Visar inlägg från mars 2024

Tillbaka till bloggens startsida

Klamrar mig fast i smärtan

Ja nu har det snart gått två veckor å denna tomhet märker jag att jag klamrar mig fast vid. Jag har märkt att jag klamrar mig fast i smärtan för jag vill inte ha ett avslut. Jag hade en meditation för en vecka sedan där han kom med två andra hundar som oxå har haft stor plats i mitt hjärta. Där å då försvann smärtan jag blev jätte förvånad och undrade vad ska jag känna nu? Så istället för at ta vara på att tomrummet försvann så har jag fortsatt att leta upp smärtan och vara kvar i det. Jag har tagit promenader på samma tider tänkt att jag gett honom mat. Har någonstans vägrat städa. Städa va det första jag hade velat göra när vi kom hem men dragit ut på det oxå. Så har tagit tag i det nu. Gjorde det i fredags dammsög och gjorde rent soffan. Där och då skrattade jag åt mig själv för då svor jag på alla hundhår som klätt min soffa i många år 🤦🏼‍♀️😂. Jag tror nästan jag har haft hund runt mig sen jag föddes inte riktigt men nästan. Så det var ändå lite skönt att ju mer vi städar nu så kommer hundhåren försvinna mer och mer samtidigt som det är avslut. Ibland vet jag inte om det är honom eller vanorna man saknar mest för vi är vanedjur å dessa rutiner dom sitter som fastgjutna i oss. Sen blir nog saknaden större när man hela tiden blir påmind. Å jag kände igår att han vill inte att vi ska klamra oss fast. Vi ska göra alla nya saker som vi kan nu. Nackdelen med att vara uppvaknas är att man blir så jävla självmedveten 😂. Så man måste ju se det å fixa det. Det var lättare förr när man klamrade sig fast i all skit och stoppade huvudet i sanden för att slippa se att man fixar sig själv. Man ser att man behöver inte känna smärta. Tänk att man fuck väljer lidande istället för att faktiskt gå igenom alla nya dörrar som öppnas. Så idag efter jobbet ska jag gå direkt hem. Det gör ont redan nu men bara att sparka sig ur det. Detta är ju alla avslut som gör ont som leder till förändring behöver ju inte vara ett djur. För man är bra p att klamra sig fast i smärta. En del jag pratat med har klamrat sig fast i mobbarna i skolan dom hade för x antal år sedan. Man skapar sitt eget lidande man väljer att lida istället för att bara släppa taget. Att lida för man blev mobbad för 10 år sedan är att ge dom tillåtelse att fortfarande mobba. Man blir fortfarande mobbad. Å man gör det mot sig själv. Jag vet det är så svårt att släppa taget om ex föräldrar svek mobbning och allt man varit med om. Men tro mig ju mer man skalar av desto friare blir man. Så i grunden så har jag en sån otrolig lycka och tacksamhet i hjärtat. Men livet kommer drabba oss vi kommer få uppleva hjärtskärande situationer. Men att man är så medveten som sagt att man fixar det. Att man ser det. Jag var väldigt känslig igår för livet ger prövningar oxå för att man ska bevisa att man har förändrats. Så igår visste jag vad jag skulle få jobba med idag när jag vaknade å så blev det 😂. Men tror jag klarade testet denna gången. När man springer runt i sitt egna lilla helvete där livet går på repeat så är man så nere i sin skit å man ältar och ältar. Så när man sen börjar göra en mental livsförändring så är det så lätt att falla in i gamla ruller. Man vill inte vara där men man ser inte att man hamnat där tills man vaknar upp ur det och får ge sig en spark i röven. På den resan för man ge sig själv många sparkar i röven. Till och med nu fortfarande får jag ge mig själv en spark i röven. Å nu blir det att man bara ger sig själv en djup suck å bara jaha igen 😂. Det som är bra är att ha fokus på vart man ska så ser man så tydligt vart man är påväg man ser om man går åt rätt eller fel håll. Tar det här mig närmare eller längre ifrån och klamra mig fast i smärtan tar mig längre ifrån å det vill jag inte. Så man måste jobba sig igenom. 

 Blommor å knoppar har börjat växa så fantastiskt älskar skiten ur våren 🥰

 Friheten är ju ny. Friheten man har utan djur å nu ska jag välja att njuta av den istället för att välja smärtan ❤️

 Så det blev hotellfrulle. 

 En morgon hade jag bestämt gymmet men sket i det men vaknade ändå i rätt bra tid så tänkte jag drar ändå. Det va oxå en ny erfarenhet. För att jag haft vovve hade jag valt honom. Fast Hubbyn var hemma å kunde ha tagit honom. Men så länge jag har haft djur och barn så har jag ALDRIG valt mig. Även på jobbet så har jag valt andras mående före mitt. Jag har valt att stressa för att andra ska må bra. Å dom valde bort mig så lätt så med facit i handen så var min hälsa inte värd det. Det är detta jävla pleasandet man håller på med. Så den medvetenheten tog mig till att glömma dom. Man sätter människor på pedistalen sen ser man att det inte var ömsesidigt å det är en besvikelse. En del skulle jag rulla ut röda mattan till men dom högg mig inte ens i ryggen utan rätt i ansiktet. Å det är nära relationer så mitt råd är att iaf bli medveten om sitt värde för att komma ut ur alla skit relationer. Å plocka ner människor från sina pedistaler. Ditt liv din hälsa å den ska vara på topp.

 Tog en promenad till skogen med dotter å barnbarn. Blåste såpbubblor 🫧 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Sen blev det en tur runt spiken det är fint där när det börjar spricka ut 😍

 



Lite nya videos på youtube 




 Brukar ju gå ut med Liten på rasten men nu kunde jag försvinna in i ett blogginlägg 🥀. Hubbyn jobbar oxå kvällen idag.


//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Ensamheten

Jag trodde jag var grym på att rocka ensamhet. Men igår insåg jag att jag inte ens aldrig har varit ensam. Jag har alltid haft någon hos mig. Jag har tyckt om att vara med mig själv. Men igår insåg jag att i morgon är första dagen jag är ensam på riktigt. Hubbyns jobbhelg så han skulle jobba dag idag. Till och med tv och internet la av igår 😂. Hjälp från Liten för att verkligen rida ut dagen 😂. Han känner mig verkligen för teven hade verkligen åkt på idag. Jag hade valt distraktion från att slippa vara medveten om att jag är själv. Men jag behövde idag för att spela in filmer på youtube så att jag ligger många steg framåt. Hade tv funkat så hade jag valt den istället. Så jag fick spelat in många nya filmer å så nöjd med dom kan verkligen känna att jag står mer i min sanning och vågar prata om det. Så ny härlig energi så in å följ @qamillanilsson så ensamheten klarade jag ju bra ändå. Men jag är inte ensam jag vet att han är här. I går fick vi en kotte av honom. Han älskar kottar och bör alltid med sig en hem. Slängde alla den dagen. Men nu låg det en i trappan till oss å det är bara han som tar med sig kottar hit så det va fantastiskt. Jag sparade hans leksaker och en kudde han brukar ligga på. En av leksakerna piper fortfarande å han älskade den. Nu väntar jag förväntansfullt på att få höra den. Jag känner honom så är inte det men alltid skönt med bekräftelse. Tänkte jag skulle komma i kontakt med en djurkommunikatör men nej denna gången ska jag lita på mig själv och min egen intuition. Jag vet han är här och jag vet att det jag känner är han. Man måste lita på sin egen inre intuition man söker upp såna bara för att få det bekräftat att man inte känner eller gör fel. Man kan å man behöver inte betala för det och absolut inte för att få det bekräftat för sig själv. Men det är svårt när man tror att det måste ske på ett visst sätt eller att någon säger det är fel. Då tappar man det med att lita på sig själv. Jag trodde ju att vi hade en evighet ihop kom på att vi har det oxå fast från andra sidan ❤️. Min mormor som oxå var min värld kan jag inte känna av men det har jag jagat så jag har nog själv blockerat det. Pappa och morfar är döda oxå men dom vill jag inte ens ha kontakt med. Det är trasiga relationer. Men min morfar kom till mig och berättade läxan för mig. Jag har varit bortskämd av min morfar fick allt jag ville ha. Ville jag ha jackan han hade på sig så fick jag den. Hade jag problem med pengar så hämtade jag det. Hade jag problem med elen så fick jag det med en uppmaning. Så städade en dag i februari tror jag. Stannade upp å bara ahaaa. Han kom till mig och sa att han var tvungen att be mig dra för att jag inte skulle vara beroende av hans hjälp/pengar. För ofta hänger man kvar i relationer och tar skit för att man tror man är beroende av deras hjälp. Så länge man tror det kan dom säga hoppa å man frågar bara hur högt. Den dagen han bad mig dra åt helvete hade jag byggt upp en annan styrka. Min resa hade börjat då. Så jag åkte där ifrån och kom aldrig mer tillbaka. Jag är värd bättre. Å det jag lärt mig av det är att jag inte behöver hans greker eller pengar jag klarar mig själv nu. Men jag hade fortfarande varit beroende av honom och hans pengar om jag inte hade valt att stå upp för mig själv den dagen. Han köpte även bilar till oss. Så jag förstår läxan verkligen så jag är tacksam för att det hände. Några timmar senare fick jag att han hade gått bort. Alla människor som kommer in i våra liv är här med en läxa man kanske inte ser det just där och då men den dyker upp i ens inre så småningom. Å jag fattar varför det skedde just den dagen. Men det är just det kärleken mellan människor den gör ont. Kärleken till djur gör inte ont. Jag har uppenbarligen oxå älskar mer än vad jag har varit älskad själv. Får två relationer som jag är uppväxt med som verkligen var en stor del i mitt liv har kunnat kutta ur mig ur deras liv på bara två sekunder. Man trodde man betydde mer än så. Svek gör ont. Men är tacksam för alla relationer som kommit å gått under resan dom har gett både positiva och negativa lärdomar och när jag behövde det som mest. För som sagt man klamrar sig väldigt lätt fast i relationer även fast dom är destruktiva för man tror man inte klarar sig utan. Man står ut med skit för man är beroende av andra och kanske deras pengar. Så det var nog min nyttigaste lärdom. Man ska stå stark på egna ben och reda ut sin skit för att klara sig själv. Men såg inte detta då så prövningarna var många innan jag fattade att vi måste tänka om tänka nytt. Har en bit kvar men jag-/vi vet vart vi ska och vart vi vill. 

