Visar inlägg taggade med lycka

Tillbaka till bloggens startsida

Minnen och kakor!

Ja en vecka med medicin. Innan jag gick ut från rummet när jag pratade med läkaren så sa hon. Ja då får vi se hur mycke som är stress, å hur mycke som är kvar efter medicinen börjat verka. Jag skrattade åt henne å tänkte att allt är stress. Men jag ger mig. Symtom som försvunnit ur kroppen som jag inte läst någonstans 

  • Svårt att svälja
  • Ett inre som är i hyper 
  • Tappat hår
  • Ett hjärta som slagit hårt
  • Inte haft problem med ögonen men tänker att slemhinnor som slemhinnor så min mun är inte torr längre.
  • Låg energi
  • Muskelsvaghet jag trodde på riktigt att det var för att kroppen hade börjat förtvina 😂. 
  • Torr hud
  • Efter jag har ätit så har kroppen blivit ännu mer hyper men är väl för kroppen har jobbat på högvarv redan innan. 
  • Snabbare puls vid träning även hårdare.
Ja allt det där är borta nu. Det är det jag har märkt försvunnit efter en vecka med mediciner. Jag tar två tabletter om dagen. Så allt är i mer harmoni så hur mycke som är kvar pga stress? Ja säkert ingenting. Stressen har varit en bidragande orsak att det brutit ut ja. Så full av energi så andra undrar vad som hänt å om dom kan få lite 😂🤦🏼‍♀️. Något som verkligen är skönt att det släppt är att kroppen gick från 100 till 0 på bara 30 minuter och hållt sig så. Sen när jag tänker på hur länge jag känt så här så pratar vi år. Så även att jag predikar om detta så har jag själv stått med huvudet i sanden och fortsatt köra över mig själv. Asså det funkar inte så. Man får ju leva efter det man lär själv. Nu har livet varit stressat med oro  skit så jag har gjort allt för att hålla mig på banan. Hade jag fattat så hade jag gått till läkare tidigare. Men oxå är man andlig uppvaknas så går man inte till läkaren för dom dödar en. Ja nä jag går inte heller till läkare egentligen. MEN våra kroppar blir sjuka av att misshandla dom så jag orkar inte ens med den andliga resan längre. Jag är trött på att gå och tro att allt och alla förgiftar oss. Vi gör det själva mot oss själva. Stå och behandla din bästa vän som du behandlar dig själv i år 24/7 vännen skulle oxå bli sjuk av det. Våra kroppar blir ledsna trötta sjuka om vi fortsätter behandla dom som skit. Min kropp berättar för mig för dig vad som är okej och inte. Men vi har till och med slutat lyssna på det. Lika väl som kroppen säger till dig att du måste gå och skita, så berättar den för dig så här kan du inte göra, detta ska du inte äta, detta behöver du inte känna osv. Den berättar det för dig. Men vi följer vad alla andra säger vi ska göra för det är bra. Ja det funkar för dig så länge inte du eller din kropp går in i lidande. Lider du av en diet är den inte för dig, lider du av den träningen är den inte för dig, Känner du så å lider kan du välja annat. Lika lätt som att gå och sätta sig och skita. Men vi ska göra allt så komplicerat och skapa drama så vi håller kvar skiten och lider istället tills det inte går mer. Du skiter ner dig. Din kropp blir sjuk när den inte vill mer. Så jag skiter i allt nu andlighet uppvaknande fuck it. Men det kanske är det som uppvaknandet är. Jag tänker inte bli varken vegetarian eller sluta med oboy. Man ska inte bli något annat och lida i något nytt man ska skala av sig allt för att hitta sig själv. För att njuta skiten ur livet med alla sinnen fri från rädslor för vad andra ska tycka och tänka. Men vägen dit är inte enkel. Jag är iaf otroligt tacksam att mina vägar ledde till endokrin. För nu känner man sig avslappnad och då kan man gå ännu längre ner i sin läkning lite djupare. Djupare man kan gå desto mer kan man skala av. Jag har oxå haft hela världens bördor på mina axlar. Men jag kan inte fixa någon, någon måste fixa sig själv. För medans jag dragit och dragit för att hålla folk uppe ur gyttjan så har dom grävt och grävt och grävt sig ännu djupare å gissa om det varit tungt att bära och stå och dra i någon som gräver sin grav å gräver å gräver. För vi alla är här på våran egen livsväg så hur mycke jag än skulle försöka rädda så har det inte gått. Dom har dragit så hårt i mig på vägen ner så jag inte har haft något annat väl än att släppa taget. Men precis innan där den smärtan att se någon falla i den graven den är inte rolig. Men så befriande när man väl släppt taget. Man ser oxå att det inte var så farligt som det verkade. Vi alla hamnar i vägskäl ibland. Fortsätta att gräva sin grav eller göra den förändringen som behövs. Jag håller med det är lättare att fortsätta gräva graven. Så man dör typ när man är 18 men sen så gräver man å har fullt upp med att gräva med att inte göra förändringen sen begravs man inte förrän man kanske är 80 år. Så hela livet har går ut på att gräva graven som offer med samma val som gör kroppen sjuk och bitter man sitter fast i ett mentalt fängelse. Den enda som kan släppa en fri är en själv. Kliva ur offerrollen å ge sig själv en spark i röven. Så ja detta va min spark i röven. Min kropp har skrikit länge. Ah det kanske va det som fick den att tystna att jag lyssnade. Ja jag vet var jag är och jag vet vart jag ska. Nya prover på tisdag så får vi se vad som hänt. Sen är jag jätte tacksam för min chef och schemaläggaren som jag har velat med mitt schema herregud. Men dom har fixat å grejat å verkligen gjort som jag vill ha det. 🙏💃❤️.

 Ja skickat nytt brev till sonen idag. Blev väl 6 sidor idag. Men har hunnit få två av honom 🥰

 🌸

 Hur fina och magiska är dom eller 🥰

Ja det är verkligen ja och Hubbyn kvar nu så behöver inte mycke av något. Så hittade en sån här söt till balkongen. Fanns en tid jag hade tre tvättställningar alltid fulla av tvätt 🥰. Men det var en fanstastisk tid det med. Men nu har vi vänt blad och det är dags att njuta av detta kapitlet nu ❤️

När man inte kan välja 🥰. Hubbyn hittade trisslotter som han glömt i sin plånbok. Jag sa det är vinst på dom här nu å det va det 330 kr vann vi 🙌🏻🥂❤️. Vi fick fikan tillbaka.

