I drömmarnas värld 🩵

 Hon älskar sina småkusiner 🩷🩷🩷

 

 Njuter av solen återhämtning och med för mig själv

Gjort en tatto för gossi oxå alla ville göra å skattepengarna kom i bra läge för alla. Tog en bild på hans tass degen innan ❤️

Melonerna nu bara så goda och stora nu


//med kärlek Qamilla