Så dagen idag är jag supernöjd med som sagt var å efter jag gav mig själv high five så fick jag igång teven 😂. Det ska bli spännande att få ha honom vid sidan kommer nog få många sparkar i röven ❤️🥰. Vi är fortfarande ute och går med honom. Det är så många vanor som gör ont att sluta med ❤️. Å det är så lätt att bli soffpotatis så man för se till så man är mer medveten om vad fuck man håller på med 🥰. 

 Bordsskick nej vi bor själva nu så vi behöver inte uppföra oss 🤦🏼‍♀️😂

 Älskade blommor 🌷. Våren är runt hörnet 🤍

 Vi har ätit bara två länge nu så fattar inte varför det känns så annorlunda nu när han somnade 🤔

🌲

Jag har två ben det andra är där bak någonstans och inget snor i näsan insåg att min spegel behöver rengöras 😂

Livet ändå 🥀


//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Smärta är styrka

Man kommer till en punkt i livet där man väljer att gå igenom sin sorg och sen kamma till sig. Man låter smärtan bli bensin för att fucking fortsätta framåt. Man kan inte krypa ner i offerkoftan och tycka synd om sig själv. Man fastnar så lätt i koftan men den kliar och skaver. Saker kan göra ont länge men att man medvetet omvandlar det till bensin sliter av sig offerkoftan och fucking eldar upp den. Ta ansvar över det egna livet fixa det där som man måste fixa. Jag önskar någon hade sagt det till mig för många år sedan. Då hade jag besparat så många år i offerkoftan och tycka synd om mig själv. Man är i sin skit och ältar gör allt för att slippa erkänna för sig själv att att man satt sig där man satt sig av eget val. Lättare att skylla på andra. Tillbringade oxå många år med att vänta på något som ska komma och rädda mig. Blev snabbt svarta fåret när jag insåg att det är jag som måste göra förändringen. Smärtan man upplever är för att man ska ta sig framåt. Inte gräva ner sig. Jag har följt med och tillåtit mig vara i sorgen. Känna den uppleva den gå igenom alla fraser. Jag har låtit mig vila inte kunnat sova men tagit det lugnt. Många vanor man har som man möter kommer göra ont men att man gör det och inte backar för man inte vill känna. Men ska friskanmäla mig sen är det dags att gå till jobbet igen. Det blir oxå nytt behöver inte gå hem på rasten och gå ut med Liten. Men nu känner jag att dom fantastiska minnnen blir starkare och själva händelsen börjar blekna. Snart kommer urnan hem är redo att möta en ny våg av smärta. Han ska få ett altare. Jag har inte kunnat göra ett förut för intresset har inte funnits. Men nu gör det, Han är mitt liv han är min livsenergi han är min nytändning han är min tacksamhet han är min acceptans han är min ängel han är min vägledare. Jag känner mig verkligen jordad nu jag har honom å jag har Hubbyn här nu är det bara att bränna broar och pressa igenom. Jag har varit så vilse i detta dom kallar andlighet. Finns så mycke ”regler” om att man ska vara och göra på ett visst sätt. Jag uppfyller inte dom alls så därför har jag länge känt mig misslyckad även i det. Man kan tydligen inte kanalisera för att man äter kött, använder tandkräm osv. Ja det är stort jag har kämpat så länge med att bli något jag inte ens vill vara. Jag har jobbat med ärkeänglar men inte känt att jag fått svar trodde det va för att man gör allt fel. Men andlighet har inga lagar eller krav. Har oxå haft ångest för att jag inte kunnat göra ett altare för jag har inte vetat med vad eller till vem. Så på den andliga resan är det väldigt lätt att gå vilse för man fastnar. Jag tror ändå på något sätt att det har varit bra för min lärdom. Men nu vet jag vem som ska få altaret jag klamrar mig fortfarande fast i hans kropp så det är ju vovven men det får vara så. Min hund är värd ett altare nu helt plötsligt vet jag hur jag ska göra å ingen kan säga att det är fel för mig. Jag vet hur jag ska göra nu jag vet vad jag ska göra nu. Man måste bara liksom vänta in sig själv så ser man svaren man ser vägen man vet själv vilka delar av andligheten man vill ha. Du behöver ingenting varken tarotkort kristaller rökelser healing om du inte är intresserad men är du intresserad av det men då är det roligt att lära. Är det inte roligt så känns det som ett måste då blir det en börda istället. Jag ger healing Reiki och det passar för mig men man behöver inte ta emot. Jag är bara en kanal du kan själv be om det. Bara be den du vill ha hjälp av. Aktiveringar ber du bara om. Tarotkort har jag slutat med kristallerna har jag slängt rökelserna är borta. Att rena ditt hem ber du oxå om hjälp med. Att jorda dig bara ta av dig skorna och kontakta i marken. Jag hatar när saker ska bli komplicerade det ska vara enkelt livet ska vara enkelt. Allt ska vara enkelt inte komplicerat. Så jag gick från pleasande och förminskande till nytt pleasande och förminskande. Vem du än jobbar med uppe eller nere så ska du inte lyda knäböja pleasa förminska dig. Du ska göra du och njuta av det. Jag ska göra mig nu och fucking njuta av det. Vi har alla världens möjligheter serverad på ett guldfat men vi väljer att se det från andra hållet. Vi väljer att se allt negativa istället i våra kroppar i våra liv i världen. 