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Blommor och läkning……

Innan jag gick till läkaren så gjorde jag typ ingenting. Jag bara väntade på att få det på ett läkarintyg så man kunde börja sin resa sen. Resa till läkning. Visste ju inte heller om man kunde få sjukskrivning. Men fick det på intyget står det ju massa koder. Men det spelar ingen roll egentligen för jag vill inte fastna i och älta situationen jag är i utan ta mig ur den. Jag vet varför jag är där jag är därför behöver man läkning. Tacksam ändå för denna läkaren som inte ville skriva ut piller, hade inte tagit det ändå men slapp det tjafset. Man letar ofta quickfix men livslång medicinering är ingen quickfix det är ett sätt att slippa ta tag i sin läkning. Men man har tappat förtroendet för egen visdom om läkning. Man tror man har ångest och depressioner för något i det yttre. Men det är för något som pågår i ditt inre. För man får inte helt random ångest eller depression eller utmattning. Man vet orsaken men som sagt man behandlar symtom så därför blir det livslångt. Man ältar och berättar samma historia så därför tror man att man måste vara där. Men man har ett val. Man behöver inte vara där man är. Jag väljer att inte vara kvar i det så därför spelar diagnosens namn ingen roll. För det är inte den historien jag kommer berätta jag kommer berätta hur du kan vända ditt tillstånd på två veckor kanske inte till full läkning men på god väg. När jag fick två veckor så visste jag vad jag behövde göra det jag kollade på intyget var bara om jag fick träna och det fick jag så jag har gjort sånt min själ mått bra av. Men eftersom man har andra människor runt sig så blir man ju prövad så fått blivit matad med några nya stresspåslag. Men vid varje fall får man en ny styrka å jag har fått sätta nya hårda gränser. Ger sig människor in i leken får dom leken tåla. Jag har uppmanat varnat men ändå slutat i kaos. Men nej det räcker nu. Men iaf man lär sig och ser något nytt om sig själv i varje prövning. Läkaren sa att jag var där för samma sak för tio år sedan fatta den ingen ångest eller något på tio år. Så jag borde vara stolt över mig själv istället för besviken för jag inte såg till att jag kunde hålla mitt löfte, löftet om att aldrig mer hamna här. Men man lever ett liv med känslor, upplevelser, sorg, trauman så jag borde inte ens ha gett det löftet till mig själv. För man behöver gå igenom det för att kunna levla upp skala av sina sår. Komma till insikter så man ser klarare. För ju mer man skalar av desto klarare blir sikten. Men när man ältar och berättar samma historia så är man fast där man är. Problemen blir större och större man skapar draman, kaos. Men iaf jag har gjort det som jag velat och är redo att börja jobba på måndag. 

Hade ju fått ont i axlarna och knät oxå men varit i så mycke yoga och meditation nu så härom dagen så var jag i en övning å känner hur allt bara släpper en sån befrielse som infann sig herregud. Knät har jag haft ont i länge och axeln ca ett år. Så min ångest bröt ut på jobbet men det var inte kärnan. Ångest eller utmattning depression bryter ut när bägaren rinner över och det är den händelsen där och då som får skulden fast själva kärnan ligger några år tillbaka, bara det att man ser inte symtomen för dom smyger sig på sen blundar man och stoppar huvudet i sanden å vips så är man där. När jag tänker tillbaka så vet jag att jag för ett tag sedan undrade varför jag behöver så lång tid till återhämtning efter varje arbetspass. Jag ser alltid till att släppa taget om varje arbetspass. Dels för att släppa taget om det som hänt för om det var negativt vill man inte ta med sig det till nästa dag. Sen att man får ut det som sitter i kroppen om det varit stressat så yoga och meditation. Men det blev segare och segare att få det ur systemet. Jag var fortfarande utmattad dagen efter. Så där borde jag förstått och sett tecknen. Men sen ser man dom inte förrän man undrar varför man inte kan hålla fokus och koncentrera sig. Man glömmer namn nu menar jag inte å vad hette den nu igen, nä man glömmer namn på dom man ser varje dag man är förvirrad och mentalt utmattad dels för att man måste hålla fokuset mer medvetet för att klara av det man gör och dels för att man var utmattad redan innan. Så man är redan utmattad och energin man har går till att hålla fokus hålla koncentrationen osv. Sen är det värk i kroppen eller bara punkter ja symtomen är många. Men det är för kroppen skriker till dig att stop men efter som man inte lyssnar så skriker den högre och högre till slut blir man sjuk typ högt blodtryck eller sköldkörteln ropar att något är fel. Men inte ens då kanske man lyssnar eller så lyssnar man för man blir rädd för att man ska dö. Man planerar göra en livsförändring som oftast innefattar kost sluta med onyttiga saker satsar på maraton direkt. Men en livsförändring är en mental resa. Man måste börja med och se vad drar energi? Hur hamnade jag här? Vad kan jag göra åt det? Vill jag vara här? Hur ska jag göra för att ta mig upp? Hur ser mina relationer ut? Ja frågorna är många. För tio år sedan var det dom frågorna jag började ställa till mig själv. Sen säger jag inte att allt har varit en dans på rosor i 10 år. Ån nej en livsförändring ett uppvak är ingen rolig resa alls. Hade jag vetat det jag vet idag så hade jag kanske valt att fortfarande stå med huvudet i sanden. Jag har upplevt smärta men man har kontrollerat det på ett annat sätt för man har vetat att man inte vill dit ner igen. Å man har mött sin ångest. Man har mött allt för att skala av för att få det ur systemet. Man har fått acceptera att saker är som dom är osv. Sen har dieter och träning kommit av sig själv för man inser att man är värd bättre, man inser att livet pågår nu och det väntar inte, man inser att man kan vara lycklig även i mitten av stormens öga. Så idag har det väl ändå varit värt dessa tio år. Å även detta kan jag nu släppa taget om och fortsätta pressa framåt ❤️. 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja trots allt så älskar jag livet. Det är mycket maningen räknar med på livets väg men ju fortare man accepterar att vissa saker är som dom är, att man inte kan göra något åt det. Att ha en onge i fängelse som tar droger va ju inget jag hade räknat med. Fanns inte i min plan alls. Så det är mycke som man kommer få möta i livet som inte ingick i ens plan. Men man kan inte bära smärtan för alltid, faktiskt så är det oxå ett val. Å jag väljer att se styrkan jag fått av allt. Man liksom omvandlar sin smärta till bränsle att fortsätta. Att jag kände jag inte ville leva längre lägger jag ingen vikt i för vi alla har väl någon gång känt att livet varit meningslöst och man undrar varför man är här. Att kunna bara acceptera att känslorna är där tankarna är där sakta dimmas som ut å man får en nytändning på livet. Vi allla är viktiga och har sin roll här. Vi är här för att njuta av livet som oss själv till 100%.. Innan man kommer dit har man mycke att skala av.

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Jag uppskattar mig själv.

Lite om affirmationer och om hur dom fungerar. Min egen resa med affirmationer, jag kom i kontakt med affirmationer för många år sedan. Mitt liv har alltid varit kaos. Då tog mitt kaotiska liv över och jag fick en negativ upplevelse med affirmationer. Jag gav upp som många andra gånger när det gällde mig själv och fixa mitt liv. 

Men idag så bara jag älskar affirmationer. Asså idag förstår jag dom och hur man ska använda dom. Allt vi säger är en affirmation en fras en vanlig mening. Mitt liv suger är en affirmation som man lagt på repeat i det inre. Mina pengar tar slut innan dom är på kontot det är en affirmation som oxå går på repeat. Jag är alltid sjuk….. Jag misslyckas med allt jag gör….. Jag är ful. Jag är tjock ja jag kan fortsätta hur länge som helst. Allt vi säger är en form av affirmation, en form av manifestation. Med dessa affirmationer skapar man sitt liv. Man känner sig som en tjockis som inte har pengar och misslyckas med allt. Man är ständigt sjuk och drabbas av allt. Och det där går på repeat från det du vaknar till det du går och lägger dig. Många kvällar kanske du har undrat varför du gått upp ur sängen på morgonen.  Detta var ett exempel. Jag själv har haft så många negativa affirmationer om mig om min kropp om mitt liv. Men iaf med dessa affirmationer skapar vi vårat liv. Så det liv du lever har du skapat själv. Ja det triggar det tog lång tid innan jag trodde på det själv. För jag ville inte erkänna att jag var där jag var för jag hade satt mig där själv. Lättare att skylla på något ex, barndomen, trauman, andra människor. Så det tog lång tid innan jag såg att det var jag själv, det tog lång tid innan jag erkände för mig själv att man verkligen skapar sin egen verklighet. Att jag faktiskt hade gjort det för mig själv. Sen får vi en verklighet från föräldrar skola och jobb. Men den är påklistrad så den kan du oxå ändra själv. Men iaf denna gången gav jag inte upp fast det triggade. Det fick skava och svida ett tag. Det fick oxå ta den tiden det tog. För ofta letar man quickfix och dom finns inte om du vill nå din egen läkning. Du kan få din hälsa vara frisk bli rik osv men man måste lära om allt man lärt sig. Så när man börjar med positiva affirmationer så har du ett inre som kommer slå bakut verkligen slå bakut. Testa titta dig i spegeln och säg jag är fin? Obekvämt eller hur? Man måste göra sig av med den gamla skivan och sätta in en ny och programmera den. Såklart oxå ge sig den tiden man behöver för att komma underfund med sig själv. Bli medveten om alla negativa affirmationer. Du ska inte ens säga något elakt om dig själv på skoj för det ligger en känsla bakom som INTE är på skoj. Lika väl som du avinstallerar ett gammalt operativsystem och installerar ett nytt så ger du det tid. Du är inte där och petar startar om å håller på. Du låter allt har sin gång. Man har fokus på allt negativt. Allt i sitt liv, på sin jobb, på sina kollegor, på sin kropp, på sina misslyckanden osv. Man har fokus på allt man INTE villa ha. Så man får allt det där man inte vill ha. Jag behövde oxå acceptera att jag var där jag var för att kunna släppa taget om hur allt är just nu. Sen var det bara att köra på. Såren visar sig ibland fortfarande men är inte fast i dom lika länge.  

-jag uppskattar mig själv!

Kanske inte just nu och du kanske har ett inre som spottar och fräser nu. Men att vi ska uppskatta oss själva är inget man ska göra. Man håller på med denna självmobbning, man är aldrig nöjd med sig själv eller det man presterat. Man kör över sig själv fast kroppen skriker VILA! Man kör sig själv rätt in i kaklet! Hur många gånger???????? Ja för man är inte medveten om att man kan skapa om. Man är inte medveten om att man gör det mot sig själv heller. Man skyller på omgivningarna. Man bryter inga vanor mönster och beteenden för att få förändring. Man tror inte man kan ens. Man har heller inga gränser satta för sig själv. Så man pleasar förminskar sig säger inte nej. Man självsaboterar. Ja som sagt vanor mönster beteenden som kommer skänka sorg när man inser hur man faktiskt behandlar sig själv. Jag uppskattar mig själv är en affirmation som oxå gör dig medveten om att göra det lite mer. Bli medveten om dina vanor om att du kör över dig själv hela tiden. Börja sätt den i ditt nya operativsystem. Säg den så ofta så ditt inre slutar skava och gnälla om något annat. Börja uppskatta dig själv och det du gör. Hylla dig själv. Låt inte där du är ta dig ifrån en framtid som kommer skänka glädje lycka harmoni. Gör saker för dig själv. Saker du tycker om! Du är den viktigaste personen i ditt liv! Börja välja dig och din läkning. Idag är en bra dag att börja på. Som sagt du behöver inte gå all in och kräv inte heller att det ska vara klart i morgon som sagt man måste sluta köra över sig själv. Sen kommer man få behöva acceptera sidor av sig själv som man inte hade en tanke på att göra innan. Väntar du på ett tecken så är det detta. Vill man ha inte frid, lycka, glädje, kärlek villkorslös kärlek så måste man göra jobbet. Du måste börja välja dig! 

