Smärta är styrka

Man kommer till en punkt i livet där man väljer att gå igenom sin sorg och sen kamma till sig. Man låter smärtan bli bensin för att fucking fortsätta framåt. Man kan inte krypa ner i offerkoftan och tycka synd om sig själv. Man fastnar så lätt i koftan men den kliar och skaver. Saker kan göra ont länge men att man medvetet omvandlar det till bensin sliter av sig offerkoftan och fucking eldar upp den. Ta ansvar över det egna livet fixa det där som man måste fixa. Jag önskar någon hade sagt det till mig för många år sedan. Då hade jag besparat så många år i offerkoftan och tycka synd om mig själv. Man är i sin skit och ältar gör allt för att slippa erkänna för sig själv att att man satt sig där man satt sig av eget val. Lättare att skylla på andra. Tillbringade oxå många år med att vänta på något som ska komma och rädda mig. Blev snabbt svarta fåret när jag insåg att det är jag som måste göra förändringen. Smärtan man upplever är för att man ska ta sig framåt. Inte gräva ner sig. Jag har följt med och tillåtit mig vara i sorgen. Känna den uppleva den gå igenom alla fraser. Jag har låtit mig vila inte kunnat sova men tagit det lugnt. Många vanor man har som man möter kommer göra ont men att man gör det och inte backar för man inte vill känna. Men ska friskanmäla mig sen är det dags att gå till jobbet igen. Det blir oxå nytt behöver inte gå hem på rasten och gå ut med Liten. Men nu känner jag att dom fantastiska minnnen blir starkare och själva händelsen börjar blekna. Snart kommer urnan hem är redo att möta en ny våg av smärta. Han ska få ett altare. Jag har inte kunnat göra ett förut för intresset har inte funnits. Men nu gör det, Han är mitt liv han är min livsenergi han är min nytändning han är min tacksamhet han är min acceptans han är min ängel han är min vägledare. Jag känner mig verkligen jordad nu jag har honom å jag har Hubbyn här nu är det bara att bränna broar och pressa igenom. Jag har varit så vilse i detta dom kallar andlighet. Finns så mycke ”regler” om att man ska vara och göra på ett visst sätt. Jag uppfyller inte dom alls så därför har jag länge känt mig misslyckad även i det. Man kan tydligen inte kanalisera för att man äter kött, använder tandkräm osv. Ja det är stort jag har kämpat så länge med att bli något jag inte ens vill vara. Jag har jobbat med ärkeänglar men inte känt att jag fått svar trodde det va för att man gör allt fel. Men andlighet har inga lagar eller krav. Har oxå haft ångest för att jag inte kunnat göra ett altare för jag har inte vetat med vad eller till vem. Så på den andliga resan är det väldigt lätt att gå vilse för man fastnar. Jag tror ändå på något sätt att det har varit bra för min lärdom. Men nu vet jag vem som ska få altaret jag klamrar mig fortfarande fast i hans kropp så det är ju vovven men det får vara så. Min hund är värd ett altare nu helt plötsligt vet jag hur jag ska göra å ingen kan säga att det är fel för mig. Jag vet hur jag ska göra nu jag vet vad jag ska göra nu. Man måste bara liksom vänta in sig själv så ser man svaren man ser vägen man vet själv vilka delar av andligheten man vill ha. Du behöver ingenting varken tarotkort kristaller rökelser healing om du inte är intresserad men är du intresserad av det men då är det roligt att lära. Är det inte roligt så känns det som ett måste då blir det en börda istället. Jag ger healing Reiki och det passar för mig men man behöver inte ta emot. Jag är bara en kanal du kan själv be om det. Bara be den du vill ha hjälp av. Aktiveringar ber du bara om. Tarotkort har jag slutat med kristallerna har jag slängt rökelserna är borta. Att rena ditt hem ber du oxå om hjälp med. Att jorda dig bara ta av dig skorna och kontakta i marken. Jag hatar när saker ska bli komplicerade det ska vara enkelt livet ska vara enkelt. Allt ska vara enkelt inte komplicerat. Så jag gick från pleasande och förminskande till nytt pleasande och förminskande. Vem du än jobbar med uppe eller nere så ska du inte lyda knäböja pleasa förminska dig. Du ska göra du och njuta av det. Jag ska göra mig nu och fucking njuta av det. Vi har alla världens möjligheter serverad på ett guldfat men vi väljer att se det från andra hållet. Vi väljer att se allt negativa istället i våra kroppar i våra liv i världen. 

 Ja redan som liten hade jag den attityden 😂💃. Den var död ett tag 🥰😂 

Livet är ändå skönt. Jag har en fantastiskt fin lägenhet den luktar gott. Ja livet är ändå jävla amazing. Fortfarande säger vi -vi bor här 🥰 har gjort det över ett år nu. Men efter alla akut boende så är vi fucking värda det. 

Nu när alla barnen flyttat ut kände jag det skönt att faktiskt ha gjort arbetet med uppfostran. Vi båda har haft barn sedan typ 19. Nu börjar ett nytt kapitel. Jag har oxå njutit av att vara ensam men nu utan vovve oxå så märkte jag att jag inte alls varit ensam. Jag är det nu vi är det nu. Å det skrämmer mig lite. Jag vet inte vem jag är utan barn och djur. Vilka är vi tillsammans nu. En spännande resa men ändå lite läskig. Vi hade börjat lite innan vovven försvann med att äta hotellfrukost och ta oss ut lite mer. Men nu helt plötsligt när det verkligen bara är vi så blev allt nervöst 😬. Tänk att en liten hund på 5kg har tagit så mycke plats gett så mycke. Nu när man är i tomrummet så känner man det allt kretsade runt honom. Så hans avslut har öppnat nya spännande dörrar å det är lite pirrigt nu att gå igenom 🥰.  

Idag har jag simmat hoppade över i onsdags! Man måste vara tillåtande men man måste oxå vara sin egen spark i röven. Det är lätt att falla tillbaka in i gamla ruller! Man vet att man inte vill det så jobbigt att alltid börja om från början. Va inget roligt när klockan ringde. Nu när jag äntligen kan sova. Men har en bestämd Hubbyn som oxå jagar mig lite. För jag vet att hade jag valt att sova så hade jag varit arg på mig själv sen. Å nu så här efteråt är jag tacksam att jag gjorde det å kroppen känns så himla skön. 

60 längder sim 💪

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Ett tomrum som ska fyllas

I natt har jag fått sova inte alla timmar i sträck men vaknade kissade och kunde somna igen. Man känner man fått lite mer energi ändå. Ja nu är det mer om min vovve fast kanske inte direkt om honom utan lärdomarna. Lärdomarna i detta är många och jag är tacksam att jag idag ser dom. Hade det varit för några år sedan så hade man kapslat in smärtan i kroppen som man alltid gjort. Nu har jag fått ut så mycke skit ur min kropp så vill inte kapsla in något nytt. Så när vi åkte hem så lovade vi varandra att vi inte ska fylla tomrummet med ett nytt djur, för ingen kan ändå ta hans plats och det hade varit det man sökt. Jag sa oxå att jag ska våga känna nu sitta med smärtan och det måste man för att man ska kunna läka. Man vill ju inte möta smärtan för man vet att ha ont i själen är den värsta smärtan. Förr när min själ hade ont så kunde jag sitta och tatuera mig typ 5 timmar i sträck för att det var skönt då att det inte gjorde ont på insidan just då. Man kunde andas lite ifrån den inre smärtan. Men nu lovade jag mig själv att jag skulle sitta med den och pressa mig själv igenom alla första gången utan honom saker. Asså vi är vane människor man behöver ryckas upp ur det man inte ser som går på slentrian, kanske dock inte så här brutalt. Men man får se upp med det där tomrummet som blir vara vaken om vad som sker. Jag märkte i går att jag gärna inte åt frukost nu. Men vi kunde ficka med bullar det gick ner och kvällen blev det godis. Så igår så pratade vi om det att vi håller på att fylla tomrummet med annan skit med distraktioner för kan jag äta det så kan man äta frukost och kan jag inte det får jag ge fan i att äta för trillar man in i att äta och tycka synd om sig själv så kan det gå käpprätt åt helvete i stället. Det man fyller det där tomrummet med kan leda till beroenden. Så har du beroende kolla in med dig själv vad du vill fylla i ditt inre. Egot kommer svara och säga nä det är inget beroende det är för jag är värd det. Man är inte värd att skada sig själv. Sen säger jag att man ska njuta av det man äter men det får inte bli ett missbruk. Så idag ny medvetenhet å det har varit spännande att följa med i denna process. Jag och Hubbyn har inte varit på jobb för vi ville bearbeta detta direkt. Å ta oss igenom dessa faser. Jag hade ångest för att jag sjukanmälde mig oxå för man tänker pengar å jag blev inbeordrad en natt förra månaden jag ville verkligen ha dom denna månaden men är väl ändå tur för det kanske blir ändå plus minus 0. Allt har en mening och är det något jag lärt mig så är det att livet kommer med många överraskningar. Livet är oförutsägbart så därför har jag valt att bara åka med nu. Då har man inga motstånd. Smärtar livet är man i det ger livet lycka så njuter man av det ganska enkelt egentligen. Har oxå tvingat fram mycke som sen ändå inte visats sig vara rätt så det som sker det sker det som kommer det kommer bara att njuta av åkturen å sätta på sig bälte när det blir åt helvete för guppigt. 

Man måste liksom ge sig tid att läkas och återhämtas utan att tänka på jobbet och pengar för ju fortare man finner sig själv igen så kommer man tillbaka starkare än någonsin. Allt vi är med om i livet kommer med lärdomar och en ny styrka. Men vi ser inte det för vi kapslar in smärtan i kroppen just för att vi inte vill känna den inre smärtan vi vill inte möta den vi vill inte uppleva den så du kanske som jag har mycke trauman rädslor inkapslat i kroppen. Det leder till värk högt blodtryck inre stress ja det är mycke som är till följd av allt som man sätter fast i kroppen. Vi har livsenergi som ska flöda fritt i kroppen men eftersom vi inte gör något för att få ut det så skapar man blockeringar. Sen när dom blockeringarna släpper  så kommer det göra 10 gånger ondare än om du bara hade valt att läka och återhämta dig direkt. Jag gör sensing yoga och mycke meditation när smärta dyker upp å det funkar för mig. Qi gong gör jag oxå ibland längesedan nu men det ger en balans i allt, Balans i våra element. Om man vill till jobbet i ett trauma så är det för att man vill bli distraherad bort i från smärtan. Jag vet jag körde alltid jag måste dit för att få annat att tänka på men där och då börjar du kapsla in det i kroppen. Du märker att det funkar du slipper tänka och känna vips så har man lagt det såret i kroppen oxå. Så dessa tomrum som blir i förändring måste man omfamna och se vart det leder och det ser man inte om man börjar falla för distraktioner då går man ner i sömn igen. 

Å igen många kanske tänker herregud det är bara en hund men det är just därför jag känner mer med djur än med människor. För i ett djur vilket som så har dom mer och ge dig än dina destruktiva relationer som du tvingar dig vara kvar i. En nära relation dog oxå nyss och begravdes den 29/2 har inte fällt en enda tår för honom inte en enda fucking tår. För han var inte värd mina tårar. Vi tror att vi har människor runt oss som älskar oss men snabbt kan det visa sig att dom hur lätt som helst kan stå och spotta på dig. Fast du ägnat mycke tid till att älska pleasa behaga och klamrat dig fast så betyder det ingenting för dom kan klippa banden så fort. Å människor kan stå och prata gott om dig med dig sen vänder dom när dom pratar med nästa. Djur gör inte sånt dom behandlar dig med den kärlek och respekt du förtjänar dom dömer dig inte dom avgudar dig. Så jag kommer inte längre sörja en enda relation till där jag inte fått den kärlek och respekt som jag förtjänat. Jag har även många levande relationer som jag undrat men nu har jag släppt taget om dom för varför ska jag lägga energi där? Nä det är att ge bort sin energi Man ska kalla hem sin energi från alla dom relationerna. Sluta kryp där du inte är värd lika mycke som du har värde på dom. Bli medveten om ditt pleasande. Jag trodde jag hade bra relationer jag trodde alla ville att jag skulle börja må bra när jag började min livsförändring men nä. Lärde mig att jag fick leta min hejjarklack någon annanstans i liten och hubbyn. Så jag fäller inga tårar längre för relationer som försvunnit. Å jag pleasar inte längre heller märker jag att det är en sån människa jag möter så stänger jag den dörren så fort. Jag har haft mycke fokus och klamrat mig fast i relationer som är destruktiva eller som man undrat varför, istället för att ha fullt fokus i dom relationer där man får vara sig själv som är i villkorslös kärlek. 

Sen måste man jobba med relationen till sig själv och tillåta sig till återhämtning och läkande och inte ha dom här självskadebeteenden man har. man kanske inte kan älska sig själv fullt ut. Men plocka ner dina fiender från piedestalen och börja behandla dig själv på det sättet. För så vi behandlar oss själva ibland skulle vi inte göra ens mot våra fiender, alltså dom du pleasar och behagar men som spottar på dig när du vänder dig om. Du ska pleasa dig själv. Så allt börjar med självkärlek. När du ser till så dina egna behov blir tillfredsställda så kommer du börja må bättre bli starkare och då blir du en bättre människa i dom relationer som faktiskt funkar man blir bättre förälder man blir bättre för sig själv i allt. Man ser sitt värde man vill ha bättre.

Så jag väljer att omfamna mig själv i kärlek och även omfamna dessa förändringar och även livet!

Mina barn och barnbarn har varit mycke här oxå. Han har ju funnits i hela deras liv oxå. Dotter smsade igår att K blåste bubblor på balkongen och ville som skulle upp till Liten  <3 .

”Kian var med ute på balkongen och blåste bubblor och sa ”upp,upp och iväg till liten” gråtit gjorde han samtidigt”

  <3 

Även liten letade efter honom i varje barn vi mötte, han ville fram och hälsa och tittade fundersamt varför kommer han inte å klappar mig 😭 <3 

Jag omfamnar mig själv med kärlek  <3 

 🤍 

 🤍

🤍 

 🤍

🤍 

 🤍

  <3 

Börjar bli lite svårt att ta kort på dom nu dom rör sig hela tiden  <3 


//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Bara vi två kvar

Ja längesedan det blev ett blogginlägg och detta blir väl kanske ett tragiskt inlägg men det kommer ur kärlek. Vi har haft några tunga dagar nu. Men från början, för ett tag sedan så såg jag en film på tiktok om våra djur alla djur men eftersom jag har hund så blir det hund jag tar. Hon sa iaf i filmen att våra djur är här oxå för sin livsuppgift. Där och då sa jag till min vovve att du har klarat din livsuppgift här hos oss iaf. Å det med råge. Så tacksam. När vi har djur så är vi inte medvetna om vad dom faktiskt ger oss vi har fullt fokus på vad vi ger dom. Men jag förstår till 200 procent varför just han kom till oss. Han har lärt mig iaf allt han kan om villkorslös kärlek och att kärlek behöver inga ord. När du tittar in i en hunds ögon ser du bara kärlek. När du tittar in i människors ögon så tittar du med ett dömande ett värderande och oftast negativt seende. När du tittar in i ögonen på en hund får inte du det där dömande du är du och hunden bryr sig inte om hur du ser ut, vad du har på dig, vad du gjort för dåliga val, hur lång du är eller om du har håret grönt. En hund skiter fullständigt i det den tittar på dig med kärlek. Även om en hund blir misshandlad så möter du kärlek utan dömande. Därför man vill vara med djur iaf jag. Men sen har man ju oxå bebisar dom vet inte ett skit om dömande heller så därför möter du kärlek. Sen tittar du dig själv i spegeln ja man har alltid nått att gnälla på om sitt utseende. Men tänk att titta på dig själv från din hunds ögon bara med ren kärlek. Min egen resa så har jag fått bort stor del av det dömande sinnet. Det är att släppa andra fria att få vara sig själv med det så släpper man sig själv fri att få vara sig själv. Men att släppa sig själv fri tar längre tid det gjorde det iaf för mig. Men sån visdom vi får från våra djur. Man känner mer kärlek på platser där man får vara sig själv man behöver inte låtsas eller ta på sig masker för att duga. Men sen tar man på sig masker för att man själv tror att man inte duger som man är. På en arbetsplats syns detta så tydligt att man dömer och man får inte vara som man är. Den är för tyst den pratar för högt den är för mycke den är för bossig den är en mina chef den pratar för mycke hela tiden är det dömande om personligheter och på jobbet är du på jobbet det enda du ska få kritik för där är om du inte sköter dina arbetsuppgifter inte din personlighet. På ett lönesamtal på förra arbetsplatsen så tycke hon jag var för tyst på apt. Man ska inte få lägre löneförhöjning för att man är tyst. Jag har fått höra mycke att jag är för tyst så har haft svårt att acceptera den sidan av mig själv och då blir det prestationsångest i stället. Jag kanske inte har något att säga sen på apt så paratar man om samma skit hela tiden förlåt nu men det är som om varje apt går på repeat. Å ingen förändring sker. Men iaf vi har sidor av oss själva som vi inte accepterar just för att man fått höra att man gör fel eller inte gör som andra vill. Så därför accepterar man inte dom sidorna med sig själv. Sen ska man ju alltid utmana sig själv för att växa men på ett sätt som man inte blir tvingad till utan som känns bra för en själv. Så lär av din hund inte tvärt om samma med barn lär av dina barn dom kommer med ett rejält lass kärlek till dig men även som jag själv tog inte emot det för man har fullt upp med att vara en perfekt förälder och rädd för att bli dömd om man inte är det. Man blir det oxå men som sagt lär av alla människor och djur du har runt dig du har massor med guider som kan ta dig framåt. Se kontraster om någon kan så kan du om det så bara har skett en gång så har det ändå skett tex lyckas med något. Under mitt liv så trodde jag att man blev typ gammal när man var 50 blev dement hamnade på hem och sen dog man. Men när man tittar runt så ser man att så är det inte så vad behöver jag göra för att det inte blir så för mig? Jag har oxå länge suttit fast i ett fattigdoms tänk har väl inte kommit över det riktigt heller men just tills pensionen kommer men det finns pensionärer som är rika oxå så hur kan man själv lyckas med det? Ja för att lära sig allt om dessa kontraster så måste man ju bli guidad av dom som lyckats med det, inte dom som säger åt dig vad du ska göra som inte kommit dit själva. 

Ja lite ur spår men när det kommer upp olika trauman i livet så börjar jag fundera på livet. Man tar livet sig själv djuren människorna man har runt sig för givet. Men iaf jag tackade honom efter jag såg den filmen för allt han gjort för mig han har varit med mig i min ångest, när jag varit på toaletten, när vi rest, asså ja hela tiden. Men framför allt har han hjälpt mig ta mig upp ur mina depressioner hjälpt mig från min ångest hjälpt mig ur mina rädslor. Han var en stor del till mitt uppvak alla runt mig har varit det på olika sätt. Men vovve och hubby är väldigt lika faktiskt dom har älskat mig som hårdast när jag känt att jag förtjänat det som minst. Dom har älskat mig när jag vägde lite och för mycke ingen av dom har dömt mig för min väg på något sätt vare sig det varitt kroppslig eller mentalt. Dom har äskat och stöttat mig i mina mest tokiga ideer jag haft men oxå mina bästa, dom har varit med mig när jag krypit i hop och skakat i min ångest dom har sprungit med mig ut när min ångest har lett mig ut. Dom har turats om med att hålla mig på banan :-). Men i min sista depression i min sista ångest så insåg jag att jag vill inte vara i detta mer nu jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle vara i det. Så då fick man ställa sig frågan vad behöver jag göra för att inte hamna här ja å sen var det bara att LYSSNA på dom SVAREN men man går heller till typ en doktor och vill dom ska fixa problemet helst oxå över en natt. Men denna gången lyssnade jag på mig själv och på min kropp jag började min livsförändring. Och även i den har jag haft deras stöd. Liten har gjort samma saker som hubbyn bara att han har gjort det utan ord bara i handling. Man behöver inte alltid ord utan att någon bara finns där som kan krama en utan att döma. Att kunna gå in i en kram och vet att det är i ren kärlek inget annat. Men iaf igen hahah helgen som var var min jobbhelg hubbyns oxå. Jag har närmast hem så jag har fått gå hem på min rast för att ta ut liten så i helgen så kom inte liten ens fram till mig för att hälsa när jag kom hem. Då tittade jag honom i ögonen och kände snälla hjälp mig jag orkar inte mer. Den förtvivlan i mig som dök upp den gjorde ont. Jag hade ju tänkt att han skulle tillbringa många somrar med mig här. Han gillar att ligga i solen så det var en dröm att flytta till lägenhet med balkong. Förra sommaren hade vi alltid balkongdörren öppen så han kunde komma och gå som han ville ut å in. Å min plan var att i sommar så skulle jag ta 5 veckors semester vara med honom och bara landa i att vi bor här och att livet har äntligen blivit bra. Men det ingick inte i hans plan. Så där och då beslöt vi att ringa veterinären på måndag. Jag var ledig måndagen hubbyn tog ledigt men vi fik ingen tid förrän på tisdagen klockan 9:50. Så nu började ett dygn med fucking övertänkande och analyserande. Gjorde man rätt val? är det våran rätt att avsluta ett liv? men är han inte lite pigg ändå vi skiter i det? Allt över analyserande för att övertyga sig själv om att man gjort rätt val? ångest för man inte sett åldern krypa på? Men man såg det fort när man sett den filmen det var precis om det hände något då man fick upp ögenen och faktiskt såg honom. Vi har hela 2023 varit upptagna i annan skit så man inte sett sen vill man inte se. Ofta får djuren leva längre i lidande för att vi männskor gör allt för att hålla sig ifrån den smärtan som väntar. Till och med stoppar huvudet i sanden och vägrar se. Men sen försökte jag få stopp på mitt övertänkande och överanalyserande, för hela tiden får vi höra att man ska inte. Nä man ska inte och tro mig jag har lidit mer just för detta överanalyserande och tänkande, så hade jag kunnat stoppa det så hade jag gjort det. Men sen bara jag accepterade att det va så. Bara det gav en lättnad. Man behöver sitt övertänkande, man ser det för det gjorde mig medveten på så mycke om mig själv. Sen gav man sig själv ångest för man inte sett det tidigare. Jag och hubbyn pratade och man har sett det men stoppade huvudet i sanden igen. Jag lovade mig själv att jag skulle vara medveten vid avlivningen inte låta sorgen ta över för mycke. Lyssna in honom. Hubbyn ville hålla honom så vid första sprutan så höll han men han ville till mig. När jag fick honom så såg jag att han ville ha oss båda så vi ställde oss tillsammans klappade och sjöng jag vet inte jag började sjunga ack du skön slumra in...... Men allt belv så fint och harmoniskt fast det inre var i kaos. Sen la vi honom på britsen han skulle få en nål och få det sista då brast det. Jag sa skrek inte vet jag varför skaffar man djur och veterinären sa ta vara på dom fina sunderna. Blev lite triggad av det för där och då när man valt att ge han en dödsdos så hade jag svårt att se det positiva på många olika plan. Men budskapet sjönk sakta in och jag började nästan le istället för jag såg honom för den glada lyckliga vovven i skogen han var. Han var tolv år jag vet att han finns hos mig här nu men i kroppsform så insåg jag verkligen att jag blundat för att han faktiskt var tolv år. Så 10:10 hördes hans sista hjärtljud. Vi fick stanna kvar om vi ville men jag ville bara ut så jag sa kom gossi nu åker vi hem. 

Vi fick ju oxå gå in i ett rum dom hade gjort det mysigt tänt ljus och släkt ner gjort britsen fin. Men en stund så kände jag att jag höll på att tappa det. Jag frågade tommy om dörren var upplåst så jag kunde springa ut han sa jag vet inte. Men då tänkte jag att nä han har inte svikit mig en enda gång under sitt liv varför skulle jag svika honom han hade visat att han ville ha oss båda där.

Vi åkte hem å insikterna bara började flöda. Han är hos mig i mitt hjärta. Den kärleken man ser i en hunds ögon den är ju evig. Det är bara kroppen som dör. Jag har svårt att se han som energi eller något annat så jag väljer att se honom i den kroppen han hade. Den är oxå energi men ni fattar. Jag vill ha något man kan ta i typ. Jag hade så mycke och dela med mig av till hubbyn men vågade inte ifall han inte var där jag var i sorgearbetet. Men på kvällen pratade vi och jag försökte få ut allt jag försökte sortera allt. Den där vovven har så himla mycke att säga och han är så vis. Jag har inte känt att jag kunnat kanalisera förut jag har väntat på att mormor ska komma till mig och ge budskap men nej. Jag ser varför oxå. Men nu met liten så går det av bara farten jag känner och jag hör honom. Det som krockar nu då är ju att jag valde se han som hund så jag har en pratande hund i mitt inre hahaha herregud det ska man nog inte prata högt om. Men man gör det som är bäst för en själv. Det är tomt och det gör ont men han får mig att le han är frisk rörlig har alla sina tänder. typ valpig igen och det är helt fantastiskt att känna den energin. Men vi är vanemänniskor herregud det märker man i hastiga förändringar. I tolv år har vi varit ute med honom flera gånger varje dag han har har sina tider men oxå hängt med oss på våra tider om vi velat gå ut på promenad. Hans matider har han visat exakt så vi bara jaha nu är klockan tre för då börjar han visa att det är dags att få mat och gå ut. Å nu är allt det över så jag måste ut på hans tider tänkte först jag är knäpp men om det hjälper mig i sorgen så gör jag det. Han hade leksaker jag har bärt med mig en detta dygn för det har känts tryggt eftersom jag inte kan klappa honom men ändå kände jag behövde något att hålla i och så får det vara nu. Det är viktigt att vara tillåtande mot sig själv och acceptera även varandras för alla är olika alla behöver bearbeta  sin sorg på olika sätt. Jag har väl sovit max 10 timmar sen i fredags allt detta övertänkanad och analyserande har hållt mig vaken samtidigt som man velat vara dom sista dagarna med honom. Så legat och kramat honom hela nätterna.

Men sen kom vi på nu att allt vi gör nu gör vi för första gången utan honom gå och lägga oss nästa promenad osv så det blev lite läskigt. Att gå in första gången i lägenheten och ingen skäller smärtade oxå allt det vi gör nu första gånge utan honom är smärta att möta smärta att bearbeta. Det är tyst verkligen tyst. Igår hörde jag hans tassande kollade efter honom flera gånger. Vi slängde allt utan en kudde och leksaker jag behövde ha kvar det ett tag kanske resten av mitt liv men ändå jag ville ha kvar det. Ville oxå ha kvar kopplet men nä han är fri nu ville inte binda honom till kopplet fortfarnade. Han är fri.

Kom oxå på att jag och hubbyn kommer göra saker för första gången själva. Vi har alltid haft barn, andras barn, djur, andras djur, våra krig, andras krig, vårat drama ,andras drama. Ja vi har alltid haft något. När sista ongen flyttade ut nu så tänkte jag att nu är det bara vi kvar. Men det fick en helt ny innerbörd nu för nu är det bara vi kvar och vi har skalat av så mycke av alla andras så vi kan ha fokus på oss. Jag sa det till hubbyn igår att allt vi gör nu för första gången är verkligen för första gången. Man har alltid fått anpassa sig till andra. Å med liten jag ville inte lämna bort honom till vem som helst. Ville helst inte lämna bort honom alls därför han alltid var med. I går kände jag mig begränsad och ju mer man pratade om det så blev liten en börda men nej sa vi, vi har fått en gåva så stor med sån visdom. Hans avslut öppnade alla världens dörrar vi har oändligt med möjligheter och tänk att faktiskt få göra allt för första gången. Har aldrig känt mig så levande som nu. Jag hade bokat en resa i oktober men avbokade den för det handlar inte om mig det handlar om mig och hubbyn och faktiskt ta vara på den gåvan vi fått och gå på upptäcktsfärd tillsammans vart det än leder oss. Det handlar inte om att resa utomlands det handlar om att göra det man gör levande och medveten. Se livet mer som en hund. Hade jag varit borta 10 min så var vovve lika glad när jag kom hem som om jag hade varit borta i 10 år. Denna ofiltrerade glädje och kärleken till livet. Jag har stannat och luktat på blommorna förut men det fick ett helt nytt liv så längtar till blommorna kommer. Jag har oxå alltid pratat med fåglarna ute men i morses så sjöng dom så mycke så rent å jag hade bara fokus på fåglarna allt är så vackert. Så tack Liten för allt du gav vid ditt avslut. Jag har oxå haft ångest över att vi valde att avsluta hans liv. Men han berättade att han inte orkar mer så idag så beslöt jag mig för att se det ur kärlek. Några som läser nu kanske tänker men herregud det är ju bara en hund. Nä det är inte det det är samma liv i dig i dina barn i dina föräldrars ögon vem du än tittar i ögonen så är det samma liv. Bara att alla har olika kroppsform. Allt där ute som du har runt dig är liv allt dör och ändrar form till och med ditt köksbord kommer ruttna ihop och tvinga dig köpa ett nytt. Allt är liv och det är samma liv så nästa gång du tittar dig i spegeln se dig ur kärlek se dig med livets ögon för livet accepterar oss precis som vi är

 Hans låga i ögonen har redan slocknat han berättar för mig att han lider. Titta han i ögonen du kommer känna dig ledsen.

 På måndagen så så var det enrgi i honom och det fick mig återigen att tveka men för att jag skulle slippa smärtan. Han var redo och det är det som räknas

Han njöt av solen ända in i det sista.

 När jag och han solar så brukar han ligga på min mage i går var det sol så vi solade tillsammans en stund en sista gång. Å bilden jag bara älskar den för han ser så nöjd ut han ser verkligen ut som mission completed. Å det är så han har lyckats en hund. Å jag och Tommy gjorde det tillsammans. Vi tre är ett samma livsenergi. Himlen lös verkligen igår för honom ☀️

 Dotter hade ett kitt så vi kunde göra hans tassavtryck ❤️

  Tog även kort på tassen för den ska bli tatuering

Precis innan, han kollar efter pappa för han gick in och betalade. Redan dagen innan visade han mig att han ville ha båda vid sin sida nu. 

 Tack Liten för allt du gett och för allt du kommer ge nu

Han är fri nu så kopplet kastades han är värd att springa fritt och springa mellan barn och barnbarn för att kolla läget.

Nu kanske du ser på din hund, dina barn eller människorna du möter med ny ögon. Välj att se vad människor lär dig!

Så nu är det bara vi två kvar ❤️

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


måla din värld som du vill ha den

Det kommer nu mycke energier från livet antingen är du totalt utmattad eller så väldigt speedad på massor med energier, som jag är just nu. Försökt sova i några timmar men bara vridit på mig. Nu tänkte jag att det var dags att gå upp. Detta har hållt på i några dagar nu. Förra dygnet sov jag bara fyra timmar sen morgon. Man ligger liksom och tvingar sig att sova fast hela kroppen skriker nej. Det är inte snällt mot sig själv. Men nu har jag semester så jag kan sitta här och skriva. Men man har jobb å man måste upp sen. När man ska upp så pressar man sig själv ännu hårdare det blir en stressad situation. Jag brukar köra lite lugnande sensing yoga och tar några snyft andetag det lugnar, ibland somnar jag men inte just nu. Kanske är meningen jag ska blogga nu. Jag fick oxå till ett blogginlägg sist det var så här oxå. Ingen blir gladare än jag om det är meningen jag ska blogga nattetid för det är då jag kanske är i flödet. Fortsättning följer. Men iaf som sagt mycke som kommer ner i kropparna nu. Ta hand om dig, pressa inte, be om hjälp från dina andliga guider vet du inte än vilka dom är så lägg ingen värdering i det dom visar sig när du är redo. Bara be dom om hjälp att hantera all energi. Lyssna på kroppen. Att lyssna på kroppen har man tappat redan som barn för vi litar på att alla andra vet mer om våra kroppar än vi själva. Sen så redan från barn får man lära sig att det är något fel på en så tillslut lyssnar man inte på sig själv utan på alla andra. Man märker så småningom att dom har inte rätt dom heller för man rasar samman mer och mer. Du har visdomen om dig så öva på att lyssna på din kropp igen vad säger den till dig? Sen börja följ den visdomen. Alla är olika därför kan man inte följa samma sak alla på denna planet. Så din kropp vet vad den behöver nu eller vad du behöver göra.

Apropå något annat så älskar jag ikeas reklam just nu. Den med alla som får plats runt bordet. Jag sa till Hubbyn att jag känner mig som den mormor som spiller som oxå får plats. Jag sa direkt det är jag. Det där är mina barnbarns farmor/mormor. Jag har alltid spillt och sölat när jag äter och dricker. Numer säger jag att det är mitt inre barn som äter 😂. Nu vet inte jag hur gammal hon är i reklamen jag kanske inte är där. Men iaf jag nämde detta för hubbyn å han sa det blivit värsta pådraget om just den stunden. Jag kollar inte nyheter själv just för det stör min inre frid, för det är bara tråkigheter. Men då tänker jag så här om tv reklamen har makten över ens mående då har det gått för långt. Att man deppar ihop för något som sänds på tv som oxå gör så att man är där ner å i ett krig då behöver man se upp för sin bitterhet för den har börjat ta över. Eller så är det just det den gjort redan för att man låter tv ha makten över sitt mående. Därför jag inte kollar nyheter eller läser tidningar. Saker jag inte kan påverka behöver inte få mig att må dåligt dag ut å dag in. Det är samma med måndagar och regniga dagar. Man får se till så det inte påverkar ens mående för man kan inte få bort måndagar. Jo dom "försvinner" när du slutar lägga en värdering i vad det är för dag. Man ska kunna ha lika roligt en måndag som lördag. Kan ju vara alkoholen som man längtar till egentligen. Alkoholen tar dig längre och längre ifrån dig själv. Men det va inte det vi skulle blogga om nu. Saker du inte kan påverka låt inte det ha makten över ditt mående och absolut inget av det som sänds på två reklamen hallå. Jag tyckte den reklamen var jätte gullig. 

Vi har gett bort makten om oss själva, våra liv, måendet, pengarna, till andra. Jag var likadan själv mest för andra lärt upp mig att hata måndagar tex. Det tog oxå lång tid för mig att verkligen förstå innebörden av att ta till baka makten från andra. Som att man ältade mobbarna i mellanstadiet även i vuxen ålder. Då hade man ju gett makten över ens mående till dom, alltså tillät man fortfarande mobbningen ske, fast i ens egna inre. Så om man släpper taget man behöver inte förlåta ibland är det lättare att säga fuck det där det räcker nu jag är så gammal dom ska inte mobba mig mer nu! Så suddar man ut dom kapar banden. Man kan förlåta sig själv för att man tillåtit dom ha gjort detta i så många år. Att man själv klamrar sig fast då sitter man snart där och är lättkränkt över reklamen. Du har fått ett liv, du lever, eftersom du är här så har livet sett dig värdig ett liv. Ta vara på det och börja lev det istället. En del saker är så lätt att släppa taget om medans andra inte är det och en del saker behöver man helt enkelt ta sig igenom. Men hur som börja skala av börja släpp taget om saker. Jag klamrade mig fast i min destruktiva familj väldigt länge. Jag ville fixa för att hålla mina föräldrar nyktra så många år jag missunnade min familj min hubby mina barn. Det där gjorde så min egen familj blev destruktiv. Jag sov inte, satt åt helvete för många timmar i telefonen, när det var problem skulle man dit spelade ingen roll om det var mitt i natten. Så man vägrade släppa taget och gå.När jag hade fått nog så fick jag långa sms om vilken idiot jag var som jag skrev i förra inlägget, tillslut så trodde jag på det där. Men en tid hann jag bygga upp min styrka och fick ett fylle sms mitt i natten eller ett sms en hel bok först va allt så gulligt men det urartade ganska fort. Den gången sa jag hör aldrig mer av dig till mig med både sorg och stolthet. Sen har man ju som sagt sår att läka och man har två val i livet, antingen hittar man styrkan att läka eller så väljer man att hoppa ner i deras kaninhål. Man är ju liksom upplärd av dom bästa å sen börjar man behandla sina barn likadant. Jag valde inte den enkla vägen att hoppa ner i kaninhålet. Jag valde läkningen, ibland har jag önskat jag valde den enkla vägen för det är som sagt inget för den veke. När jag väl fattade att man kunde sätta gränser så fick även hubbyn sig ett ultimatum sluta drick eller gå? Han valde att sluta dricka! Han säger själv idag att det var det bäste valet. Men sen när han skryter om det och är stolt å möter någon som säger du är fan dum i huvudet då är det inte lätt. Så inte ens här ska man försöka låta människan ha den effekten på en. Men där och då är det nog väldigt svårt att inte bli besviken.Genom mina år som gått så har alkohol droger pengar varit mina värsta fiender. Men idag när jag vet att jag sätter mina gränser och inte behöver ha det i mitt liv så har livet blivit mycke lättare. Men när jag ser barn som är mitt i det så gör det ont och jag önskar dom styrkan att välja den hårda vägen till läkning. För jag vet vad dom är mitt i och jag vet vad dom har framför sig. Jag vet att dagen kommer dom står i det vägskälet å ska välja. Det kan göra mig ledsen samtidigt som jag vet att många tar ändå vägen till läkning. Å pengar ja där har det legat en stor läkning oxå för man är uppväxt med kronofogden låna pengar å alla världens negativa affirmationer om pengar. Kommit långt i det oxå senast igår pratade vi om vilken resa vi gjort med pengar detta året, det har hållt på länge men detta året har varit väldigt intensivt. Vi har verkligen blivit pressade. Men nu nu är vi på gång. Jag skriver inget av detta för att någon ska tycka synd om mig jag skriver det för att visa dig att du har styrkan att ta dig igenom precis vad som helst. Även om du hoppat ner i kaninhålet så vet jag att du har styrkan att ta dig upp. Men det är du ingen annan.   

 

 När vi yogar ligger han där och kastar sina leksaker på oss allt för att få uppmärksamhet 🥰

 

 Han intog rollen som tomten 🥰

 En biltur med lilla rompan 🥰

Börja din resa nu, bestäm dig nu! Så ser du hur långt du har kommit nästa år vid denna tiden. Tillåt dig inte att sitta där nästa år med ånger, ånger över att du tillät allt ett år till. Tänk oxå på att det är en inre resa. 

Här i är det krossad ananas, krossad jordgubbar, vatten citron ibland har jag i fun light lemonad och en gnutta cayennepeppar så gott å så fräscht.


//med kärlek Qamilla din shadow hunter 

Prenumerera


Så var det bara vi två kvar

Ja detta året har verkligen rensat på djupet och det har gått fort. Det har varit toppar som varit så höga att man haft svårt att hantera det och det har varit dalar som har varit så djupa så man har haft svårt att hantera det oxå. Allt har varit så intensivt. Allt har gjort så ont eller så har hjärtat öppnat upp för så mycke kärlek så det har oxå gjort ont. Sammanfatta året som varit. Förra året i december så fick vi reda på att vi fick våran lägenhet. Jag trodde att då skulle allt bli bra för jag har rensat färdigt. Men ack vad jag bedrog mig. Detta året har nog varit det värsta. Men man behöver uppleva det värsta för att hitta styrka att vilja ta sig ur det livet man inte vill leva. Men iaf vi flyttade in allt var en tripp på rosa moln tills mattan golvet allt försvann under fötterna som jag skrivit tidigare det var ingen landning på rosa moln direkt. Man behöver brytas ner rejält för att få nog. Man har inget annat val till förändring. Som sagt jag trodde jag var klar. Men det var behövligt ser jag idag. Allt föll bara på plats när jag väl började resa mig upp igen. Mitt team bara började visa sig. Med det så insåg jag att jag har alltid jobbat och haft dessa runt mig kali lilith hekate. Jag har alltid rensat och alltid varit i mitt mörker. Mina sår har liksom gått på repeat hela fucking livet. Och när jag lärde mig mer om dessa så såg jag oxå och förstod varför jag har haft det på repeat. Idag för första gången i mitt liv ser jag en ljus framtid. Så nu sist så var det mitt ego som bröts ner där har vi Kali. Jag har oxå suttit så fast i att hitta mitt team i universum men inget har känts så rätt som nu. Det är lätt att vara vilse där ute när man är ny i uppvaket. Tillhör kanske resan men man får se upp så man inte fastnar för länge. man behöver tillslut börja lyssna till sitt inre. Å jag är rebell själv och känner mig hemma med detta gäng. När du hittar ditt gäng så kommer tilliten komma för du kommer känna dig trygg och omhändertagen för du är det. Det var bara ord för mig till en början. Men nu har jag med känslan. Jag ska inte buga, lyda, vara tyst, sitta fint, pleasa förminska mig mer. Jag har alltid trott jag varit lite tuffare och sagt ifrån.Men när man såg att man pleasat och förminskat sig i många år så var det som en chock. Man tillät sig oxå vara ett andrahandsval, man tillät sig att vara kontrollerad och styrd av andra, man tillät andra bestämma hur man mådde, ja när ridån går upp å man får möta demonerna så vill man fly man springer och springer. Men livet kommer komma ikapp så ju fortare man vänder sig om och ser dom så inser man ganska snart att det inte är så farligt som man trott. Man ser oxå att men jag kan ju faktiskt förändra. För där du är har du satt dig själv. Man vill blunda för det oxå. Jag skyllde på andra att jag hamnade hos kronofogden, för att erkänna det för en själv att man fuckat upp sitt liv kommer oxå ge mycke skam skuld ånger sorg man vet det därför blundar man. Det går som sagt ett tag tills livet kommer ikapp och ens team drar undan mattan och kastar det rätt i ansiktet på en. Då gör det ont för då kommer skam skuld ånger sorg ilska på en och samma gång.I början försöker man fly ändå man vill inte känna och uppleva. Man sätter locket på man bedövar man tycker synd om sig själv. Grejen är att du kommer falla hårdare och hårdare tills du inte har något annat val än läkning. Men här väljer ändå många att inte läka utan tar till mediciner eller självmedicinerar för att bedöva smärtan. Jag förstår att en alkoholist inte vill se allt den valt bort för att kunna fortsätta dricka. För det är smärta att se att man valt alkohol före sina barn kanske då blir det mer självmedicinering. Man litar inte på sig själv och sin kropp heller. Asså man var en spermie och ett ägg som blev jag, du. En mamma har altså ett barn som växer i hennes kropp nio månader sen matar kroppen bebisen så tror inte du att din kropp kan läkas. Den kan läkas när du väljer bort allt som skadar dig. När man väljer sin läkning så möter man allt det där och krigar sen för att läka och förändra. Jag är ju anhörig till alkoholister så för mig är skadan redan skedd. Jag valde att bryta helt. Men eftersom samhället säger att man inte ska bryta nära relationer så gick jag in i det åt helvete för många gånger. Man tror att allt ska bli bra. men när man bryter så blir det kastat på en själv. Dom vänder det till dig att det är ditt problem hur kan man skada dom ja dom där fraserna har jag hört så många gånger, jag trodde på dom i början jag trodde verkligen att det var jag. Men idag är jag ganska bekväm med att vara svarta fåret, för jag vet att dom där "vita fåren" inte är så vita heller. 

Men iaf åter till sammanfattningen av året. När vi väl flyttade oxå så var det så mycke psykiska bördor som stannade med huset. Så när man får bort så ger man utrymme till sånt man försökt stänga in långt ner i det undermedvetna. JA ett uppvak är inte ljus å kärlek det är ett rent helvete det är inte för den svaga. Man fastnar i ett tyck synd om sig själv läge där sitter man fast. Istället för att hitta sin inre kraft och använda den till att ta sig ur det där. Jag kommer i håg när man skrev ner allt på fb man klagade och gnällde och lipade man fick uppmärksamhet och bekräftelse det gillar egot så man är gärna fast i självömkan. För den feedbacken får man inte när man väljer gå resan du blir svarta fåret du blir hatad allt blir ditt fel, människor lämnar du kommer få ovänner. Det är man oxå rädd för. För man har fått någon skruvad ide om att man måste vara älskad accepterad av alla, därför befinner man sig bakom många masker, bakom många fasader, därför man pleasar behagar håller tyst bockar och bugar. Idag har jag fokus på dom som vill ha mig i mitt liv bortom alla fasader. Men iaf så jag öppnade upp hela mig på vid gavel och allt kom väl upp på samma gång. Men som sagt man måste brytas ner för att kunna bygga upp nytt. Egot måste brytas ner för att man ska kunna öppna upp hjärtat i villkorslös kärlek. Egot måste brytas ner för att man ska hitta styrkan i att sätta gränser. Jag hade inte ens några alls. Jag trodde min dåvarande verklighet skulle se ut så som den gjorde då. När jag började sätta gränser så tänjde man så på dom för jag var så rädd för vad andra skulle tycka. jag var konflikträdd, jag var rädd för att förlora någon. Men idag står jag stark i mina gränser och dom är jordade. Har någon något att säga så bryr jag mig inte det är mitt liv och min inre frid.

Så december 2023 allt är förbi jag gör allt för att inte få med mig skiten in i 2024. Det kommer efterdyningar, små test för att se om man verkligen har förändrats. Å dom kommer men dom ska stanna här i 2023. Så jag är på alerten hela tiden för att göra något åt det direkt. För det är så lätt att slinka in i gammalt.

Idag är jag så tacksam för mitt hem, värmen i hemmet, mina grannar för dom är inga råtter som kryper i väggarna, varmt vatten, min spis, kyl, frys, tacksam för sopbilen som kommer och hämtar soporna. Tacksam för mina parkeringar ja helt enkelt allt. Våra mantran detta året är vi bor här och vi vet vart vi ska. Varje dag flera gånger om dagen säger vi det. Man kan ju undra hur vi bodde innan men i hus finns det råttor, varmvattnet tar slut för man har bara en beredare med x antal liter i, värmen ja värmen bara en sån där fläkt som inte ens värmde upp hela huset. Å det var gamla kyl frys spis. Dessa råttor höll på att ge mig en tur till psyk. Sprang som en galning och slog i väggarna för det var ett jävla krafsande.

Så återigen så är jag förälskad i livet, förälskad i att leva. 

Mitt sinne är så tyst trodde inte heller att det ens var möjligt. Detta grubblandet och antagandet man håller på med helt i onödan.Bara alla antaganden man gör hela tiden tar upp så mycke tid och energi. Allt ältande, från det förflutna är det samma med. Allt grubblande om andra tar bort din energi. Andra har inget med ditt liv din lycka att göra det är ingen annans uppgift. Vad andra tycker säger gör är inte heller dina problem. Ta tillbaka makten över ditt liv, din kropp, dina känslor, dina tankar, ditt mående andra ska inte bestämma över det. 

Alla mina kapitel i livet har varit korta snabba och intensiva. Så många avslut och ny början detta år. Allt har bara pang pang pang man har inte landat i ett avslut förrän det kommit ett nytt avslut. Så från att ha två barn hemma iaf till ingen på väldigt kort tid. Så nu är det bara jag och hubbyn kvar. Det är en omställning. Kan inte laga mat bara till två det är väldigt tyst. Men samtidigt så ser jag fram emot den här tiden. Vi har alltid haft barn hemma å med det ingen frihet. När jag var typ 25 så visste jag hur mitt liv skulle se ut nu. Jag längtade tills jag kunde ta en hundpromenad när jag ville utan att ta på ett gäng ongar alla kläder, eller sitta på toa själv. Det jag inte såg var att jag skulle få ett gäng barnbarn. Mina barn har jag uppfostratr så att dom ska klara sig själva och dom ska inte behöva mig och jag ska inte behöva dom. Dom har ett liv och jag med nu. Dom klarar sig och dom vet att jag finns till 100%. Jag skulle aldrig aldrig aldrig säga att dom måste komma och hälsa på mig. Aldrig någonsin. Dom har skapat en egen familj dom lever sina liv med barn dom ska inte känna att dom måste komma till mig för husfridens skull. Egot vill ställa till bråk å måste vara med, man vill inte vara utelämnat måste vara lika. Men jag tar vara på stunderna vi träffas sen om det är en gång om året eller mer eller mindre bryr jag mig inte om för dom stunderna är viktiga och ska inte gå åt till tjafs och ovänskap. Vill dom inte komma på jul så spelar det ingen roll jag kan träffa dom andra dagar på året. Jag vet själv när barnen var små dom var sjuka det var skolor jobb middagar när man var ledig så ville man vara ledig. Men jag fick oxå höra ni kommer aldrig hit men ni brukar åka ditt. Tiden gick åt till att tjafsa och bli ovänner. Jag vill inte ha det kravet på mina barn och dom ska inte känna att dom måste komma hit heller för att dom varit hos den andres föräldrar tex. Det blir stress och det blir fel och det blir träffar som är laddade. Sen jul påsk midsommar måndag sommar vinter spelar ingen roll vad det är för dag, högtid? det var kul att träffa dom innan å jag vet att jag kommer få träffa dom i morgon eller någon annan dag. Så iaf nu är vi barnfria. Jag hade ju tänkt att mina barn skulle skaffa barn när mina barn flyttat ut. men dom började skaffa barn medans mina egna var små. Så det har varit mycke barn runt omkring. Å man är ju inte gammal än. Jobbar ju och så själva. Men som sagt nu är det bara vi två kvar. Å jag tror det kommer bli ganska bra faktiskt man är fortfarande ung och har mycke kvar av livet framför sig men skulle jag dö i förtid så gör inte det något heller jag är redo och jag är inte rädd.

Lite pepparkaksbak andra advent med barn och barnbarn

 Barnvagnsmaffia är här 🥰

 Kusinerna 🖤

 Tjej kusinerna 🖤

 En del av kusinerna 🖤

 Asså hon när hon ringer till mig på facetime så ska hon prata med vovven 🖤

 L somnade gott 🖤

 Mor och dotter mys 🖤

 Ja bara han kvar som inte har barn. Han lånar bebis av syster än 🖤

 Efter pepparkaks baket blev det tacos 🌮 

 Alla hus men oxå ett ras 🏠 

 Det blev ett fint ras och klart det skulle vara med ändå allt är perfekt på sitt eget vis 🖤

 Hon fick till ett hjärta på skärbrädan. Sen åt hon mer än hon dekorerade 🩷

 Det var påväg att bli ett hus 🏠 

 

 Familjen kaos men det är mitt kaos å jag älskart 🖤

Ja det är mycke kärlek här. Man ser det nu. När man har fokus på allt det negativa så ser man inte det positiva man har runt sig. Man har fokus och har fullt upp med dom som man inte är älskad av. Man undrar varför, man undrar vad man själv har gjort, man pleasar ännumer för att få den bekräftelsen. Istället bara skita i dom och ta vara på det som faktiskt finns mitt framför ögonen 🖤.

 Asså denna donnan växer hon oxå. En bestämd liten gumma som ignorerar mig 🥰.  

 Skrattar å växer å blir allmänt charmig 😍

 Asså hur söt 😍 

 Första snön kom och stannade faktiskt ganska länge men nu är den borta så där en vecka innan jul 🤦🏼‍♀️

Denna lilla Donna växer hon oxå rullar runt å skrattar å pratar 🖤 

Jag har startat en ny youtub kanal kommer hända mycke nästa år. Har redan smygstartat gå gärna in och prenumerera. 

//med kärlek Qamilla din shadow hunter 

Prenumerera


En rullande telefonkiosk

Ja det är långt mellan gångerna å jag älskar skriva så just därför så vill jag skriva när jag är i flödet. Å det har hänt så mycke igen som vanligt med livet. Men vi börjar idag sen backar vi bandet jag måste ju ha med någon lärdom iaf ☺️. Idag hade vi utvecklingsdag på jobbet. Jag är så tacksam att jag jobbar kvällar bara kvällar nu. Men ibland så åker jag på en tur på dagen som när vi ska utvecklas 😁. Bara att vakna till klockan är ett stressmoment för mig så när jag ser en dag tur så börjar inre stressen byggas upp åhå det är så typiskt att man är så självmedveten 😂. Så en inre dialog är igång en del av mig har panik å en del av mig tycker jag är skitlöjlig 😂. På natten kan jag inte sova så jag har legat vaken sen halv fyra i morses. Sen har jag fått någon ätstörning som mina allergier fixat nä jag vill inte säga ätstörning jag säger en destruktiv relation till mat. Det är fruktansvärt jobbigt att rabbla alla allergier hela tiden så många gånger så har allergierna begränsat mig. Å all personal är inte alltid tillmötesgående. Jag har träffat fantastisk personal som stoppat hela köket för att jag ska kunna få mat.  Å jag har träffat riktiga rötägg som tyckte jag skulle flytta till landet och käka grus för då blir man inte så känslig. Sen är det så pinsamt när man är ett gäng som idag. Att man ska sitta och peta i maten. Jag kan testa mat hemma men då är jag hemma. Ute är jag inte mentalt upplagd att testa för psykiskt så skulle jag framkalla en reaktion. Å sist jag var på Nova så blev jag iaf serverad currysoppa å då började jag, kan ju inte äta å så var cirkusen igång sen vågade jag inte äta något. Jag vet inte om den chefen inte sagt något eller om stället gjorde fel asså så roligt e det inte att få en reaktion. Så bara det har fått mig stressad. Jag har börjat äta saker men en del saker vågar jag inte för med vissa saker har det gått riktigt illa. Men ju mer jag läkt min kropp desto mer har allergierna försvunnit. Men som sagt jag kan inte ha tillit till att jag inte är allergisk till vissa saker. Jag är inte rädd för att dö men jag vill inte kvävas. Men jag blev idag serverad tomatsoppa. Det var förätt. Sen kom lunchen på en tallrik å jag bara 🤦🏼‍♀️. Jaha jag tänkte bara jag äter det det får bära eller brista. Men hon som serverade oss berättade vad som var på tallriken till alla så det blev ingen uppmärksamhet bara på mig där och då försvann en sån stor tyngd från mig. Inget konstigt i det alls. Blev bara så tacksam 🥲. Å inte nog med det så i morses när vi skulle åka så kom vi inte långt innan vi fick punktering på bilen så jag fick börja rusa men då kom gruppledaren körandes och frågade om jag ville med 🙏💃. Så tacksam till det oxå så allt löser sig bara man har tillit. Nu mer ser jag det på ett annat sätt. Jag kunde valt och spottat och blivit hysterisk men nä. Man får hela tiden medvetet jobba med sig själv och sina demoner. Läkning handlar om dig. Det handlar om en själv. Blir man medveten om sig själv och hur man reagerar på allt så kan man ändra. Å den relationen man ska jobba på är den till sig själv när du börjar ta hand om dig. Hur behandlar du dig själv. Man kan tro man är snäll mot sig själv men man man måste släppa ut det där inre barnet som vill skapa och uppleva magi. När du har en god relation med dig själv så kommer andra relationer att lösa sig från din sida för du har inget behov av att sänka någon annan. Man vill lyfta sig själv och andra. Man vet att bittra känslor tar död på livsenergin. Negativa känslor tar död på livsenergin. När man accepterar sig själv så accepterar man oxå andra för hur dom är. Sen får man ha skit dagar. Men att man tänker på att det bara är en skit dag inte ett skit liv. Vi håller oxå på att återhämtas från sista krisen vi hade. Pengadelen i den krisen löser vi denna månaden. Sen är det bara att bygga nytt. För första gången i hela mitt liv ser jag ljuset. Man ser ljuset när man har rensat klart. När man blir vän med sitt mörker. När man slutar fly sitt mörker. Istället för att springa så vänder man sig om och stirrar demonen i ögonen asså du jag kan inte ens beskriva den kraften du känner när du står där och har bestämt dig för att detta är sista gången detta jagar mig. Det där är en helt ny nivå av läkning det är shadow work. Det kommer jaga dig tills du väljer att vända dig om och se istället för att försöka fly. Tillslut kommer livet se till så demonen står framför dig och stirrar dig i ögonen å det är smärta kan jag lova en smärta DU INTE SKA BEDÖVA fucking stirra tillbaka känn upplev smärtan för bakom den kommer du se att det inte finns något farligt alls! Den smärtan jag upplevde fick mig att vilja hoppa från balkongen å allt kom på en och samma gång. Det var som om någon stack in sin hand och slet ut mitt hjärta och lungor. Jag visste på riktigt inte vad jag skulle ta vägen jag stod och jag sa aldrig mer ska detta få påverka mig så här aldrig mer. Så vänd dig om å stå där stark sen dricker du kaffe med ditt mörker 🖤💪.

 Hade en seg start men det blev en fantastisk dag med ny glöd 🥰

 

Ja sen var jag med på dotterns förlossning. Denna gången var det magiskt. Det var så fantastiskt att se henne. Det va det förra gången oxå. Men denna gången hittade hon in i sig själv. Våra kroppar är ett mirakel om man låter dom jobba ifred. Man ställer sig i vägen och misstror sin kropp. Men vi kom in hon hade inte så ont än men så ville hon börja spy det gjorde hon förra gången oxå sen kom han inte långt efter. Så vi åkte in å hon var öppen 10 bara så bra jobbat. Å d tänkte jag nu blir det action men hon bara gick in i sig själv och lät kroppen göra sitt. Tittade på mig ibland vid värkar då andades jag med henne sen bara hon la sig igen. Jag höll mig i bakgrunden för ville ju inte ta över deras ögonblick. Men när hon gav mig ögonkontakt så kände jag att hon behövde stödet på något sätt. Det är helt fantastiskt att se en kvinna föda tyckte det var att föda själv oxå. Ingen bedövning alls kroppen fick göra jobbet. Men det har varit helt otroligt att få vara med. Sen piggnade hon till bad mig komma då kände on att det var dags att krysta nu. Hon ville ge mig blåmärke denna gången oxå 😂. Men det fick hon 🥰. Sen kom 12 barnbarnet. Hon fick sy. Dotter va så trött på personalen dom  klämde för moderkakan å dom bedövade å klämde å klämde så tillslut kallade hon dom alla möjliga fina ord. Men det bästa va när allt var färdigt å det va dags för mys så dröjer det inte länge förrän barnmorskan kom in igen och ville sy något hon ångrade att hon inte sytt, dotter började svära jag å pappan började skratta så var svärorden igång igen. Å ja jag håller med förlossningen är ingenting mot det där fucking efterarbetet. Bara föda ut moderkakan som man tror ska vara mjuk känns ju som det kommer ut ett tefat på tvären 😂. Ja herregud! Men en liten prinsessa till, det börjar växa girlpower tror jag minsann har varit stort övertag pojkar överallt. Så tacksam iaf att jag fick dela stunden med dom. 

Korten som vanligt hamnar i fel ordning ibland så det berömda fikat 😍 

 Till och med mormor fick vara med på tavlan 😍

 🩷

 

Ja det blev ett otroligt lyckorus 🥰 

 

Helt slut jag med när jag kom hem 😂

 Jag är så fantastiskt rik detta gäng har en otroligt stolt mamma/mormor/farmor bakom sig. Jag var inte läkt som mamma men jag är banne mig läkt som mormor/farmor å en uppvaknad sån. Så nu predikar jag om inga vacciner men tyvärr har dom ju oxå en respektive. Sen blir jag skogstokig när dom visar lilla aktuellt i skolorna. Låt ett barn fucking vara barn dom ska inte bära en världs börda på sina axlar när dom är 7 år. Bara betygen och tvånget på att sitta still är för lågt. Så när man vägrar sitta still så hamnar man i en diagnos eller annat fack. Skolan är inte gjord för barn. Å skolan är inte gjord för den som vill bli framgångsrik utan för anställda som jobbar å dör. Önskar jag hade sett detta redan när mina var små man hjälpte lärarna att tvinga barnen att sitta stilla medans lärarna själv fuckade upp det. Så många gånger jag sa ha inte min som och hans kompis tillsammans det blir kaos så många gånger jag fick gå dit för att reda ut situationer som uppkom för att dom medvetet satte dom själva i grupprum fick gå på toaletten tillsammans hallå. Ja nä barn ska vara barn dom ska gå barfota ha kläderna bakåfram lukta på blommorna käka sand bygga koja, det är det barnet ditt inre barn som du ju äldre du blir stänger in bakom murar gjorda av rädslor trauman pleasande förminskande osv därför livsglädjen dör därför all magi dör. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja livet är magiskt när man öppnar upp för magi 🖤. 

På förlossningen var det första gången jag kände mig riktigt gammal 🫣. Dom hade sina mobiler å skicka bilder på  henne när det var över. Då slog det mig som en blixt från klarblå himmel. När jag födde så kom dom inrullandes på en telefonkiosk som man fick ringa runt ifrån å könet visste man inte innan,  asså herregud personalen började oxå skratta 🤭 så jag var i gott sällskap.  Men det var verkligen ett moment i mig själv. Att jag är farmor mormor har aldrig fått mig att känna mig gammal för jag blev farmor redan när jag var typ 36. 😍. Men minnet av en rullande telefonkiosk fick mig att känna mig tragiskt gammal 😂🤦🏼‍♀️

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Gå vilse men allt är som det ska

På resan uppvaknande kommer du gå vilse i andras sagor. Att gå vilse tillhör oxå resan. Att gå vilse ger så många lärdomar som du behöver. Så egentligen finns inget gå vilse utan det tillhör din väg. Man är fast olika länge oxå. Man behöver tillslut släppa staget om alla man följer läser och tittar på för att få allt att ramla på plats i sig själv. Ifrågasätta allt man blivit matad med för att se i dig själv. Jag köpte så många kristaller rökelser det var yoga men inget av det där funkar ändå om du hela tiden väljer samma skit val som du alltid gjort. Kristaller har sköna energier älskar att ha dom. Men funkar inte så länge du ändå väljer att fucka upp dig själv och ditt liv allt är hjälp på din väg. Det är hjälpmedel. Å inget du behöver egentligen heller, jag hade så många kortlekar orakel kort Tarot men det funkar inte heller när du gör samma skitval. Du behöver inga kort heller du behöver inte kunna det heller. Ditt livssyfte är kanske att jobba med hundar det behöver inte vara kristaller bara för att det tillhör det andliga exempelvis. Healing funkar inte heller om du hela tiden gör samma skor val för dig själv. Sen kan du känna in i dig själv vem du vill jobba med å få allt där ifrån. Sen tycker jag Reiki är helt fantastiskt att få man sover gott ibland ska jag säga 😂. Healing startar en process i dig det liksom väcker ditt inre så följer du vägledningen så kommer du läkas men har egentligen inget med healingen alls att göra. Du kommer ändå få gå din väg å du väljer när du har fått nog. En blockering sitter där mentalt. Så när den släpper gör det ont men det är så lätt att man sätter sig fast i den blockeringen och ältandet blir nästan maniskt. Tillslut så har man tryckt ner seniges eller så släpper den men oftast sätter vi locket på. Tillslut så rinner allt över å man lättar på trycket men sen fyller man på igen. Tillslut börjar det börja i kroppen man har blockerat livsenergin. Man vägrar släppa taget man ältar mobbarna i skolan 20 år senare. Man ger makten till mobbarna och det som skett fortfarande med ältandet. Dom bestämmer fortfarande över dig ditt liv din lycka. Att förlåta betyder inte att saker aldrig sket det betyder att du själv släpper dig fri! Du låter inte dom/situationer längre ha makten över ditt liv. Men iaf när du väljer din läkning så har du så mycke hjälpmedel. Vill du ha kristaller så tycker jag du ska ha en ametist, rosenkvarts, bergskristall, selenit , rökkvarts. Bara att börja med vitaminerna d vitamin, selen, zink, magnesium. Magnesium tar du på kvällen. Sen börja dansa skaka för att få igång energin. Men när blockeringar släpper så kommer ditt inre kaos visa sig i det yttre så det gäller att hålla i hatten för du kommer bli testad. Å det kommer bli intensivt. Ett mentalt tränings kommer ta på dig mer än ett kroppsligt så du behöver vila när kroppen säger vila. Men eftersom du som jag kanske oxå har kört över kroppens rop så kommer du inte igen dom heller. Men ju lugnare det blir i det inre ju mer du skalar av desto lättare blir det att höra din kropps rop. Du förstår din kropps rop på ett annat sätt. Du blir mer medveten om hungern eller när du är kissnödig. Sen börjar du känna att du måste vila börjar kunna läsa vad din kropp vill ha eller inte vill ha. Vill du inte ha tomat i salladen just då så ta inte i det. Din kropp säger till dig vad den vill ha. Å så länge du ger dig samma så funkar inga hjälpmedel alls. Gå nya väger se nya människor byta jobb byta bostad byta stad byta hobbys får dig oxå till en ny medvetenhet. Nu behöver du ju inte gå all in med allt. Bara skala dig upp ur att leva ditt liv på repeat. Å ditt andliga team kanske inte finns i himlen å det behöver dom inte heller. Det är okej att gå vilse i andras sagor men se till så du kommer hitta din egen. Du ska må bra i allt du gör sen vad andra säger om det det är deras problem inte dina. Du är älskad du är viktig du är oxå här på ett speciellt uppdrag låt ingen/inget hålla dig borta från det för länge 🩶.

Idag har jag fått vara kock på min dotters babyshower. Det blev tacos såklart. Men det har varit kaos ända in i det sista. Men blev så bra ändå tillslut 🩶.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷🩷

Det va helt fantastiskt att ha det här i mitt nya hem. Ingen behövde skämmas för att gå på toa, jag behövde inte skämmas för att någon gick på toa. Asså jag älskade det gula huset. Tills jag fick upp ögonen och såg vad det var. Jag hade velat bo där för alltid. Men nä inte när jag såg det och sen även insåg att jag är värdig bättre. 

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Äldre inlägg

Nyare inlägg