 Ja redan som liten hade jag den attityden 😂💃. Den var död ett tag 🥰😂 

Livet är ändå skönt. Jag har en fantastiskt fin lägenhet den luktar gott. Ja livet är ändå jävla amazing. Fortfarande säger vi -vi bor här 🥰 har gjort det över ett år nu. Men efter alla akut boende så är vi fucking värda det. 

Nu när alla barnen flyttat ut kände jag det skönt att faktiskt ha gjort arbetet med uppfostran. Vi båda har haft barn sedan typ 19. Nu börjar ett nytt kapitel. Jag har oxå njutit av att vara ensam men nu utan vovve oxå så märkte jag att jag inte alls varit ensam. Jag är det nu vi är det nu. Å det skrämmer mig lite. Jag vet inte vem jag är utan barn och djur. Vilka är vi tillsammans nu. En spännande resa men ändå lite läskig. Vi hade börjat lite innan vovven försvann med att äta hotellfrukost och ta oss ut lite mer. Men nu helt plötsligt när det verkligen bara är vi så blev allt nervöst 😬. Tänk att en liten hund på 5kg har tagit så mycke plats gett så mycke. Nu när man är i tomrummet så känner man det allt kretsade runt honom. Så hans avslut har öppnat nya spännande dörrar å det är lite pirrigt nu att gå igenom 🥰.  

Idag har jag simmat hoppade över i onsdags! Man måste vara tillåtande men man måste oxå vara sin egen spark i röven. Det är lätt att falla tillbaka in i gamla ruller! Man vet att man inte vill det så jobbigt att alltid börja om från början. Va inget roligt när klockan ringde. Nu när jag äntligen kan sova. Men har en bestämd Hubbyn som oxå jagar mig lite. För jag vet att hade jag valt att sova så hade jag varit arg på mig själv sen. Å nu så här efteråt är jag tacksam att jag gjorde det å kroppen känns så himla skön. 

60 längder sim 💪

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Ett tomrum som ska fyllas

I natt har jag fått sova inte alla timmar i sträck men vaknade kissade och kunde somna igen. Man känner man fått lite mer energi ändå. Ja nu är det mer om min vovve fast kanske inte direkt om honom utan lärdomarna. Lärdomarna i detta är många och jag är tacksam att jag idag ser dom. Hade det varit för några år sedan så hade man kapslat in smärtan i kroppen som man alltid gjort. Nu har jag fått ut så mycke skit ur min kropp så vill inte kapsla in något nytt. Så när vi åkte hem så lovade vi varandra att vi inte ska fylla tomrummet med ett nytt djur, för ingen kan ändå ta hans plats och det hade varit det man sökt. Jag sa oxå att jag ska våga känna nu sitta med smärtan och det måste man för att man ska kunna läka. Man vill ju inte möta smärtan för man vet att ha ont i själen är den värsta smärtan. Förr när min själ hade ont så kunde jag sitta och tatuera mig typ 5 timmar i sträck för att det var skönt då att det inte gjorde ont på insidan just då. Man kunde andas lite ifrån den inre smärtan. Men nu lovade jag mig själv att jag skulle sitta med den och pressa mig själv igenom alla första gången utan honom saker. Asså vi är vane människor man behöver ryckas upp ur det man inte ser som går på slentrian, kanske dock inte så här brutalt. Men man får se upp med det där tomrummet som blir vara vaken om vad som sker. Jag märkte i går att jag gärna inte åt frukost nu. Men vi kunde ficka med bullar det gick ner och kvällen blev det godis. Så igår så pratade vi om det att vi håller på att fylla tomrummet med annan skit med distraktioner för kan jag äta det så kan man äta frukost och kan jag inte det får jag ge fan i att äta för trillar man in i att äta och tycka synd om sig själv så kan det gå käpprätt åt helvete i stället. Det man fyller det där tomrummet med kan leda till beroenden. Så har du beroende kolla in med dig själv vad du vill fylla i ditt inre. Egot kommer svara och säga nä det är inget beroende det är för jag är värd det. Man är inte värd att skada sig själv. Sen säger jag att man ska njuta av det man äter men det får inte bli ett missbruk. Så idag ny medvetenhet å det har varit spännande att följa med i denna process. Jag och Hubbyn har inte varit på jobb för vi ville bearbeta detta direkt. Å ta oss igenom dessa faser. Jag hade ångest för att jag sjukanmälde mig oxå för man tänker pengar å jag blev inbeordrad en natt förra månaden jag ville verkligen ha dom denna månaden men är väl ändå tur för det kanske blir ändå plus minus 0. Allt har en mening och är det något jag lärt mig så är det att livet kommer med många överraskningar. Livet är oförutsägbart så därför har jag valt att bara åka med nu. Då har man inga motstånd. Smärtar livet är man i det ger livet lycka så njuter man av det ganska enkelt egentligen. Har oxå tvingat fram mycke som sen ändå inte visats sig vara rätt så det som sker det sker det som kommer det kommer bara att njuta av åkturen å sätta på sig bälte när det blir åt helvete för guppigt. 