 

Tog kort på mina gravida för snart är den bebisen klar 👶🩷

 

 

 

 

Jag trodde verkligen att min mini skulle vänta med allt men nej till och med han har gått all in så jag ger upp nu 😂. Jag släpper dom fria som sagt att få ha sina egna upplevelser i livet. För den som har mått sämst är jag inga uppmaningar inga straff inga pekpinnar har stoppat mina barn. Nu måste dom tass med sina egna barn å gissa vem som sitter här i frid med ett leende på läpparna ☺️🩵. Dom lyssnar inte ens på mina pekpinnar om föräldraskap men det är en upplevelse dom måste ta sig igenom. Så jag har lagt ner dom pekpinnarna oxå. Jag frågar dom ibland vad hade du velat jag hade gjort men dom säger men det är inte samma. Men det är samma känsla i en förälder när barnen är ute på sina äventyr oro frustration rädslor ilska ibland alla dom känslorna på samma gång och då är man inte ens närvarande. Sagt det förut säger det igen dessa barn har verkligen rockat min värld på många olika sätt. Jag har fått lära mig så mycke om mig själv. Dom har pressat men dom har pressat mig framåt. Asså som att ligga i en förlossningskanalen alla trauman kriser dåliga relationer prövningar allt är till för att du ska pressas ut ur kanalen för att nå din läkning. Så idag när jag ser min resa så är jag så tacksam för alla svek, alla hugg i ryggen, föräldrar, trauman, barnen, ex ja allt för alla och allt det där har fått mig ut ur kanalen. Jag har lämnat ett liv från pleasande, självmobbning, självsabotage, hat, skam, skuld, ånger, ilska, ältande, och gått in i en ny tid. Idag är självkänsla, självacceptans, självrespekt, självinsikt viktiga ord för mig. Att bryta relationer där du blir nedtryckt är inte egoistisk det har men din självrespekt att göra. Respekten för dig själv att inte acceptera det längre. Att kunna acceptera och älska din kropp i spegeln det är inget fel på dig. Det är bara att samhället har en syn på hur en kropp ska se ut som du tror det är fel på dig!


Vi var barnvakt för två veckor sedan oxå. Känns som man verkligen krupit ur en missöden nu. Så tacksam för dessa lekparker så härligt att se barn som är fulla av liv. Finns inga bekymmer alls sen drabbar våra föräldrar oss å man får massor med bekymmer 🤦🏼‍♀️😂🩵❤️🩷

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I måndags fick jag själv en blackout på jobbet. Det har varit tre tunga veckor på jobbet. Dom hade tagit mer än jag var medveten om. Glömde totalt tappade vem en brukare var. Så förtvivlad. Det åskade blixtrade regnade. Det jag var mest förtvivlad över va att jag orkade inte cykla vilse idag 😂🤦🏼‍♀️. Och jag har jobbat i storm regn snöstorm men den måndagen var första gången detta året som jag undrade va i helvete har jag gjort. Jag tänkte jag får ta det sen. Frustrationen ökade rädslan för att ha tappat det ökade. Sen ringer en kollega å ville fråga och jag sa jag måste ställa en fråga oxå vem fan är den brukaren? Vart bor dom jag höll på att få panik. Men hon svarade lugnt att det var våran brukare som jag varit hos hundra gånger innan. Gissa om en känsla av lättnad sköljde över mig. Jag ville sen bara hem och sjukanmäla mig. Stress är farligt inre stress är farligt. Att stressa ibland är inte farligt. Men att bygga på är farligt. Jag trodde ju jag var så medveten men icke det har smygit sig på. Det gör det så man upptäcker det inte förrän det händer något som blackout eller man hör hjärtslagen i öronen eller man får värk. Frågan är då vad gör du. Förhoppningsvis uppskattar dig själv så mycke så du går hem och tar hand om dig själv. Jag gjorde det. Men förr hade jag blundat och kört på i 200km rätt in i väggen. Men mycke meditation yoga god mat kärlek andning har det blivit dessa dagar. Men oxå många funderingar. Att jobba inom vården är slitit dom vill inte ha hälsosam personal. Personalen ska kontrolleras styras stressas har man det bra och roligt så sker något så man går sakta mot väggen igen. Att kunna kissa på ditt arbetspass ska fucking vara en självklarhet inte ett lidande. Att kunna få byta skydd vid mens ska vara en självklarhet. Men dessa tre veckor hann jag inte ens det. Hade ju inte mens i tre veckor men som sagt man har inte ens kunnat andas. Mina tankar nu är att så vill jag inte jobba jag vill ha ett jobb som inte kräver återhämtning. Jag vill ha ett jobb som ger energi inte snor den. Jag vill ha friheten att kissa vara den jag är göra som jag vill. Alltså jag vet jag gör ett bra jobb med rätt förutsättningar. Men den måndagen så var jag inte nöjd när jag gick hem. När till och med brukarna ser att personalen är stressad. Jag har oxå väldigt lätt att bära andras upplevelser så jag vet inte egentligen hur mycke av detta som var mitt eget. Så var skönt att få lite distans. Så på måndag ska jag tillbaka och hoppas det inte är för tidigt. 

Ja livet är magiskt när man väl hittar magin i att leva 🫶.

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Manifestera

När vi ska manifestera in något i våra liv så känner man ofta frustration att man inte har. Man känner att man behöver för att vara lycklig. Man tror man inte kan vara lycklig innan man ens har det. Man har fokus på allt som är dåligt med där man är. Man känner att man sitter fast. Jag har pratat om detta i så många videos ändå gjorde jag samma misstag igen. Jag hade fokus på allt dåligt med huset. Jag gick och svor över all skit med det. Hade en känsla av att sitta fast i huset. Tillslut ramlade poletten ner och jag började affirmera och komma in känslan i mitt hus hem. Mitt nya hem kommer lukta gott, mitt nya hem kommer vara rent och fräscht osv. Jag vände all skit med detta huset till så jag ville ha det i mitt nya hem. Allt i våra liv ger kontraster på vad vi vill ha och inte men att fokus ligger på vad man vill ha istället. Så när man känner känslan i att så här vill jag inte ha det så får man fråga sig vad vill jag ha istället? Sen få känslan i det. Sen när man manifesterat så ska man få med alla sinnen i det man vill ha. Jag gick in i mitt nya hem det luktade gott, ser fräscht och är nyrenoverat, jag gick och kände på väggarna, satte på vattenkranen, såg solen lysa in genom fönstret. Jag blundade och bara va i den känslan. Lite tråkigt när man öppnar ögonen bara 😂🫣. Men att man fortsätter vara i den vibrationen. Å att man sitter i känslan morgon och kväll. Man ska känna det som om man redan flyttat. Som sagt svårt när man öppnar ögonen igen. Men tillslut är känslan så stark så så man är i den flera gånger varje dag. Nästa problem man stöter på är att man tror man vet vart det ska vara och när det ska ske men nä det där måste man bara släppa. Låt universum leda i livets dans, ha tillit till att du kommer hamna rätt. Där vi hamnade var ju inte bland mina första alternativ iaf. Hubbyn fick gå och kolla själv på lägenheten. Sen när det va klart att dom andra tackade nej och vi fick den, så frågade jag honom om det vi har kommer få plats. Fick till svar det vet jag inte jag kollade toa, kyl frys diskmaskin 🤣🤦🏼‍♀️. Så jag fick boka en egen tid å blev så förälskad i lägenheten. Helt nyrenoverad ingen har bott där sen renoveringen blev klar ☺️. Jag har kastat in massor med healing å renat där ändå. Skulle tagit med mig en bergskristall och ställt där men hade ju redan packat ner dom 🤦🏼‍♀️. Jag längtar verkligen dit ❤️. Finns ett problem till faktiskt jag har velat flytta länge men inte hubbyn så det är svårt att manifestera när man inte är på samma plan. Jag tänkte att jag måste flytta själv 😂. Men sen släppte det på honom oxå å när man är två så blir ju känslan starkare. Finns faktiskt ett problem till med att manifestera. Man tror så mycke. Man tror att man inte kommer få det för att bla bla bla bla å det där är verkligen något som står i vägen oxå. Alltså man inbillar sig själv massa skit som inte är sant. Vad man än ska manifestera ska man be om det sen få bort alla negativa tankar och känslor om det. Man står i vägen för sig själv. Man låter oxå andra påverka för man har sina rädslor där. Rädslor för andra vad dom ska tycka tänka säga. Man måste ta sig över det oxå. Du är inte här för att nöjja dig med det näst bästa oftast så är det ännu sämre än näst bästa. Men iaf du är inte här för att backa för att behaga andra. Samma här oxå vill han vi hyr av vara ovän å skita ner sig så varsågod inte vi som mår dåligt. Inte ens han själv skulle vilja bo här. Bara mina barnbarn ska inte leka här ute mer nu det räcker nu. Men den rädslan hade stoppat mig förr. Sen sa någon att han börjar snacka skit om dom som han inte får som han vill hos. Oxå en rädsla som hade stoppat mig förut. Men det är han som får sin egen karma. Man får låta det stanna där och inte ta emot det. Man behöver inte försvara sig eller bevisa något. Som sagt vi ska lämna i tacksamhet. Å liten kan lägga sig på balkongen i sommar när han vill. Han älskar att vara ute och han älskar att ligga i solen. Så till och med lycka för honom känner jag. 2023 är tiden då min historia ändras. 

 För några veckor sedan gjorde vi potatischips med olika smaker . Så gött det blev va 🥰

Förra lediga helgen bjöd gänget in sig på tacos. Det va sista måltiden här med gänget ❤️.  Tacos blev det såklart 🥰🫣. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ina barn och barnbarn är oxå värda det bästa dom ska inte behöva vara här heller ❤️. Men jag bara älskar att ha dom här!

När vi hade skrivit kontraktet så hade vi några speedade dagar. Nätterna oxå för den delen 😂. En kväll la vi oss somnade vaknade efter typ en kvart fulla av energi så vi gick ut och lekte i snön ⛄️. 

 

 

 

 

Om någon vill vara med så är det dags för årets första 21 dagar med healing. Fokus är chakran och startar 2/2 kostar 1111 kr. Vid intresse skicka ett Mail Qamillanilsson.se@hotmail.com 

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Nästa steg gjort!

Japp då har vi kommit över nästa steget och bilen är såld! Vi hyrköpte den så pengarna gick inte till oss men minskade månadskostnaden radikalt! Äntligen! Just nu är jag så stolt över oss. Och hur vi är på samma nivå, vi vill båda åt samma håll oxå. Allt blir så mycke enklare då. 

Detta är inte det enda kriget vi har tagit oss igenom. Varit med om värre! Men detta är ett inre krig och gör lite ondare. Jag bloggar alltid med lurar å där i kom en fras how far can we go. Å just nu känner jag att jag kommer inte nöja mig med mindre, jag kommer inte nöja mig med det näst bästa längre. Det är en lögn jag intalat mig själv så länge. Man tror att man inte kan få bättre så man kämpar inte ens eller ifrågasätter man bara köper den lögnen och nöjer sig med det näst bästa! Jag har förlorat så mycke på denna resan, det har gjort ont men nu ser jag resultatet. Jag har försökt bygga upp mitt liv så många gånger efter. Men aldrig dragit mig i mål. Jag har inte vetat hur man kan göra så därför har jag tappat mitt driv för blivit som man trampat gyttja med något uppåt tjack eller nåt 😂. Man har liksom bara tröttat ut sig själv. Men det handlar om fokus. När man äntligen ser vart man vill och livet man vill leva, så får man hålla fokus! Fast livet rast runt så ska man hålla sitt fokus. Vad man än förlorar ska man hålla fokus. För man kommer förlora både relationer och prylar på resan. En del relationer vill inte du ska vinna för dom själva står och stampar kvar! Prylar förlorar du för att lära dig tacksamhet. Tacksamhet ska kännas inte bara vara något man säger för att. 

Å ja snart första veckan gjord på nya jobbet. Haft ett fantastiskt mottagande! Så hjälpsamma! Å jag tycker det är så roligt! Ett helt nytt tänk! Ett helt nytt tänk är bra för att väcka upp en ur sömnen nere i komfortzonen. Å vill man ha förändring så får man se till så man får det själv. Det går inte att skylla på ledning eller vad det nu är som styr. Dom har sitt sätt att styra på. Man får liksom gå på egen upptäcktsfärd oxå. Ifrågasätta dom regler som är satta å se om dom verkligen finns överallt. För dom vill övertyga dig om det som sker där gäller överallt. Där jag va förut va man tvungen att ta ut fyra veckors semester i ett svep å det skulle gälla över allt! NEJ det gjorde det inte. Att börja kvart över sex gäller över allt! NEJ det gör det inte heller. Så allt det jag inte ville ha där jag va. Allt det har dom inte där jag är. Jag går hem och möter brukaren, brukaren är i mitt fokus! Man in prata med brukaren utan att det larmar eller man måste städa personalrum, sitta vid datorn, försöka jaga någon får att få beställa för man inte fått en egen behörighet! Jag har trivts bra där jag varit. Men för mycke kontrollbehov för mig. Jag gör ett bra jobb som undersköterska men inte när jag måste vara styrd och lägga energi på annat! Men som sagt ett helt nytt tänk en helt ny erfarenhet. 

Jag fick köra mig den hårda vägen att man måste ha en regnkappa i hemtjänsten 😂😂. Jag blev testad redan dag 3 tror jag. Jag har hunnit med så mycke, varit en intensiv vecka så det känns som jag varit där en månad. Men iaf jag va stressad, jag va blöt, jag hade panik jag ringde ner en stackars kollega och sköterskor ändå när passet va slut så satt jag och skrattade 😂🤦🏼‍♀️. Jag klarade det, det va nya utmaningar, det fick mig att växa, det fick mig att pressa mig själv framåt. Självutveckling den hårda vägen 🥰. Jag älskar att lära så för samtidigt lär man sig så mycke om sig själv!

Nu mer får jag till jobbet själv hashtag OBEROENDE! Men samtidigt är det en befrielse att slippa dra upp Hubbyn på helger när han är ledig, men och när jag började dom tidigare tiderna! Han fick liksom ingen återhämtning! Å buss? Nej inte den tiden på morgonen. Min tid är dyrbar, bara att åka bil kände jag tog av min tid som jag hade velat görat viktigare saker. Denna veckan har jag varje morgon mediterat, yogat. Även haft ork att powerwalka! Det är fantastiskt roligt att gå upp på morgonen. Å när jag reser mig ur sängen eller soffan efter ett arbetspass så blir jag lika förvånad varje gång för det gör inte ont längre! Värken i kroppen är motstånd för man inte vågar lämna det som inte längre ger något! Att klamra sig fast i något pga rädslor kommer göra ont i din kropp! Jag mediterade och yogade förut oxå men orkade ändå inte ens vara där 65%. Tre ledig va där ett pass hamnade på ruta ett. Nu är det säker dom bittra som läser och tänker det är bara för det är smekmånad bla bla bla. Som sagt jag vet vart jag vill å jag kommer ha fokus. Så inget annat spelar någon roll just nu inte ens bitterhet! Det är oxå en av ursäkterna att hålla sig borta från sin egen förändring! 

 Å när jag äntligen är ledig på en skolavslutning så hr jag inte ens några barns skolavslutning jag inte kunde gå på. Men fick hjälpa Hubbyn att klä ut sig. Han har gjort det varje år sen han började där! Alla jublar åt det å tycker det är jätte roligt! 

 

 

Blev så bra va 😂.

 Å Nic gick ur im nu så hoppas han kommer in på en linje! Han gick finsnickeri å gjorde ett fantastiskt vardagsrumsbord till oss. Så perfekt! Å när till och med hans lärare måttar bordet efter våra tacoskvällar då e det fan kris 😂😂🤦🏼‍♀️🙈. 

 

Så jäkla bra gjort! Alla mina barn är kreativa med att skapa bygga något. Men tyvärr så är skolan bara uppbyggt på det teoretiska. Hela högen kan bygga vad som till och med dotter går bygg nu! Som förälder påverkar man sina barn så mycke i livet. Dotter ville inte ens gå omvårdnad men styrde henne dit! Så många jag pratat med som är på ett arbete dom hatar för att föräldrar styrt dom i fel riktning! Sen driver rädslan dom att vara kvar! Alla människors tid är dyrbar slösa inte bort den å ta ingen annans heller. Nu fick dotter slösa bort typ två år av sitt liv på en linje hon inte ville gå. Så lika väl som min tid är dyrbar är andras det oxå. Slösa heller inte bort din tid på meningslös skit. Ditt liv vart bara en kort stund här på jorden. Så sluta oxå klaga på att tiden går så fort vad gör du åt det? Lever varje dag som om det vore den sista? Eller är du styrd av rädslor, påverkan av andras tyck och tänk? Sen har vi en förmåga att komplicera våra liv! Varje problem har en lösning, men vi ser problemet, vi komplicerar det så vi ser inte lösningen.

Din tid är dyrbar, börja lev som om varje dag vore den sista. Njut av att ha alla dina sinnen smaka, lukta, lyssna, dansa, känn, titta, njut va lycklig. Att använda sina sinnen är ingen synd! Att använda sin kropp till att uppleva är ingen synd! Å du är värd det bästa nöj dig inte med mindre. Tro inte på den lögnen längre vem du än är! Hur du än ser ut. Fuck det där! Å fuck alla som har något att säga om det!

LEV!

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Kalas

Ja herregud i ca 1 månad så har jag kunnat hålla tyst om ett överrasknings kalas 🥳. Hubbyn fyller 60 30/3 luc fyllde 20 2/3, my fyllde 22 den 11/3. Ingen av dom ville fira. Men när man fyller jämt så tycker jag man ska det. Man behöver lite uppmärksamhet på sina födelsedagar. My som inte fyllde jämt fick hålla i det hela för skulle jag skicka å bjuda in å ha en sån stor del i det hela så hade jag inte kunna hålla mig hela vägen i mål 😂. Men så många gånger jag håll på att försäga mig under resans gång. Samma dag va hemsk 😂. Skulle skicka en bild till My på hubbyn när han granskade min matlista 😂🙈. Å jag skickade väl den till honom 🤦🏼‍♀️. Panik kom på en lögn att låna hans telefon 😂. Raderade såklart sen glömde han att han fått en notis. My kom tidigare å underhöll mig 😂. Helt plötsligt säger hubbyn vad skickade du till mig förut . Dotter höll på att sätta kaffet i halsen så det bara sprutade å jag skriker jag orkar inte mer nu 😂. Men ändå fattade han inget 😂. Tillslut började mitt adrenalin flöda i kroppen samtidigt som jag skulle spela som om det va vilken dag som helst. Det va en jobbig kombo 😂. Han gick ut å nicco med flickvän kom ut å pratade med mig medans jag typ Stig och steppade för att få utlopp för adrenalinkicken. Alla skulle samlas vid netto klockan fem så my tog barn och gick. Sa dom skulle handla på netto. Sen började hubbyn stressa å började ringa henne men hon klickade å klickade å klickade 😂. Sen kommer alla i karavan å tutar men ändå han fattar fortfarande ingenting 😂. Jag bara ställde mig å skrek för att få ut allt. Men han blev lite rörd. Tror alla blev det för det va så längesedan våran gemensamma familj va samlade Alla samtidigt ❤️. Alla barnbarn tyckte det va roligt men tror även barnen oxå tyckte det. Det blev så lyckat å alla åt tacos. Ja vi äter tacos ofta men så är det när man lagar bästa tacosen i stan 😘. Alla åt så många gånger å det va ett jäkla liv. Men nu börjar även barnbarnen bli tonåringar 😂🙈❤️. 

Å i bild 

 Vuxna barn å små barn känner sig alla hemma här 😂❤️

 När han granskar det jag beställt på Coop 🙈. Lyckades lura honom ändå 😂

❤️ 

 

 ❤️

 Dom hittade sin plats å trivdes gott med det ❤️🥰

 Denna docka va väl i chock mesta dels av kvällen 😂🥰

 Å försöka få alla kolla i kameran va oxå ett tufft uppdrag 😂🥰

 Men som sagt det är vi 🥰

 Å bilder med så mycke glädje i är bättre än ”perfekt” bild där alla ska göra sig till. 🥰

Alla håller på med annat som vanligt 🥰 

 ❤️❤️

❤️❤️ 

 

 

 

 Sen skulle 60 åringen lyftas 😂🤦🏼‍♀️❤️

 Å dom bilderna blev som dom blev oxå 😘🥰

 Å Luc måste alltid ha med klockan på bild. Man får inte ta kort på honom annars å gissa vem av dom som är han 😂🥰

 

 

 

 

 ❤️❤️

 

 ❤️❤️

 

 

Massa gott allt är favorit å gissa om hubbyn funderar på vad han ska tatuera. 


Som sagt va en helt fantastisk kväll ❤️

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Du ska rocka på att vara du, det gör jag

En fantastisk julkänsla har infunnit sig. Jag bara älskar den känslan. Men lika mycket älskar jag känslan när våren är runt hörnet, eller känslan vid hösten och alla fantastiska färger. Alla årstider har sin tjusning. Följer man med årstiderna i stället för att göra motstånd så blir det en mycke mer bekvämare åktur emellan dom. Men man är i ett ständigt väntande på sommar sol. Man mår redan dåligt i augusti och bär med sig den känslan hela vinterhalvåret. Istället för att bara var i det som är. Ingen kan påverka vädret så varför dränera sig på energi. Jag hade oxå svårt med mörkret, kallades väl höstdepression. Men det va väl inte så konstigt man hamnade i det när hela augusti gick åt att dränera sig själv och förbereda sig för depressionen. Det är mycke tid i livet som man ängnar åt skit och välja att må dåligt istället för att hitta tjusningen i annat i det som faktiskt är bra. Det va inte lätt i början när jag bestämde mig för att göra min livsförändring. Men jag hade bestämt mig jag ville ha något annat än depressioner, ångest, vakna nätter, känslan av svaghet, pleasande, förminskande, det va så många andra som hade makten över mitt liv och jag tillät det ske. Man får liksom sätta ner foten. Men iaf det va inte lätt att ändra fokus, när ens fokus alltid har legat på alla problem man hade och allt negativt. Men där man har energin där växer det så problemen blev bara mer och mer. Man måste lära sig älska sig själv sitt liv, och hitta tjusningen i varje dag. Även finna tacksamhet i det man redan har, som man tar för givet att det ska bara finnas där. Men det vet jag oxå är att man får lära sig den hårda vägen om tacksamhet, om man tar allt för givet. Det kommer en dag vara borta. Men iaf så jag njuter nu mer av allt även regniga dagar det ger en chans till att vila och återhämta sig. Sen kan man i stora hela sänka alla krav man har på sig själv, för oftast har man dom för att andra förväntar sig av en att man ska vara och göra allt på ett visst sätt. Å man gör det för att passa in, få bekräftelse, uppmärksamhet ja allt för att få en kick av att man är bättre än någon annan. Så det är inte så konstigt egentligen att man mår dåligt och känner att livet är meningslöst. För man lever sitt liv på alla andras sätt. Man har gått vilse och förlorat sig själv. Man klär på sig olika roller, man stoppar sig i olika fack, man ska inte känna något alls helst, för då överreagerar man, man ska säga ja tack amen fast hela ens själ skriker nej. Tillslut vet man inte vem man är längre. Man kanske får en varningssignal men man kör på ändå i gamla vanor mönster och beteenden och kanske även beroenden, och tror att livet ska bli bättre av sig självt. Eller så väntar man på någon som ska rädda en, eller dom pengarna som ska komma och rädda. Men det kommer inte ske för du är din räddare, du är den enda som kan rädda dig och det är ditt ansvar ingen annans. Det går inte kräva att andra ska rädda dig när dom har egna liv och egen resa att gå som leder till att fatta att jag måste faktiskt rädda mig själv. Jag själv måste faktiskt dra mig själv upp ur skiten. Inte ens din partners uppgift är att hålla dig lycklig det är din egen. Det är inte dina barns uppgift att hålla sig i skinnet och göra som du vill för att hålla dig lycklig. Så grejen är att du ska rocka på att vara du, att vara dig själv i vilken roll du än sitter i eller vilket fack du än satt dig i, eller vilken känsla det än har. Å ju bättre du blir på att alltid vara dig själv så kommer alla fack och roller ramla bort och du blir bara du och du bara är och du känner dig fri från att alltid föreställa någon annan. Känslan av att vara fri för man slutar bry sig om vad alla andra tycker och tänker. Man känner detta är jag å fuck alla som har något emot det take it or leav it man bryr sig liksom inte. Man klär av sig det förflutna för man är inte där längre å dom som ständigt upprepar det förflutna låt dom va kvar där då och gå. Att klamra oss fast är att hindra oss själva från att utvecklas. Sen är en livsförändring inte lätt att göra för man behöver bli medveten om varenda tanke man har, varenda vana, varenda känsla, sina beteenden och mönster. Det är en djupdykning i sig själv. Många med mig har säkert börjat flera gånger, men man tröttnar för en del vanor man har vill man kanske inte ens möta. Då lägger man av och fortsätter i det gamla. Det gamla blir oxå bekvämt. Så man behöver en plan å man behöver bli medveten om när man får känslan av att ge upp för att kunna fortsätta. Och faktiskt ställa sig frågan hur ska jag kunna förändra min situation utan att vara beroende av att undra vad andra ska tycka. Du ska ta alla andra ut ur din ekuation. När du ska göra en livsförändring måste alla ut ur ditt liv, lägga dom åt sidan och ha fokus på dig. Sen kommer du ha svaret vilka som är dina vänner och inte. Vilka som finns där och hejar på dig eller vilka som sänker dig. Dom som kommer sänka dig är dom som har makten över ditt liv, dom som kontrollerat och styrt dig, dom som tagit dig för given. Så håll i hatten du kommer bli så förvånad för dom du gjort allt för kanske kommer visa sig vara dom du tillbringat en livstid åt att pleasa för att duga i deras liv. Det kommer bli många relationer som går isär även nära, en del kommer komma tillbaka andra kommer gå för alltid. Låt det va så. Men när det kommer till nära relationer så kan man hamna i lite sorg, men att man tar sig igenom det inte ramlar tillbaka in i pleasande för att samhället säger man ska hålla ihop eller för att du är rädd att förlora någon. Det kommer hindra dig från att fortsätta. Det finns många fallgropar på resans gång. Det är så lätt att falla tillbaka till det som blivit bekvämt. Å i början kommer man inte känna igen den man håller på att bli, man kanske inte ens kommer gilla den man håller på att bli för det är raka motsatsen till den du tillbringat många år med att vara. Men tillslut kommer du bli förälskad i ditt nya jag. Du kommer blomma ut till en vacker fjäril som är både stark, vis och med ett nytt jävlar anamma. 

Dagens hälsning från livet till dig i video på youtube  👇

Du ska rocka på att vara du 

Tisdagens hälsning från livet till dig 👇

Låt inte dina rädslor vara din väg  

Följ gärna min kanal så missar du inga videos!

 Jag hade semester under höstlovet å det va så behövligt. Va med barn och barnbarn.

Något vildare med Z:a än dom andra men det blev en lugn stund med målande. Å vi bakade pizza och hade nerf krig 🥰 

 Gjorde pumpa oxå skulle inte gjort det egentligen. Men hubbyns skolbarn sa dom skulle kanske komma å då såklart ska man ju ha en pumpa. Å det blev såklart K glad för 🥰

 Dotter oxå som fick måla fransar och ögonbryn 🥰😂

 K ville ha en glad pumpa i år 🎃 

 Å dagis va stängt på måndagen så han sov här för första gången, å det gick hur bra som helst. Men som sagt det som sker hos mormor/farmor stannar hos mormor/farmor 🙈😎.

 

 

 

 

 Sen gick jag en kurs å fick nytt certifikat. Sensing stol är yoga på stol. Ska ta med det till mina brukare. Ska även ha klass som med qi gongen men mer om det senare för det kommer bli i januari. 

Fick äntligen tummen ur och köpa present till lilla N så va där och träffade dom 🥰. Å jag bara älskade texten på lådorna. Så rätt tänk vad vi lär våra barn pleasande, att vara lätt kränkta, förminskande att nöja sig med det näst bästa. Så ja tänket man har som barn ska man vara kvar i. Bättre att lukta på alla blommor än att ge mer energi åt problem och bygga upp låtsas versioner av sig själv. Så hitta barnet inom dig och gå på upptäcktsfärd ❤️

 Å lilla M som varit storebror i 4 månader 💙

 Till lilla N å hon bara skratta åt mig hela tiden, visste inte hur jag skulle tolka det men hur som gjorde jag henne glad så spelar det ingen roll hur hon såg mig 😂💞

 

 🥰

Sen har jag varit mycke i skogen och för mig själv. Det är skillnad på att vara ensam och ensam. Man kan känna sig ensam fast man har många människor runt sig. Men jag har lärt mig att njuta av att vara med mig själv. Jag väljer det. Jag vill ha egentid, jag vill vara med mig själv. Lär dig hantera ensamheten det är oxå en skills, att slippa behöva människor är oxå en förbannat bra känsla.

 

Fick en helt fantastisk kalender av mina barn. Helt fantastiska bilder hade dom valt. Den tog rätt i hjärtat verkligen. Jag höll på att börja gråta 😭🥰. Å dom chockade mig verkligen. Skulle vara en julklapp men jag lyckas få mina långt innan jul 😂. Men så glad och tacksam jag blev så fin verkligen 💞🌸✨🙏

 

 

 

 

Är verkligen taggad på nästa år nu. Va det innan oxå men nu känner jag verkligen att det är mitt år. Allt börjar liksom falla på plats. Jag tror jag äntligen är på väg upp ur the dark night of the soul. Jag har jobbat klart det är dags för nytt. Det är dags för framtiden mina frö ska börja växa. Jag har kämpat så dessa månader efter semestern med att hitta vad jag vill och hur jag vill ha det. Å fått en balans i allt.

Tacksam till livet och all kärlek jag har runt mig varje dag!


//med kärlek Qamilla 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Prenumerera


Äldre inlägg