Ja nu har det snart gått två veckor å denna tomhet märker jag att jag klamrar mig fast vid. Jag har märkt att jag klamrar mig fast i smärtan för jag vill inte ha ett avslut. Jag hade en meditation för en vecka sedan där han kom med två andra hundar som oxå har haft stor plats i mitt hjärta. Där å då försvann smärtan jag blev jätte förvånad och undrade vad ska jag känna nu? Så istället för at ta vara på att tomrummet försvann så har jag fortsatt att leta upp smärtan och vara kvar i det. Jag har tagit promenader på samma tider tänkt att jag gett honom mat. Har någonstans vägrat städa. Städa va det första jag hade velat göra när vi kom hem men dragit ut på det oxå. Så har tagit tag i det nu. Gjorde det i fredags dammsög och gjorde rent soffan. Där och då skrattade jag åt mig själv för då svor jag på alla hundhår som klätt min soffa i många år 🤦🏼‍♀️😂. Jag tror nästan jag har haft hund runt mig sen jag föddes inte riktigt men nästan. Så det var ändå lite skönt att ju mer vi städar nu så kommer hundhåren försvinna mer och mer samtidigt som det är avslut. Ibland vet jag inte om det är honom eller vanorna man saknar mest för vi är vanedjur å dessa rutiner dom sitter som fastgjutna i oss. Sen blir nog saknaden större när man hela tiden blir påmind. Å jag kände igår att han vill inte att vi ska klamra oss fast. Vi ska göra alla nya saker som vi kan nu. Nackdelen med att vara uppvaknas är att man blir så jävla självmedveten 😂. Så man måste ju se det å fixa det. Det var lättare förr när man klamrade sig fast i all skit och stoppade huvudet i sanden för att slippa se att man fixar sig själv. Man ser att man behöver inte känna smärta. Tänk att man fuck väljer lidande istället för att faktiskt gå igenom alla nya dörrar som öppnas. Så idag efter jobbet ska jag gå direkt hem. Det gör ont redan nu men bara att sparka sig ur det. Detta är ju alla avslut som gör ont som leder till förändring behöver ju inte vara ett djur. För man är bra p att klamra sig fast i smärta. En del jag pratat med har klamrat sig fast i mobbarna i skolan dom hade för x antal år sedan. Man skapar sitt eget lidande man väljer att lida istället för att bara släppa taget. Att lida för man blev mobbad för 10 år sedan är att ge dom tillåtelse att fortfarande mobba. Man blir fortfarande mobbad. Å man gör det mot sig själv. Jag vet det är så svårt att släppa taget om ex föräldrar svek mobbning och allt man varit med om. Men tro mig ju mer man skalar av desto friare blir man. Så i grunden så har jag en sån otrolig lycka och tacksamhet i hjärtat. Men livet kommer drabba oss vi kommer få uppleva hjärtskärande situationer. Men att man är så medveten som sagt att man fixar det. Att man ser det. Jag var väldigt känslig igår för livet ger prövningar oxå för att man ska bevisa att man har förändrats. Så igår visste jag vad jag skulle få jobba med idag när jag vaknade å så blev det 😂. Men tror jag klarade testet denna gången. När man springer runt i sitt egna lilla helvete där livet går på repeat så är man så nere i sin skit å man ältar och ältar. Så när man sen börjar göra en mental livsförändring så är det så lätt att falla in i gamla ruller. Man vill inte vara där men man ser inte att man hamnat där tills man vaknar upp ur det och får ge sig en spark i röven. På den resan för man ge sig själv många sparkar i röven. Till och med nu fortfarande får jag ge mig själv en spark i röven. Å nu blir det att man bara ger sig själv en djup suck å bara jaha igen 😂. Det som är bra är att ha fokus på vart man ska så ser man så tydligt vart man är påväg man ser om man går åt rätt eller fel håll. Tar det här mig närmare eller längre ifrån och klamra mig fast i smärtan tar mig längre ifrån å det vill jag inte. Så man måste jobba sig igenom. 

 Blommor å knoppar har börjat växa så fantastiskt älskar skiten ur våren 🥰

 Friheten är ju ny. Friheten man har utan djur å nu ska jag välja att njuta av den istället för att välja smärtan ❤️

 Så det blev hotellfrulle. 

 En morgon hade jag bestämt gymmet men sket i det men vaknade ändå i rätt bra tid så tänkte jag drar ändå. Det va oxå en ny erfarenhet. För att jag haft vovve hade jag valt honom. Fast Hubbyn var hemma å kunde ha tagit honom. Men så länge jag har haft djur och barn så har jag ALDRIG valt mig. Även på jobbet så har jag valt andras mående före mitt. Jag har valt att stressa för att andra ska må bra. Å dom valde bort mig så lätt så med facit i handen så var min hälsa inte värd det. Det är detta jävla pleasandet man håller på med. Så den medvetenheten tog mig till att glömma dom. Man sätter människor på pedistalen sen ser man att det inte var ömsesidigt å det är en besvikelse. En del skulle jag rulla ut röda mattan till men dom högg mig inte ens i ryggen utan rätt i ansiktet. Å det är nära relationer så mitt råd är att iaf bli medveten om sitt värde för att komma ut ur alla skit relationer. Å plocka ner människor från sina pedistaler. Ditt liv din hälsa å den ska vara på topp.

 Tog en promenad till skogen med dotter å barnbarn. Blåste såpbubblor 🫧 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Sen blev det en tur runt spiken det är fint där när det börjar spricka ut 😍

 



Lite nya videos på youtube 




 Brukar ju gå ut med Liten på rasten men nu kunde jag försvinna in i ett blogginlägg 🥀. Hubbyn jobbar oxå kvällen idag.


//med kärlek Qamilla