Man måste liksom ge sig tid att läkas och återhämtas utan att tänka på jobbet och pengar för ju fortare man finner sig själv igen så kommer man tillbaka starkare än någonsin. Allt vi är med om i livet kommer med lärdomar och en ny styrka. Men vi ser inte det för vi kapslar in smärtan i kroppen just för att vi inte vill känna den inre smärtan vi vill inte möta den vi vill inte uppleva den så du kanske som jag har mycke trauman rädslor inkapslat i kroppen. Det leder till värk högt blodtryck inre stress ja det är mycke som är till följd av allt som man sätter fast i kroppen. Vi har livsenergi som ska flöda fritt i kroppen men eftersom vi inte gör något för att få ut det så skapar man blockeringar. Sen när dom blockeringarna släpper  så kommer det göra 10 gånger ondare än om du bara hade valt att läka och återhämta dig direkt. Jag gör sensing yoga och mycke meditation när smärta dyker upp å det funkar för mig. Qi gong gör jag oxå ibland längesedan nu men det ger en balans i allt, Balans i våra element. Om man vill till jobbet i ett trauma så är det för att man vill bli distraherad bort i från smärtan. Jag vet jag körde alltid jag måste dit för att få annat att tänka på men där och då börjar du kapsla in det i kroppen. Du märker att det funkar du slipper tänka och känna vips så har man lagt det såret i kroppen oxå. Så dessa tomrum som blir i förändring måste man omfamna och se vart det leder och det ser man inte om man börjar falla för distraktioner då går man ner i sömn igen. 

Å igen många kanske tänker herregud det är bara en hund men det är just därför jag känner mer med djur än med människor. För i ett djur vilket som så har dom mer och ge dig än dina destruktiva relationer som du tvingar dig vara kvar i. En nära relation dog oxå nyss och begravdes den 29/2 har inte fällt en enda tår för honom inte en enda fucking tår. För han var inte värd mina tårar. Vi tror att vi har människor runt oss som älskar oss men snabbt kan det visa sig att dom hur lätt som helst kan stå och spotta på dig. Fast du ägnat mycke tid till att älska pleasa behaga och klamrat dig fast så betyder det ingenting för dom kan klippa banden så fort. Å människor kan stå och prata gott om dig med dig sen vänder dom när dom pratar med nästa. Djur gör inte sånt dom behandlar dig med den kärlek och respekt du förtjänar dom dömer dig inte dom avgudar dig. Så jag kommer inte längre sörja en enda relation till där jag inte fått den kärlek och respekt som jag förtjänat. Jag har även många levande relationer som jag undrat men nu har jag släppt taget om dom för varför ska jag lägga energi där? Nä det är att ge bort sin energi Man ska kalla hem sin energi från alla dom relationerna. Sluta kryp där du inte är värd lika mycke som du har värde på dom. Bli medveten om ditt pleasande. Jag trodde jag hade bra relationer jag trodde alla ville att jag skulle börja må bra när jag började min livsförändring men nä. Lärde mig att jag fick leta min hejjarklack någon annanstans i liten och hubbyn. Så jag fäller inga tårar längre för relationer som försvunnit. Å jag pleasar inte längre heller märker jag att det är en sån människa jag möter så stänger jag den dörren så fort. Jag har haft mycke fokus och klamrat mig fast i relationer som är destruktiva eller som man undrat varför, istället för att ha fullt fokus i dom relationer där man får vara sig själv som är i villkorslös kärlek. 

Sen måste man jobba med relationen till sig själv och tillåta sig till återhämtning och läkande och inte ha dom här självskadebeteenden man har. man kanske inte kan älska sig själv fullt ut. Men plocka ner dina fiender från piedestalen och börja behandla dig själv på det sättet. För så vi behandlar oss själva ibland skulle vi inte göra ens mot våra fiender, alltså dom du pleasar och behagar men som spottar på dig när du vänder dig om. Du ska pleasa dig själv. Så allt börjar med självkärlek. När du ser till så dina egna behov blir tillfredsställda så kommer du börja må bättre bli starkare och då blir du en bättre människa i dom relationer som faktiskt funkar man blir bättre förälder man blir bättre för sig själv i allt. Man ser sitt värde man vill ha bättre.

Så jag väljer att omfamna mig själv i kärlek och även omfamna dessa förändringar och även livet!

Mina barn och barnbarn har varit mycke här oxå. Han har ju funnits i hela deras liv oxå. Dotter smsade igår att K blåste bubblor på balkongen och ville som skulle upp till Liten  <3 .

”Kian var med ute på balkongen och blåste bubblor och sa ”upp,upp och iväg till liten” gråtit gjorde han samtidigt”

  <3 

Även liten letade efter honom i varje barn vi mötte, han ville fram och hälsa och tittade fundersamt varför kommer han inte å klappar mig 😭 <3 

Jag omfamnar mig själv med kärlek  <3 

 🤍 

 🤍

🤍 

 🤍

🤍 

 🤍

  <3 

Börjar bli lite svårt att ta kort på dom nu dom rör sig hela tiden  <3 


//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Bara vi två kvar

Ja längesedan det blev ett blogginlägg och detta blir väl kanske ett tragiskt inlägg men det kommer ur kärlek. Vi har haft några tunga dagar nu. Men från början, för ett tag sedan så såg jag en film på tiktok om våra djur alla djur men eftersom jag har hund så blir det hund jag tar. Hon sa iaf i filmen att våra djur är här oxå för sin livsuppgift. Där och då sa jag till min vovve att du har klarat din livsuppgift här hos oss iaf. Å det med råge. Så tacksam. När vi har djur så är vi inte medvetna om vad dom faktiskt ger oss vi har fullt fokus på vad vi ger dom. Men jag förstår till 200 procent varför just han kom till oss. Han har lärt mig iaf allt han kan om villkorslös kärlek och att kärlek behöver inga ord. När du tittar in i en hunds ögon ser du bara kärlek. När du tittar in i människors ögon så tittar du med ett dömande ett värderande och oftast negativt seende. När du tittar in i ögonen på en hund får inte du det där dömande du är du och hunden bryr sig inte om hur du ser ut, vad du har på dig, vad du gjort för dåliga val, hur lång du är eller om du har håret grönt. En hund skiter fullständigt i det den tittar på dig med kärlek. Även om en hund blir misshandlad så möter du kärlek utan dömande. Därför man vill vara med djur iaf jag. Men sen har man ju oxå bebisar dom vet inte ett skit om dömande heller så därför möter du kärlek. Sen tittar du dig själv i spegeln ja man har alltid nått att gnälla på om sitt utseende. Men tänk att titta på dig själv från din hunds ögon bara med ren kärlek. Min egen resa så har jag fått bort stor del av det dömande sinnet. Det är att släppa andra fria att få vara sig själv med det så släpper man sig själv fri att få vara sig själv. Men att släppa sig själv fri tar längre tid det gjorde det iaf för mig. Men sån visdom vi får från våra djur. Man känner mer kärlek på platser där man får vara sig själv man behöver inte låtsas eller ta på sig masker för att duga. Men sen tar man på sig masker för att man själv tror att man inte duger som man är. På en arbetsplats syns detta så tydligt att man dömer och man får inte vara som man är. Den är för tyst den pratar för högt den är för mycke den är för bossig den är en mina chef den pratar för mycke hela tiden är det dömande om personligheter och på jobbet är du på jobbet det enda du ska få kritik för där är om du inte sköter dina arbetsuppgifter inte din personlighet. På ett lönesamtal på förra arbetsplatsen så tycke hon jag var för tyst på apt. Man ska inte få lägre löneförhöjning för att man är tyst. Jag har fått höra mycke att jag är för tyst så har haft svårt att acceptera den sidan av mig själv och då blir det prestationsångest i stället. Jag kanske inte har något att säga sen på apt så paratar man om samma skit hela tiden förlåt nu men det är som om varje apt går på repeat. Å ingen förändring sker. Men iaf vi har sidor av oss själva som vi inte accepterar just för att man fått höra att man gör fel eller inte gör som andra vill. Så därför accepterar man inte dom sidorna med sig själv. Sen ska man ju alltid utmana sig själv för att växa men på ett sätt som man inte blir tvingad till utan som känns bra för en själv. Så lär av din hund inte tvärt om samma med barn lär av dina barn dom kommer med ett rejält lass kärlek till dig men även som jag själv tog inte emot det för man har fullt upp med att vara en perfekt förälder och rädd för att bli dömd om man inte är det. Man blir det oxå men som sagt lär av alla människor och djur du har runt dig du har massor med guider som kan ta dig framåt. Se kontraster om någon kan så kan du om det så bara har skett en gång så har det ändå skett tex lyckas med något. Under mitt liv så trodde jag att man blev typ gammal när man var 50 blev dement hamnade på hem och sen dog man. Men när man tittar runt så ser man att så är det inte så vad behöver jag göra för att det inte blir så för mig? Jag har oxå länge suttit fast i ett fattigdoms tänk har väl inte kommit över det riktigt heller men just tills pensionen kommer men det finns pensionärer som är rika oxå så hur kan man själv lyckas med det? Ja för att lära sig allt om dessa kontraster så måste man ju bli guidad av dom som lyckats med det, inte dom som säger åt dig vad du ska göra som inte kommit dit själva. 

Ja lite ur spår men när det kommer upp olika trauman i livet så börjar jag fundera på livet. Man tar livet sig själv djuren människorna man har runt sig för givet. Men iaf jag tackade honom efter jag såg den filmen för allt han gjort för mig han har varit med mig i min ångest, när jag varit på toaletten, när vi rest, asså ja hela tiden. Men framför allt har han hjälpt mig ta mig upp ur mina depressioner hjälpt mig från min ångest hjälpt mig ur mina rädslor. Han var en stor del till mitt uppvak alla runt mig har varit det på olika sätt. Men vovve och hubby är väldigt lika faktiskt dom har älskat mig som hårdast när jag känt att jag förtjänat det som minst. Dom har älskat mig när jag vägde lite och för mycke ingen av dom har dömt mig för min väg på något sätt vare sig det varitt kroppslig eller mentalt. Dom har äskat och stöttat mig i mina mest tokiga ideer jag haft men oxå mina bästa, dom har varit med mig när jag krypit i hop och skakat i min ångest dom har sprungit med mig ut när min ångest har lett mig ut. Dom har turats om med att hålla mig på banan :-). Men i min sista depression i min sista ångest så insåg jag att jag vill inte vara i detta mer nu jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle vara i det. Så då fick man ställa sig frågan vad behöver jag göra för att inte hamna här ja å sen var det bara att LYSSNA på dom SVAREN men man går heller till typ en doktor och vill dom ska fixa problemet helst oxå över en natt. Men denna gången lyssnade jag på mig själv och på min kropp jag började min livsförändring. Och även i den har jag haft deras stöd. Liten har gjort samma saker som hubbyn bara att han har gjort det utan ord bara i handling. Man behöver inte alltid ord utan att någon bara finns där som kan krama en utan att döma. Att kunna gå in i en kram och vet att det är i ren kärlek inget annat. Men iaf igen hahah helgen som var var min jobbhelg hubbyns oxå. Jag har närmast hem så jag har fått gå hem på min rast för att ta ut liten så i helgen så kom inte liten ens fram till mig för att hälsa när jag kom hem. Då tittade jag honom i ögonen och kände snälla hjälp mig jag orkar inte mer. Den förtvivlan i mig som dök upp den gjorde ont. Jag hade ju tänkt att han skulle tillbringa många somrar med mig här. Han gillar att ligga i solen så det var en dröm att flytta till lägenhet med balkong. Förra sommaren hade vi alltid balkongdörren öppen så han kunde komma och gå som han ville ut å in. Å min plan var att i sommar så skulle jag ta 5 veckors semester vara med honom och bara landa i att vi bor här och att livet har äntligen blivit bra. Men det ingick inte i hans plan. Så där och då beslöt vi att ringa veterinären på måndag. Jag var ledig måndagen hubbyn tog ledigt men vi fik ingen tid förrän på tisdagen klockan 9:50. Så nu började ett dygn med fucking övertänkande och analyserande. Gjorde man rätt val? är det våran rätt att avsluta ett liv? men är han inte lite pigg ändå vi skiter i det? Allt över analyserande för att övertyga sig själv om att man gjort rätt val? ångest för man inte sett åldern krypa på? Men man såg det fort när man sett den filmen det var precis om det hände något då man fick upp ögenen och faktiskt såg honom. Vi har hela 2023 varit upptagna i annan skit så man inte sett sen vill man inte se. Ofta får djuren leva längre i lidande för att vi männskor gör allt för att hålla sig ifrån den smärtan som väntar. Till och med stoppar huvudet i sanden och vägrar se. Men sen försökte jag få stopp på mitt övertänkande och överanalyserande, för hela tiden får vi höra att man ska inte. Nä man ska inte och tro mig jag har lidit mer just för detta överanalyserande och tänkande, så hade jag kunnat stoppa det så hade jag gjort det. Men sen bara jag accepterade att det va så. Bara det gav en lättnad. Man behöver sitt övertänkande, man ser det för det gjorde mig medveten på så mycke om mig själv. Sen gav man sig själv ångest för man inte sett det tidigare. Jag och hubbyn pratade och man har sett det men stoppade huvudet i sanden igen. Jag lovade mig själv att jag skulle vara medveten vid avlivningen inte låta sorgen ta över för mycke. Lyssna in honom. Hubbyn ville hålla honom så vid första sprutan så höll han men han ville till mig. När jag fick honom så såg jag att han ville ha oss båda så vi ställde oss tillsammans klappade och sjöng jag vet inte jag började sjunga ack du skön slumra in...... Men allt belv så fint och harmoniskt fast det inre var i kaos. Sen la vi honom på britsen han skulle få en nål och få det sista då brast det. Jag sa skrek inte vet jag varför skaffar man djur och veterinären sa ta vara på dom fina sunderna. Blev lite triggad av det för där och då när man valt att ge han en dödsdos så hade jag svårt att se det positiva på många olika plan. Men budskapet sjönk sakta in och jag började nästan le istället för jag såg honom för den glada lyckliga vovven i skogen han var. Han var tolv år jag vet att han finns hos mig här nu men i kroppsform så insåg jag verkligen att jag blundat för att han faktiskt var tolv år. Så 10:10 hördes hans sista hjärtljud. Vi fick stanna kvar om vi ville men jag ville bara ut så jag sa kom gossi nu åker vi hem. 

Vi fick ju oxå gå in i ett rum dom hade gjort det mysigt tänt ljus och släkt ner gjort britsen fin. Men en stund så kände jag att jag höll på att tappa det. Jag frågade tommy om dörren var upplåst så jag kunde springa ut han sa jag vet inte. Men då tänkte jag att nä han har inte svikit mig en enda gång under sitt liv varför skulle jag svika honom han hade visat att han ville ha oss båda där.

Vi åkte hem å insikterna bara började flöda. Han är hos mig i mitt hjärta. Den kärleken man ser i en hunds ögon den är ju evig. Det är bara kroppen som dör. Jag har svårt att se han som energi eller något annat så jag väljer att se honom i den kroppen han hade. Den är oxå energi men ni fattar. Jag vill ha något man kan ta i typ. Jag hade så mycke och dela med mig av till hubbyn men vågade inte ifall han inte var där jag var i sorgearbetet. Men på kvällen pratade vi och jag försökte få ut allt jag försökte sortera allt. Den där vovven har så himla mycke att säga och han är så vis. Jag har inte känt att jag kunnat kanalisera förut jag har väntat på att mormor ska komma till mig och ge budskap men nej. Jag ser varför oxå. Men nu met liten så går det av bara farten jag känner och jag hör honom. Det som krockar nu då är ju att jag valde se han som hund så jag har en pratande hund i mitt inre hahaha herregud det ska man nog inte prata högt om. Men man gör det som är bäst för en själv. Det är tomt och det gör ont men han får mig att le han är frisk rörlig har alla sina tänder. typ valpig igen och det är helt fantastiskt att känna den energin. Men vi är vanemänniskor herregud det märker man i hastiga förändringar. I tolv år har vi varit ute med honom flera gånger varje dag han har har sina tider men oxå hängt med oss på våra tider om vi velat gå ut på promenad. Hans matider har han visat exakt så vi bara jaha nu är klockan tre för då börjar han visa att det är dags att få mat och gå ut. Å nu är allt det över så jag måste ut på hans tider tänkte först jag är knäpp men om det hjälper mig i sorgen så gör jag det. Han hade leksaker jag har bärt med mig en detta dygn för det har känts tryggt eftersom jag inte kan klappa honom men ändå kände jag behövde något att hålla i och så får det vara nu. Det är viktigt att vara tillåtande mot sig själv och acceptera även varandras för alla är olika alla behöver bearbeta  sin sorg på olika sätt. Jag har väl sovit max 10 timmar sen i fredags allt detta övertänkanad och analyserande har hållt mig vaken samtidigt som man velat vara dom sista dagarna med honom. Så legat och kramat honom hela nätterna.

Men sen kom vi på nu att allt vi gör nu gör vi för första gången utan honom gå och lägga oss nästa promenad osv så det blev lite läskigt. Att gå in första gången i lägenheten och ingen skäller smärtade oxå allt det vi gör nu första gånge utan honom är smärta att möta smärta att bearbeta. Det är tyst verkligen tyst. Igår hörde jag hans tassande kollade efter honom flera gånger. Vi slängde allt utan en kudde och leksaker jag behövde ha kvar det ett tag kanske resten av mitt liv men ändå jag ville ha kvar det. Ville oxå ha kvar kopplet men nä han är fri nu ville inte binda honom till kopplet fortfarnade. Han är fri.

Kom oxå på att jag och hubbyn kommer göra saker för första gången själva. Vi har alltid haft barn, andras barn, djur, andras djur, våra krig, andras krig, vårat drama ,andras drama. Ja vi har alltid haft något. När sista ongen flyttade ut nu så tänkte jag att nu är det bara vi kvar. Men det fick en helt ny innerbörd nu för nu är det bara vi kvar och vi har skalat av så mycke av alla andras så vi kan ha fokus på oss. Jag sa det till hubbyn igår att allt vi gör nu för första gången är verkligen för första gången. Man har alltid fått anpassa sig till andra. Å med liten jag ville inte lämna bort honom till vem som helst. Ville helst inte lämna bort honom alls därför han alltid var med. I går kände jag mig begränsad och ju mer man pratade om det så blev liten en börda men nej sa vi, vi har fått en gåva så stor med sån visdom. Hans avslut öppnade alla världens dörrar vi har oändligt med möjligheter och tänk att faktiskt få göra allt för första gången. Har aldrig känt mig så levande som nu. Jag hade bokat en resa i oktober men avbokade den för det handlar inte om mig det handlar om mig och hubbyn och faktiskt ta vara på den gåvan vi fått och gå på upptäcktsfärd tillsammans vart det än leder oss. Det handlar inte om att resa utomlands det handlar om att göra det man gör levande och medveten. Se livet mer som en hund. Hade jag varit borta 10 min så var vovve lika glad när jag kom hem som om jag hade varit borta i 10 år. Denna ofiltrerade glädje och kärleken till livet. Jag har stannat och luktat på blommorna förut men det fick ett helt nytt liv så längtar till blommorna kommer. Jag har oxå alltid pratat med fåglarna ute men i morses så sjöng dom så mycke så rent å jag hade bara fokus på fåglarna allt är så vackert. Så tack Liten för allt du gav vid ditt avslut. Jag har oxå haft ångest över att vi valde att avsluta hans liv. Men han berättade att han inte orkar mer så idag så beslöt jag mig för att se det ur kärlek. Några som läser nu kanske tänker men herregud det är ju bara en hund. Nä det är inte det det är samma liv i dig i dina barn i dina föräldrars ögon vem du än tittar i ögonen så är det samma liv. Bara att alla har olika kroppsform. Allt där ute som du har runt dig är liv allt dör och ändrar form till och med ditt köksbord kommer ruttna ihop och tvinga dig köpa ett nytt. Allt är liv och det är samma liv så nästa gång du tittar dig i spegeln se dig ur kärlek se dig med livets ögon för livet accepterar oss precis som vi är

 Hans låga i ögonen har redan slocknat han berättar för mig att han lider. Titta han i ögonen du kommer känna dig ledsen.

 På måndagen så så var det enrgi i honom och det fick mig återigen att tveka men för att jag skulle slippa smärtan. Han var redo och det är det som räknas

Han njöt av solen ända in i det sista.

 När jag och han solar så brukar han ligga på min mage i går var det sol så vi solade tillsammans en stund en sista gång. Å bilden jag bara älskar den för han ser så nöjd ut han ser verkligen ut som mission completed. Å det är så han har lyckats en hund. Å jag och Tommy gjorde det tillsammans. Vi tre är ett samma livsenergi. Himlen lös verkligen igår för honom ☀️

 Dotter hade ett kitt så vi kunde göra hans tassavtryck ❤️

  Tog även kort på tassen för den ska bli tatuering

Precis innan, han kollar efter pappa för han gick in och betalade. Redan dagen innan visade han mig att han ville ha båda vid sin sida nu. 

 Tack Liten för allt du gett och för allt du kommer ge nu

Han är fri nu så kopplet kastades han är värd att springa fritt och springa mellan barn och barnbarn för att kolla läget.

Nu kanske du ser på din hund, dina barn eller människorna du möter med ny ögon. Välj att se vad människor lär dig!

Så nu är det bara vi två kvar ❤️

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera