Visar inlägg taggade med gravessjukdom

Tillbaka till bloggens startsida

Minnen och kakor!

Ja en vecka med medicin. Innan jag gick ut från rummet när jag pratade med läkaren så sa hon. Ja då får vi se hur mycke som är stress, å hur mycke som är kvar efter medicinen börjat verka. Jag skrattade åt henne å tänkte att allt är stress. Men jag ger mig. Symtom som försvunnit ur kroppen som jag inte läst någonstans 

  • Svårt att svälja
  • Ett inre som är i hyper 
  • Tappat hår
  • Ett hjärta som slagit hårt
  • Inte haft problem med ögonen men tänker att slemhinnor som slemhinnor så min mun är inte torr längre.
  • Låg energi
  • Muskelsvaghet jag trodde på riktigt att det var för att kroppen hade börjat förtvina 😂. 
  • Torr hud
  • Efter jag har ätit så har kroppen blivit ännu mer hyper men är väl för kroppen har jobbat på högvarv redan innan. 
  • Snabbare puls vid träning även hårdare.
Ja allt det där är borta nu. Det är det jag har märkt försvunnit efter en vecka med mediciner. Jag tar två tabletter om dagen. Så allt är i mer harmoni så hur mycke som är kvar pga stress? Ja säkert ingenting. Stressen har varit en bidragande orsak att det brutit ut ja. Så full av energi så andra undrar vad som hänt å om dom kan få lite 😂🤦🏼‍♀️. Något som verkligen är skönt att det släppt är att kroppen gick från 100 till 0 på bara 30 minuter och hållt sig så. Sen när jag tänker på hur länge jag känt så här så pratar vi år. Så även att jag predikar om detta så har jag själv stått med huvudet i sanden och fortsatt köra över mig själv. Asså det funkar inte så. Man får ju leva efter det man lär själv. Nu har livet varit stressat med oro  skit så jag har gjort allt för att hålla mig på banan. Hade jag fattat så hade jag gått till läkare tidigare. Men oxå är man andlig uppvaknas så går man inte till läkaren för dom dödar en. Ja nä jag går inte heller till läkare egentligen. MEN våra kroppar blir sjuka av att misshandla dom så jag orkar inte ens med den andliga resan längre. Jag är trött på att gå och tro att allt och alla förgiftar oss. Vi gör det själva mot oss själva. Stå och behandla din bästa vän som du behandlar dig själv i år 24/7 vännen skulle oxå bli sjuk av det. Våra kroppar blir ledsna trötta sjuka om vi fortsätter behandla dom som skit. Min kropp berättar för mig för dig vad som är okej och inte. Men vi har till och med slutat lyssna på det. Lika väl som kroppen säger till dig att du måste gå och skita, så berättar den för dig så här kan du inte göra, detta ska du inte äta, detta behöver du inte känna osv. Den berättar det för dig. Men vi följer vad alla andra säger vi ska göra för det är bra. Ja det funkar för dig så länge inte du eller din kropp går in i lidande. Lider du av en diet är den inte för dig, lider du av den träningen är den inte för dig, Känner du så å lider kan du välja annat. Lika lätt som att gå och sätta sig och skita. Men vi ska göra allt så komplicerat och skapa drama så vi håller kvar skiten och lider istället tills det inte går mer. Du skiter ner dig. Din kropp blir sjuk när den inte vill mer. Så jag skiter i allt nu andlighet uppvaknande fuck it. Men det kanske är det som uppvaknandet är. Jag tänker inte bli varken vegetarian eller sluta med oboy. Man ska inte bli något annat och lida i något nytt man ska skala av sig allt för att hitta sig själv. För att njuta skiten ur livet med alla sinnen fri från rädslor för vad andra ska tycka och tänka. Men vägen dit är inte enkel. Jag är iaf otroligt tacksam att mina vägar ledde till endokrin. För nu känner man sig avslappnad och då kan man gå ännu längre ner i sin läkning lite djupare. Djupare man kan gå desto mer kan man skala av. Jag har oxå haft hela världens bördor på mina axlar. Men jag kan inte fixa någon, någon måste fixa sig själv. För medans jag dragit och dragit för att hålla folk uppe ur gyttjan så har dom grävt och grävt och grävt sig ännu djupare å gissa om det varit tungt att bära och stå och dra i någon som gräver sin grav å gräver å gräver. För vi alla är här på våran egen livsväg så hur mycke jag än skulle försöka rädda så har det inte gått. Dom har dragit så hårt i mig på vägen ner så jag inte har haft något annat väl än att släppa taget. Men precis innan där den smärtan att se någon falla i den graven den är inte rolig. Men så befriande när man väl släppt taget. Man ser oxå att det inte var så farligt som det verkade. Vi alla hamnar i vägskäl ibland. Fortsätta att gräva sin grav eller göra den förändringen som behövs. Jag håller med det är lättare att fortsätta gräva graven. Så man dör typ när man är 18 men sen så gräver man å har fullt upp med att gräva med att inte göra förändringen sen begravs man inte förrän man kanske är 80 år. Så hela livet har går ut på att gräva graven som offer med samma val som gör kroppen sjuk och bitter man sitter fast i ett mentalt fängelse. Den enda som kan släppa en fri är en själv. Kliva ur offerrollen å ge sig själv en spark i röven. Så ja detta va min spark i röven. Min kropp har skrikit länge. Ah det kanske va det som fick den att tystna att jag lyssnade. Ja jag vet var jag är och jag vet vart jag ska. Nya prover på tisdag så får vi se vad som hänt. Sen är jag jätte tacksam för min chef och schemaläggaren som jag har velat med mitt schema herregud. Men dom har fixat å grejat å verkligen gjort som jag vill ha det. 🙏💃❤️.

 Ja skickat nytt brev till sonen idag. Blev väl 6 sidor idag. Men har hunnit få två av honom 🥰

 🌸

 Hur fina och magiska är dom eller 🥰

Ja det är verkligen ja och Hubbyn kvar nu så behöver inte mycke av något. Så hittade en sån här söt till balkongen. Fanns en tid jag hade tre tvättställningar alltid fulla av tvätt 🥰. Men det var en fanstastisk tid det med. Men nu har vi vänt blad och det är dags att njuta av detta kapitlet nu ❤️

När man inte kan välja 🥰. Hubbyn hittade trisslotter som han glömt i sin plånbok. Jag sa det är vinst på dom här nu å det va det 330 kr vann vi 🙌🏻🥂❤️. Vi fick fikan tillbaka.

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Sol och fiolsträngar

Ja denna veckan har varit mentalt utmattande. Började i måndags när jag skulle till häktet och hälsa på sonen. Asså herregud sån ångest. När jag tappar kontrollen i situationer så får jag ångest. Visste inte ett skit hur det skulle funka eller vem jag skulle få träffa där inne. Jag ville bara veta så han inte psykat ner sig totalt. Å pep gjorde jag igenom den där bågen oxå så jävla nervös. Men det var min tungpiercing. Fick frågan om jag hade bygel bh men det använder jag inte så fick räcka ut tungan 😂🤦🏼‍♀️. Ja herregud å innan ongen kom in i rummet trodde jag skulle spy å hade en puls på jag vet inte vad. Men han kom in fick en kram från hans hjärta, han såg fin och stabil ut ändå. Hade gått upp i vikt tränar å åt. Det var gott att se honom. Han överlever. Han är oxå en fighter. Han har oxå fått börja om från början några gånger så vet han löser det. Men det var svårt att säga hejdå sen. Som mamma är det skönt att han är där han är nu så jag kan andas lite. Få vila från oro en stund. Få läka, få landa. Fick brev från honom samma dag när jag kom hem. Det gick rätt in i hjärtat. Som mamma är det väldigt skönt att få bli sedd ibland. Allt man fått gått igenom. Ja det har varit en galen resa å jag hoppas verkligen den är över nu att han oxå känner att det räcker och lär sig av läxan. Någon gång måste man väl ändå komma till insikt om sitt självsabotage. Sa till honom för ett tag sedan att jag aldrig sett någon förlora allt så fort. Men sen gick allt ännu fortare å han hamnade där han hamnade. Men man är tvungen att nå botten av botten innan man inser man måste göra något åt situationen. 

Sen var jag hos läkaren igen jag har graves sjukdom. Ja man står med huvudet i sanden och misshandlar sig själv tills man blir sjuk. Man kör över sig själv tills man blir sjuk. Innan dess så gör man inget. Men enveten som en gnu. Men fick mediciner. Ska inte operera bort sköldkörteln för då får man äta mediciner livet ut. Å dit ska jag inte komma. Man kan få återfall efter detta men så får det väl bli då. Jag tog första tabletten det var helt sjukt ett sånt lugn som infann sig i hela kroppen herre min gud. Läkaren sa att det kan ta tid innan kroppen reagerar. Men asså det var som om jag fick en dos lugnande. Jag som trodde att min stressade kropp bara var stressad. Har känt mig hypet aktiv så länge så att bara slappna av så var en känsla jag inte känt på väldigt länge. Hon frågade om mycke symtom men har inte känt några direkt. Trodde jag! Nu kan jag räkna upp vad som har varit symtom å det på bara några dagar. Jag har varit hypet från det jag vaknat tills det jag vaknat igen. Jag har sovit men vaknat i hyper. Men liksom trott att det varit där för att man vaknat i samma jävla skit. Så jag är så tacksam så nu kan jag gå in i läkning ännu djupare för kroppen är inte som en fiolsträng.  Jag tror man blundat för symtomen oxå. Eller så har dom varit dolda i allt mörker. Jag är så tacksam för dessa piller iaf jag minns inte ens när jag kände mig så här avslappnad. Ett tag tänkte jag har både adhd och borderline nä men alltså kroppen har varit så stressad hypad. Det är en magisk känsla i kroppen. Har börjat jobba oxå även det är en fröjd. Har gått ner till 80% igen. Någon sa du kommer förlora pengar på det. Ja det kanske jag gör men anser att jag hellre sätter in dom på mitt god hälsa konto än fortsätta med samma vanor mönster och beteenden å vara kvar i psykisk ohälsa. 

 

Asså alla blommor som växer nu det är fan magi 🌸 

 

 

 

 

 

 

 Ja resan till häktet kände jag sånt motstånd till men det släppte när jag väl fick träffa honom. Å det mötet blev inte som en hysterisk morsa utan jag var bara glad att få se honom. Så vi pratade mest om hur alla har det å så 🤍. 

 Asså livet ändå 🤍

 Är mycke med barnen och barnbarn nu 🤍. Asså sommaren 🙌🏻

 

 

 

 

 Ska njuta varje dag denna sommaren. Gjorde det förra oxå. Men denna sommaren så verkligen. Var kaos förra sommaren men det är bara minnen som håller på att blekna bort. För skapar nya minnen nu som är mer i kärlek 🧡 

 Kärrhäng 🥰

 

 

 

 

 

 Asså mina prinsessor 🥰

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Å en till prinsessa har varit så mycke grabbar så är så tacksam för dessa flickor 🥰 

 

 

 

 

 

 

 

 Den bara låg där 🥰

 

 Tränar för fullt. Har alltid velat träna med rep å det har dom på gymmen numera 🏋️

 

 Å han då snodde min väska. Han har mer grejjer med sig ut än jag 😂🥰

 Jag har jobbat i snöstorm, slask, åska, vanlig storm, djupsnö men dessa dagar på jobbet får mig och glömma hela det halvåret 🥰

 Första dagen på jobbet 🌸

 Ja jag får tydligen gå och ta massa prover nu för att hitta rätt dos till mig 🤦🏼‍♀️

 När pappa och son jobbar på samma ställe 🥰😂❤️

 Lekparkshäng tänk att dom vill hänga med sin morsa ändå 🥰❤️

 Å en prinsessa till ❤️❤️

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Asså hon 🥰

 

 

 

Å vi käkar tacos ute som jag saknat äta ute. Kunde inte det direkt i gamla huset grus å skit 🤢 


Idag firade vi morsdag 🌸.  Med tacos ute såklart som sagt livet 🤍🌸🙌🏻💃

 Fick rituals 🌸 

 Å taco grejjer mmmmm 😋 

 

 

 Men det viktigaste gänget var här det har varit mycke kaos men det är mitt kaos å jag älskar dom 🌸🤍. 

Tänk att det är först som man blir sjuk som man börjar tänka på livet och hur man lever det. Man vill ta vara på varje dag men dom man har i livet. Man vill oxå göra det i villkorslös kärlek. Att dom får vara som dom är jag skiter i om dom gått ur gymnasiet eller inte jag bryr mig inte om deras dåliga val. Dom har dragit mig till en punkt där jag slutat bry mig alltså slutat predika om vad dom ska välja och hur dom ska välja det. Det är ett gäng rebeller och det är jag tacksam för. Ju hårdare jag har stramat åt tyglarna desto mer har dom dragit å den enda som fått ont och lidit är jag. All oro smärta och lidande har tagit mig bort ifrån nuet och missat så mycke av dom. Men är så stolt över dom alla för dom har gjort så mycke som inte ens jag vågat. Jag har levt ett långt liv styrd av rädslor som begränsat mig. Jag måste oxå börja leva nu. Jag måste släppa mitt bagage som begränsar mig till den grad att det fan är skadligt för mig själv. 

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera