Ja en vecka med medicin. Innan jag gick ut från rummet när jag pratade med läkaren så sa hon. Ja då får vi se hur mycke som är stress, å hur mycke som är kvar efter medicinen börjat verka. Jag skrattade åt henne å tänkte att allt är stress. Men jag ger mig. Symtom som försvunnit ur kroppen som jag inte läst någonstans 

  • Svårt att svälja
  • Ett inre som är i hyper 
  • Tappat hår
  • Ett hjärta som slagit hårt
  • Inte haft problem med ögonen men tänker att slemhinnor som slemhinnor så min mun är inte torr längre.
  • Låg energi
  • Muskelsvaghet jag trodde på riktigt att det var för att kroppen hade börjat förtvina 😂. 
  • Torr hud
  • Efter jag har ätit så har kroppen blivit ännu mer hyper men är väl för kroppen har jobbat på högvarv redan innan. 
  • Snabbare puls vid träning även hårdare.
Ja allt det där är borta nu. Det är det jag har märkt försvunnit efter en vecka med mediciner. Jag tar två tabletter om dagen. Så allt är i mer harmoni så hur mycke som är kvar pga stress? Ja säkert ingenting. Stressen har varit en bidragande orsak att det brutit ut ja. Så full av energi så andra undrar vad som hänt å om dom kan få lite 😂🤦🏼‍♀️. Något som verkligen är skönt att det släppt är att kroppen gick från 100 till 0 på bara 30 minuter och hållt sig så. Sen när jag tänker på hur länge jag känt så här så pratar vi år. Så även att jag predikar om detta så har jag själv stått med huvudet i sanden och fortsatt köra över mig själv. Asså det funkar inte så. Man får ju leva efter det man lär själv. Nu har livet varit stressat med oro  skit så jag har gjort allt för att hålla mig på banan. Hade jag fattat så hade jag gått till läkare tidigare. Men oxå är man andlig uppvaknas så går man inte till läkaren för dom dödar en. Ja nä jag går inte heller till läkare egentligen. MEN våra kroppar blir sjuka av att misshandla dom så jag orkar inte ens med den andliga resan längre. Jag är trött på att gå och tro att allt och alla förgiftar oss. Vi gör det själva mot oss själva. Stå och behandla din bästa vän som du behandlar dig själv i år 24/7 vännen skulle oxå bli sjuk av det. Våra kroppar blir ledsna trötta sjuka om vi fortsätter behandla dom som skit. Min kropp berättar för mig för dig vad som är okej och inte. Men vi har till och med slutat lyssna på det. Lika väl som kroppen säger till dig att du måste gå och skita, så berättar den för dig så här kan du inte göra, detta ska du inte äta, detta behöver du inte känna osv. Den berättar det för dig. Men vi följer vad alla andra säger vi ska göra för det är bra. Ja det funkar för dig så länge inte du eller din kropp går in i lidande. Lider du av en diet är den inte för dig, lider du av den träningen är den inte för dig, Känner du så å lider kan du välja annat. Lika lätt som att gå och sätta sig och skita. Men vi ska göra allt så komplicerat och skapa drama så vi håller kvar skiten och lider istället tills det inte går mer. Du skiter ner dig. Din kropp blir sjuk när den inte vill mer. Så jag skiter i allt nu andlighet uppvaknande fuck it. Men det kanske är det som uppvaknandet är. Jag tänker inte bli varken vegetarian eller sluta med oboy. Man ska inte bli något annat och lida i något nytt man ska skala av sig allt för att hitta sig själv. För att njuta skiten ur livet med alla sinnen fri från rädslor för vad andra ska tycka och tänka. Men vägen dit är inte enkel. Jag är iaf otroligt tacksam att mina vägar ledde till endokrin. För nu känner man sig avslappnad och då kan man gå ännu längre ner i sin läkning lite djupare. Djupare man kan gå desto mer kan man skala av. Jag har oxå haft hela världens bördor på mina axlar. Men jag kan inte fixa någon, någon måste fixa sig själv. För medans jag dragit och dragit för att hålla folk uppe ur gyttjan så har dom grävt och grävt och grävt sig ännu djupare å gissa om det varit tungt att bära och stå och dra i någon som gräver sin grav å gräver å gräver. För vi alla är här på våran egen livsväg så hur mycke jag än skulle försöka rädda så har det inte gått. Dom har dragit så hårt i mig på vägen ner så jag inte har haft något annat väl än att släppa taget. Men precis innan där den smärtan att se någon falla i den graven den är inte rolig. Men så befriande när man väl släppt taget. Man ser oxå att det inte var så farligt som det verkade. Vi alla hamnar i vägskäl ibland. Fortsätta att gräva sin grav eller göra den förändringen som behövs. Jag håller med det är lättare att fortsätta gräva graven. Så man dör typ när man är 18 men sen så gräver man å har fullt upp med att gräva med att inte göra förändringen sen begravs man inte förrän man kanske är 80 år. Så hela livet har går ut på att gräva graven som offer med samma val som gör kroppen sjuk och bitter man sitter fast i ett mentalt fängelse. Den enda som kan släppa en fri är en själv. Kliva ur offerrollen å ge sig själv en spark i röven. Så ja detta va min spark i röven. Min kropp har skrikit länge. Ah det kanske va det som fick den att tystna att jag lyssnade. Ja jag vet var jag är och jag vet vart jag ska. Nya prover på tisdag så får vi se vad som hänt. Sen är jag jätte tacksam för min chef och schemaläggaren som jag har velat med mitt schema herregud. Men dom har fixat å grejat å verkligen gjort som jag vill ha det. 🙏💃❤️.

 Ja skickat nytt brev till sonen idag. Blev väl 6 sidor idag. Men har hunnit få två av honom 🥰

 🌸

 Hur fina och magiska är dom eller 🥰

Ja det är verkligen ja och Hubbyn kvar nu så behöver inte mycke av något. Så hittade en sån här söt till balkongen. Fanns en tid jag hade tre tvättställningar alltid fulla av tvätt 🥰. Men det var en fanstastisk tid det med. Men nu har vi vänt blad och det är dags att njuta av detta kapitlet nu ❤️

När man inte kan välja 🥰. Hubbyn hittade trisslotter som han glömt i sin plånbok. Jag sa det är vinst på dom här nu å det va det 330 kr vann vi 🙌🏻🥂❤️. Vi fick fikan tillbaka.

//med kärlek Qamilla