Min läkning

Ja då har man varit nere i kaninhålet och vänt igen. Nackdelen med att vara så självmedveten är att man ser vad man håller på med, men tyvärr efter man har gjort det 😂🤦🏼‍♀️. Å sen mår man så jävla dåligt för det blev som det blev! Men alla hopp ner är till för att se samtidigt som man sen inte heller ska vara så jävla elak mot sig själv när man gjort det. Det är vanor mönster beteenden man har från sitt gamla jag som visar sig lite då och då. Så pinsamt för jag är ju oxå medveten om hur jag har varit. Å en del får fram dom sliderna hos mig, men en dag ska jag ha den insikten innan jag säger eller gör något. Å jobbet är en sån plats som drar fram dom sidorna hos mig framförallt. Har haft en tung höst och vinter med mycke drama konflikter och annat. Jag är inte den personen längre men ibland så är jag där och rör ändå. Jag vill älska alla tills dom visar mig motsatsen! När dom väl har visat mig motsatsen så säger jag schackmatt så är dom borta. Men ibland så är man kvar i det även mentalt. Man antar och tror att saker ska bli på ett visst sätt men sen blir det inte så, där sitter man med skägget i brevlådan. Tänk när man inte var medveten om hur man höll på i draman när man kände  hat, skam, skuld, man va bitter, man misstänkte alla, man skrev en bok am all skit på fb la gärna till lite extra. Nu håller nog fb på att dö ut händer inget men jag har ju tagit bort den igen. Men samma där fb drar fram fel sidor av mig oxå. Som sagt att vara uppvaknad är inta alltid en lätt resa 😂. Å när man är kvar i saker som inte längre ger något så fastnar man oxå i en negativ attityd till allt. Jag har lätt för att skaka av mig livet innan jag går in på jobbet men sen har jag svårt att skaka v mig det som sker där, och sen när jag ska hem. Alla intryck måste liksom bearbetas.

Idag gjorde jag sista passet, all in med en delad tur men fucking den sista. Dit jag ska har dom inga! Med sorg jag lämnade personal och brukare. Men med glädje lämnade jag huset. Fått så mycke av allt som sagt många lärdomar för mig å säkert tvärt om. En av kollegorna har har jag eller vi har följts åt under några år. Sen hamnade vi på samma våning hon validerade till undersköterska. I typ januari sa hon jag orkar inte mer jag sa häng i det är snart sommar. Hon började skratta sen blev det en stadig kommentar på våningen. Å nu är det sommar å hon är färdig undersköterska 🥰. Känns som det va igår jag sa det till henne 😂🥰. Å en av kollegorna har jag nog aldrig skrattat så mycke åt och med jag å hon är ganska lika. Har nog med att göra vi är jungfru båda två. Effektiva, pedantiska, kontrollfreaks, allt är planerat in i minsta detalj 😂, men oxå glada, klumpiga, skrattiga. Å hon skadade sig nästan på alla pass stötar, satte en kniv i lilltån, lagt handen på plattan ja herregud men vårat heltal va ett bra team! Sen har Vi J som jag saknat så mycke hon pluggar. Jag å hon behövde aldrig prata med varandra vi bara körde vi bara visste. Å vi är blandade av allt ålder kön land ändå ett superbra team! 

Ja en del av gänget ❤️

 

 

 

Girlpower 💪🥰 

 En av grabbarna bjöd på pizza idag oxå en som varit roligt å jobba med 😂🥰

Fick lite presenter oxå tacka som fan våning två 🙏❤️

Å fått ck ett kort med oxå å den som köpte det undrar jag vad den såg 😜. För jag såg mig själv haha herregud en bild på en ko å jag ser mig själv 😂. 

Kon ser ut som jag känner mig å hade jag varit ett djur så hade det varit så jag såg ut 🥰❤️

Ja som sagt i inlägget igår så blev det som det blev idag med ett bättre vetande kan jag bara släppa taget och gå vidare. Jag står för vad jag skriver å ibland blir det även ur ett annat medvetande. Alla är vi människor släpp å gå vidare. Nu känns det som om jag skulle kunna vara vaken hela natten, så speedad. Tänkte inte blogga men behövde det nu ska jag duscha å sen blir det lite sensing yoga skaka av det gamla å ladda inför det nya. 

Vi körde J hem efter jobbet jag fick gå med in å kolla på hennes helt fantastiska hus. Så ska jag med ha det inom en snar framtid. Vet inte om jag vill ha ett hus till men en alldeles fantastisk lägenhet! Meniga hon hade så fina kort å bara fick tag i ett kort, kände lite att det var ett budskap jag verkligen behövde få insikt om.

Å det är väl dit jag nådde idag 😂. Men det gick rätt in i hjärtat. Att faktiskt förstå sig själv, å när man väl gör det inte bli arg på sig själv utan släpp det och gå vidare. 

Å när jag kom hem så blev det hemmagjord kebabtallrik. Fira avslut och new  beginning kanske lite morsdag oxå ❤️. 

//med kärlek Qamilla 

Sitter så här kvällen innan sista arbetspasset i huset! Kanske gör en stor grej av det men för mig är det en stor grej. Att faktiskt ta ett kliv ifrån det som inte längre ger dig något. När du kan gå till jobbet och göra det i sömnen är det inte längre utvecklande. Nya brukare är inte längre en utmaning, utmaningar är växande och utvecklande man lär känna sig själv på en djupare nivå. Det behöver inte vara brukarna det kan vara annat. Annat som gör så man INTE hamnar i komfortzonen på jobbet. Vi är vanemänniskor och fastnar gärna i samma vanor och sen när man ser att något kommer förändras och vanorna bryts går man in i rädslor man vill inte bli dragen ut ur sin komfortzon. Man blir tvingad ut ur sin komfortzon livet hjälper till med det. För att man ska vakna upp ut ur vanorna för att förändra. Men man väljer att kriga emot ett krig som kan ta väldigt lång tid. Man kan vinna det krigen men sitter fast i komfortzonen igen. Tills nästa gång!  Å den enda som kan förändra situationen du befinner dig i är du själv. Ditt arbete kommer inte förändras, ledningen kommer inte förändras, kollegorna kommer inte förändras. Ditt klagande och gnällande dränerar dig på energi. Inte ens ditt arbete ska förändras för att passa in i din box lika lite som andra människor. Precis som du ska inte förändras för att platsa in i andras box. Du kan göra det valet så skippa rädslor och lämna din komfortzon. Nu pratar jag inte bara jobb. Man fastnar lätt i en komfortzon i hela livet. Människor kommer ha negativa åsikter om dina val. Men om valen betyder att du kommer må bättre så vem fan bryr sig om dom då det är ditt liv och du ska ha huvudrollen i det. Sen jag va i väggen sist så satte jag gränser för mig själv för att ALDRIG mer hamna där. Detta beslutet med att byta jobb kom hastigt. Jag fick det där mailet om att vi skulle börja och sluta på nya tider. Tidigare och jobba längre. Det va nog för mig kvart över sex hade redan gått över min gräns. Å jag hade öppet mål kände jag fastnade direkt för detta jobbet. Frågade runt lite om tiderna men fick till svar att det inte gällde oss. Men då undrar jag varför fick vi mailet. Å jag tänkte inte missa min chans ut innan dom tiderna hamnar på schemat. Då hade det tagit längre tid för mig att bli fri. Jag har undrar ibland om jag verkligen tog rätt val. Har sagt det förut så fort jag tvekat så har livet visat mig att det är rätt med att visa mig det som jag verkligen vill spy på med råge. Man brukar få ett avslutningssamtal men inte fått och inte ens ett hejdå. Jag vill inte ha möte så glad för det! Jag förstår att jag retar upp dom, men sitter man i en yrekesroll så ska man agera professionellt. Men dom jag har fokus på är dom som faktiskt kommit och sagt hejdå med en kram och lycka till! Å dom som delat med sig av kärlek har fått mig och undra om det varit rätt val. MEN dom som visat mig tvärtom är fler! Så livet visar dig va öppen och se helheten. 

Idag känns det lite som är det verkligen sant, sker detta verkligen? Är det på riktigt? När det dyker upp något så tänker jag på allt nytt som kommer ske. Det kommer bli en helt ny framtid med allt. 

Nu går vi även mot månad tre med kronofogden. När lönen kom så ville jag bara stanna i sängen med täcket över huvudet. Vaknade arg redan klockan fem för jag visste att det inte skulle räcka till allt. Satte mig och mediterade å matade på med massor med affirmationer om pengar. Somnade å vaknade bättre humör och va taggad på att ta tag i det. Hade fokus på vart vi är om några månader. Vi överlevde första så vi över lever alla andra oxå. Sen gjorde jag samma misstag som förra månaden, blev så trött på mig själv igen så fick meditera lägga fokus på vart vi ska sen somnade jag igen. Vaknade å kände tacksamhet istället. Tacksamhet för tak över huvudet, bilen som vi inte fått sålt som är trasig å behöver delar tröttsamt men tacksam, tacksam för alla som hjälper till med att låna ut bil och annat så mycke kärlek sänder jag er alla, tacksam för räkningar som blev betalda, tacksam för maten, ja tacksam för allt. Jag har hittat ett stampa från rituals som jag vill h mitt hår älskar det, lite dyrare kände att kg inte kunde köpa det men gjorde det ändå. Så gissa om jag är tacksam för schampot 😂🥰. Så tacksam så jag nästan vill gråta 😭😂. Så intensivt ska tacksamhet kännas. Så nu taggar vi månad tre! 

Nu ska jag göra lite sensing yoga 🧘‍♀️ sen ska jag sova! 

//med kärlek Qamilla 

Nu har jag bara tre arbetspass kvar på detta jobbet. Idag sa jag hejdå med lite sorg i hjärtat till en del av kollegorna. Lämnade även in min nyckel. Jag känner sån glädje för att packa i hop och lämna det stället. Men kommer såklart sakna kollegor och boenden. En del har verkligen fått en plats i mitt hjärta. Är ändå tacksam för alla möten där, alla har kommit med lärdomar framförallt om mig själv. Framförallt om mig själv. Lärdomar jag är så tacksam för att ha fått. Lärt mig att känna mig själv på en helt ny nivå. Även fått möta sidor av mig själv som jag inte ens visste att jag hade, både positiva och negativa men ser dom negativa som en positiv lärdom. Har tänkt lite sen jag hade dom spänningarna i nacken. Det va som musklerna inte kunde slappna av. Men stress är orsaken men jag känner mig inte stressad i det inre. Men jag har lärt mig skaka av mig stressen. Men jag sjunger när jag är stressad för att försöka dölja stressen för dom boende samtidigt som det lugnar mig själv. Men försökte bli medveten om min stress och kom på att jag har ett stresspåslag i 5 timmar. I hela fem timmar så mycke sång. När jag gör helg och hundra procent så är det nio timmar dubbelstresspåslag för av någon anledning tackade jag ja till att vara samordnare på helgen. Så dubbelt arbete dubbelt stress. Å hur nöjd jag än har varit när jag gått hem så är något galet ändå. Fast man lyckats få ihop alla våningar. Sen har det varit mycke drama på våningen så det har och blivit stress för att man är rädd att göra fel man får ingen hjälp eller att någon berättar för en utan det kommer skit bakvägen. Så man har blivit nojig oxå. För mig va hösten tung där oxå, mentalt. Som sagt det har visat sig sidor jag inte visste jag hade på många olika sätt. Sidor av mitt gamla jag som jag inte längre vill vara. Trodde jag hade begravt dom sidorna av mig själv för längesedan. Men det har jag gjort nu tror jag eftersom jag har valt att flytta på mig. Jag är stresscoach jag ska inte vara stressad för det första jag kan ju det här 😂. Det som jag tycker är tragiskt är att människan inte förstår att när man är i det stresspåslaget att man jobbar med sitt liv som insats. Kroppen kommer smälla till rejält om man inte blir medveten om det. Man tror att man måste prestera och ha sitt liv som insats. Många kollegor som jag mött säkert av en anledning som är sönderstressade men vägrar sjukskrivning. Senast idag fick jag påminna en kollega om att hans liv är viktigare än något annat. Man har känslan av att man sviker jobbet och kollegor för att man väljer att gå hem och ta hand om sig själv. Du ska inte jobba med den känslan. Den enda man sviker är sig själv. Den enda man sviker är sig själv. Man behandlar sig själv som skräp och fast man mår så dåligt så man har svårt att hålla ihop så tror man att man sviker andra. Man blir bemött med en sån attityd för att dom vill du ska ha ångest. Kommoder det för dom kan byta ut dig på 2 sekunder! Mig kan dom inte byta ut för ingen som ger som yogan jag gett dom, ingen som ger dom dessa djupa samtal som jag gett dom eller mindfulness övningarna som jag delat med mig av till både boende och kollegor. Önskade bara att jag fått gjort mer av det. Jag vill inte göra något halvdant antingen allt eller inget! Så om jag hinner ska jag ha ett sista yoga pass på lördag med dom. Göra det lite speciellt tänkte jag.

Jag är så lycklig för att äntligen få släppa taget. Trodde det skulle bra toppen att gå in i huset igen. Det va inte alls som jag hade föreställt mig. Sen jag beslutade att gå så har jag ändå haft en inre känsla som ifrågasatt om det verkligen va rätta valet. Men direkt jag tänkt det så har livet visat mig att det va rätt bara att slippa fucking bussar som har ett eget liv upp dit. Idag tvekade jag å då hade jag en hemsk bussresa hem. Varje bussresa för mig är en traumatisk upplevelse 😂. Haha j det är sant så min själ jublar av ty slippa åka buss. Jag slipper gå upp klockan fem det kan jag säga jublar min själ oxå av att slippa, små skåp, stress, ja som sagt just nu är jag mer glad att få lämna huset och bara ha det gött haj! Jätte tacksam för mitt nya jobb men att få lämna tar just nu över. Jag har haft det bra i huset men det håller mig kvar i något jag inte vill vara i. Livet hjälper till att rensa bort sånt som inte längre ger något men man klamrar sig gärna fast istället för att släppa taget. Egentligen har jag velat gå länge. Sa upp mig i december men blev övertalad att stanna. Till slut ger livet sig ett ultimatum så man inte har något annat val än att släppa taget. Ett mail va mitt ultimatum. Att börja kvart över sex har gått över min gräns, men accepterade det tyvärr. Men ett mail kom att vi skulle börja en halvtimma tidigare alltså i så fall kvart i sex aldrig i livet. Jag sökte jobb allt gick så lätt och snabbt livet visade att det är rätt. Dom sa det inte gällde oss. Men jag tänker inte ha missat min chans den dagen dom smyger in det i schemat. Hade jag väntat så hade jag fått utsätta mig för ännu tidigare mornar. Nu kan jag gå upp halv sex och få den morgonen jag vill ha sen en promenad på 5 min till jobbet. Sen jobba möta brukaren sen hem igen på 5 minuter. Ny energi nya möten nya utmaningar. Känns som jag trampar mig längre och längre ner i korridorerna där jag är nu. Fast nya brukare flyttar in så är det inte längre några utmaningar. Att var där är en utmaning i sig mentalt. Fel utmaning! 

 

Asså maskrosen är så vacker i vilken skepnad dom än är i! 

Tänk alla vackra träd och blommor som bara är så vackra en kort tid. Dom ger allt! 

//med kärlek Qmilla

Att känna tacksamhet är faktiskt svårt. Man är tacksam för sin familj och bla bla bla. Men man är tacksam för allt det där för att man ska. Men sen tar man allt för givet. Man tar allt för givet relationer, prylar, kärlek, vatten, bilen, huset, naturen, sängen, kudden, pengarna ja allt man redan har tar man för givet det ska bara finnas där. Jag har fått äta mig den hårda vägen att inte ta något alls för givet. Jag vet inte hur många bilar som pajat för oss, pajat så man inte haft råd att betala reparation. Relationer har kommit och gått, huset försvann. Ja jag fick lära mig den hårda vägen att verkligen känna tacksamhet för det jag redan har och uppskatta det jag redan har. Det som finns där som ger mig 200 möjligheter varje morgon när jag vaknar. Men mas ser inte dom möjligheterna för allt fokus ligger på att jaga det man inte har, vara avundsjuk på vad andra har, jaga prylar, man lägger sin lycka i prylar och relationer. Lycka av prylar är bara ett kortvarigt lyckorus, relationer kommer man bli besvikna på för det är inte andras uppgift att hålla dig lycklig. Så när dom visar det så blir man besviken och undrar varför inte jag träffar någon som kommer göra mig lycklig. Så man ser inte alla möjligheter man faktiskt har när man vaknar. Du kanske inte är nöjd med där du är då är det bara att göra nya val, man kan flytta på sig, man kan byta jobb, man kan hoppa på den där utbildningen, du kanske redan har den där partnern som redan gör allt för dig, du kanske har möjligheten att duscha och kanske tvätta dig med tvål och Shampoo, du kanske har möjlighet att äta, en kropp att röra dig med, en bil att ta dig dit du vill, du har en kropp som kan njuta av lukt, smak, se fantastiska saker med, en kropp som kan känna uppleva, vara ute på äventyr med, du har huset som ger dig trygghet, ett sovrum där du kan vila, ett kök där du kan laga god mat ja som sagt det finns så mycke att känna tacksamhet och uppskattning för. Tacksamhet och uppskattning ligger inte längre bara på ytan för mig jag är till och med tacksam för personerna som tillverkade min säng, gjorde det möjligt att handla mat i affären, den som uppfann bilen, bussen som tar mig till jobbet, hubbyn som finns där hela tiden och har alltid gjort, mina barn och allt dom lärt mig. Ja att känna tacksamhet och uppskattning är fan så mycke bättre än skam, skuld, ånger, och se det man redan har istället för att hela tiden längta efter något annat. Asså jag vet inte hur kuvad man egentligen har varit, jag vet inte om kuvad är rätt ord ens. Men sovande kanske bakom allt så mycke som står ivägen för att kunna se klart. Vi hatar den egna kroppen och gör inget annat än pratar skit om den. Idag älskar jag min kropp som den är. Jag vill inte byta bort den mot något i hela världen idag. Hade någon frågat för några år sedan så hade jag gjort det direkt för man passar inte in i varken människor eller samhällets lilla box för vad som ska vara normalt. Men idag när jag ser på min kropp så är den inte bara en kropp jag har gått igenom fem graviditeter och förlossningar utan bedövning, min kropp är stark, min kropp har så många funktioner, jag är rörlig och böjlig, min kropps alla fantastiska system och allt sköter sig själv. Jag behöver inte ens komma i håg att andas eller få hjärtat att slå kroppen sköter det själv. Ja kroppen har så mycke som vi tar för givet för man känner man inte passar in i något ideal! Eller passar in i olika relationer för man inte är som det behagar dom. Man är mer påverkad av andra än man tror även all jävla reklam som smyger in i det undermedvetna. Det sker fortfarande med mig fast jag är mer medveten om det idag än vad jag har varit. Hörde någonstans för faktiskt kanske bara en vecka sedan, å det va att man ska börja borsta håret i topparna och uppåt. Nästa gång jag duschade sen blev jag jätte arg på med g själv för jag glömde det. Nästa gång jag duschade kom jag i håg det. Men när jag står där och borstar kommer jag på mig själv, å frågar mig själv va fan jag håller på med. Jag har alltid borstat håret på samma sätt jag har alltid haft bra hår så sån jävla bullshit å började kamma håret som jag alltid gjort. Hörde en annan gång att man ska sälja håret i kallvatten samma skit gör som jag alltid gjort. Man ska alltid gå in och kolla is sig själv. Så jag blev onödigt arg på mig själv för vad någon annan sagt att man ska göra. Du har visdomen om din kropp å vad en gillar, behöver osv. Men man misstror sin kropp och visdomen den bär. Men nu så försöker jag lyssna på mig själv, förutom när något pyser in i det undermedvetna som sen försöker göra sig hört. Tacksamhet och uppskattning ska kännas inte bara sägas på ytan. Vi pratar i vibrationer så vad du säger spelar ingen roll om det inte känns. Så säger du att du är tacksam över din partner men känner dig missnöjd med alla negativa sidor och är missnöjd då är det det du säger. Du går med missnöje å mer missnöjd kommer du bli. Har gjort en film om detta lyssna gärna på den. Följ bara länken 👇

Klicka här för att komma dit 

Å börjar du inte känna tacksamhetkanske du får gå den hårda vägen oxå för att få din lärdom. Du kanske är mitt uppe i det nu oxå. För man hamnar i ett mod som säger ”jag drabbas av allt” istället för att vända på kakan och hamna i ett mod för ”jag är tacksam för allt jag har i mitt liv”. Det tar ett tag att få med känslan i tacksamhet. Så man får ge sig själv tid. Jag började med ty tacka för 3 saker varje kväll sen på morgonen oxå. Jag försökte hitta saker utöver familjen hemmet och detta vanliga för att verkligen få med känslan av tacksamhet och uppskattning. Tex vad gör min kropp för mig, vad gör min bil för mig, vad ger mitt jobb mig osv. Tillslut så börjar det vända! Nu är jag till och med tacksam för bladen och blommorna i träden ☀️🤍. Så börja praktisera tacksamhet!

//med kärlek Qamilla

Ja då är vi på väg mot månad två. Trodde aldrig jag skulle längta till 27 varje månad och lönen för att betala räkningar. Har längtat till 27 för pengarna kommer. Sen har man ändå tänkt brist så pengarna har tagit slut innan dom ens kommit in på kontot. Å det där är den sämsta affirmation ever så sluta med den om du oxå kör den på repeat! Granska alla dina affirmationer och känslor du har i din relation till pengar. Men iaf loggade in på hubbyns kronofogden igår å hans är nåbart bara 6 månader kvar och fem efter dom dragit på denna lönen. Så stolt över oss att vi faktiskt gör detta tillsamman å pratar och kommer fram till samma lärdomar. Kan dom dra 16 000 kr från oss så kan man lätt spara 5000 var sen. Resan med pengar har gjort så ont så ont. Man har försökt fly i så många år ifrån fogden inte velat se det heller. Man ville heller inte se för man vet ju att man är där man är pga sig själv, man är ju där man är för valen man en gång gjort. Å man kan försöka fly och kriga emot men det är en flykt du aldrig kommer vinna. Det kommer stå öga mot öga med dig en dag och den dagen kommer du stå som mest sårbar för att du ska lära dig! Sen är väl frågan om man väljer att lära sig eller om man hoppar ner i offerkoftan. Att välja offerkoftan är att välja att fortfarande blunda, att dränera sig på energi och fortfarande försöka fly tills nästa gång du står med samma skit och stirrar i ögonen. Men man väljer själv hur många gånger man vill vara med om samma skit. Jag har valt att gå igenom denna skit alldeles för många gånger. Men nu har det gjort ont en gång för mycke. En del saker kan man inte bara släppa taget om utan man måste ta sig igenom det. Men ser man vad som finns där framme och känner känslorna när det äntligen är över så vet man vart man vill. Det spelar ingen roll vad man försöker fly ifrån så är det en flykt du aldrig kommer vinna. Även om det gör ont så ta dig igenom det. Detta har varit en så nyttig läxa att lära och den kommer ta mig framåt. Hade jag inte varit med om allt som jag varit med om så hade jag inte varit där jag är idag. Bara detta med pengar har varit fruktansvärt, och en intensiv resa har det gått bra så har det verkligen gjort det har det gått dåligt så har man varit nere på botten av botten och vänt igen. Det som väntar nu är många magiska stunder många mirakler. Jag älskar mitt liv och min framtid nu. Är tacksam för insikten att jag faktiskt insett att jag bestämmer själv över mitt liv och hur jag vill leva det. Å mina demoner ska få gå sida vid sida med mig så tacksam att dom visar mig vägen hit. Jag kunde valt offerkoftan men jag har alltid hatat att se mig själv som svag, att jag inte klarar mig själv, svag och beroende av andra, jag har aldrig mått bra av att vara på botten jag har alltid velat ta mig upp igen. Men varit svårt när man inte vetat vart man ska. När man är matad med alla dessa negativa affirmationer, man blir satt i olika fack, tror på sig själv är det sista man gör, man ska prestera bli pryd vara en duktig flicka vara tyst och sitta stilla med benen ihop. Man ska inte tänka på sig själv, man lär sig att inte älska sig själv är du en storlek för stor får du handla kläder på dom tjockas avdelning, har du inte topp betyg så är du kass kommer inte in på det du vill, du ska bli en lydig anställd som snällt ska vara lojal mot ditt jobb men får du samma lojalitet från ditt jobb?  Går du emot så är det dig det är fel på. Så ja det är svårt att bryta sig loss från ett liv i allt det där. Å allt det där står ivägen för din klarhet. Sen har vi våra rädslor som oxå står där som en bromskloss jag har låtit mina rädslor styra mitt liv åt helvete för länge. Man är sin egen bromskloss i all flykt, rädslor, ältande ja det är ett tungt bagage att bära å man fyller på å fyller på ondare och ondare får man i själen. Man tror man har satt gränser för sig själv men sen låter man ändå människor behandla en som skit så dom gränserna existerar inte. Vi är oxå vanemänniskor, vi fastnar lätt i saker och hatar förändring. Förändring sker när du behöver ryckas upp ur det du fastnat i. Men det man då väljer är att gå in i ett krig, ett krig för att få den som det brukar vara istället för att se vad kan man göra istället? Är man inte nöjd går det alltid att flytta på sig, eller tänka nytt. Det har varit fruktansvärt att se hur man har behandlat sig själv och även när man ser hur man har tillåtit andra att behandla en som skit. Första gången jag hörde att man skulle ta tillbaka makten över sitt liv så trodde jag att jag hade det redan och fattade inte vad det betydde. Idag inser jag att jag inte alls hade makten över mitt liv. Jag hade ingen makt alls över mitt liv den hade jag delat ut till alla runt mig. Så påverkad av andra och vad dom tyckte och tänkte, lyssnade på det. Byggde upp fasader för att passa in och hålla människor nöjda. Ältade det förflutna. Så nä jag hade ingen makt över mitt liv. När jag började ta tillbaka den då fick jag effekt. När jag drog tillbaka min makt från människor jag pleasat, förminskar mig, när jag började skala av alla fakeverisioner så gav det effekt. Ingen positiv effekt kände mig inte älskad innan men efter den resan så har jag aldrig känt mig så ensam och hatad. Människor började spy galla över mig och mina val. Hade svårt att tolka detta först, för trodde ju att alla jag hade runt mig skulle vara min hejarklack. Trodde inte jag skulle få en klubb av haters. Man tacksam för dom oxå för det på deras energi jag sitter här och är lycklig idag. Skulle vilja veta hur dom mår? Eftersom dom fortfarande är där bak å hatar så antar jag att bitterheten äter upp dom. Och enda anledningen dom brydde sig om mig va för att jag pleasde å höll på. Så jag är hellre ensam och hatad än omringad av människor som bara accepterar mig bakom fasader. Men nu är jag inte ensam för när man stänger dörrar så öppnas alltid nya. Å dessa nya dörrar där är jag mig själv och passar det inte någon ja då kan dom dra åt helvete med en gång. Dom kan joina min klubb av haters, ju mer dom blir desto mer energi att gå framåt får jag. Som sagt gillar inte se mig själv som svag, gillar inte heller att bli underskattad. Det är ändå lite roligt när människor underskattat mig dom blir något överkörda sen står dom där med näsan i vädret. 

Maskrosbarn, maskros vuxna vi alla är med om trauman i livet. En del direkt dom föds andra inte förrän senare i livet.

Vilket som så sitter du här i dag och läser detta inlägg. Du har överlevt du har överlevt allt du varit med om. Hur många gånger du än blivit trampad på så har du på något sätt hittat din styrka! 

Men sen väljer många att bära med sig sitt bagage genom livet. Kanske även fastna i en offeroll, istället för att se styrkan man har haft genom livet. Sett styrkan du haft för att ta dig dit du är idag. Ärren du har, har format dig till den du är idag. Men ärren du bär kanske du river upp ibland, med att gå och bära runt på ditt bagage. Med ditt ältande, din ilska, ditt hat, din skam, din skuld, din ånger så är ärren fortfarande öppna sår. Dom gör ont, som skaver dom hindrar dig från att leva ditt liv. Ältar du fortfarande mobbarna för 20 år sedan så låter du dom fortfarande mobba dig. Det är en mobbing som du ständigt trycker repeat på! Släpp ditt bagage och ge dig själv- din själ och din kropp en chans till läkning. 

Även relationen till dig själv du ska vårda, du ska se, du ska ta hand om den där maskrosen låta den blomma, låta den njuta, låta den leva, låta den känna kärlek, låta den känna sig älskad! Och det är bara du och bara du som kan förändra valen du gjort som tagit dig dit du är idag! 

Du kan välja att vakna i morgon och bestämma dig för att denna dagen ska jag inte längre bära mittt bagage, denna morgon kan du välja att inte trycka ditt liv på repeat. Denna nya morgon kan du vara tacksam för att du faktiskt fått en ny dag, en ny chans att skapa något nytt!

 

Vi pratar i vibrationer. Det vi sänder ut i känsla får vi tillbaka. Å vi har så mycke fokus på saker vi inte vill ha in i våra liv. Å vi är i många negativa känslor som skam, skuld, ånger, hat, stress, ilska, ältande, rädslor man behöver ju inte vara i allt samtidigt men vilket som så befinner man sig i en låg vibration och skapar sitt liv med det. Man ska ha med ord, tanke, känsla och dom ska vara i linje med varandra. Men med alla negativa affirmationer man har matat sig själv med så är allt i linje men på ett negativt sätt, en låg vibration. Så när du säger du misslyckas med allt du gör så har du fått med känslan i det ett exempel. Har du en destruktiv relation till pengar å säger jag är rik så har du inte med varken känslan eller tanken i det. Tankarna börjar vandra med både det ena och andra nä jag är inte rik jag får bara räkningar å mer räkningar. Då är du inte i linje med det du säger tänker och känner. Så det man sänder ut kommer ge dig mer räkningar för det är just det du säger du vill ha. Universum pratar i vibrationer och hör din känsla jag vill ha mer räkningar. Så det är där man ska förändra. Det är law of attraction. Du får det du attraherar. Så bli medveten om vanor mönster beteenden du har som gör så du skapar ditt liv ur en negativ känsla! Jag har själv levt många år i en låg vibration. Men ju högre vibration man är i desto bättre mår man. För visst mår man inte bra i alla dessa negativa känslor och ältande. Man vill ta sig ur men man vet inte hur. Men när man ser vad man möter så backar man oxå. Å alla dessa negativa affirmationer som man lär sig redan som barn. Hela samhället hjälper till med att hålla dig i en låg vibration. Destruktiva föräldrar, vi lär oss om annorlunda av mobbarna i skolan, man hamnar i fack av skolsystemet, man hamnar i rangordning av arbetslivet. Man ska tro den med mer pengar status prylar är värd mer så man förminskar sig själv och tror man själv inte kan komma dit. Man pleasar för att passa in, man låtsas vara något man inte är för att man är rädd för att bli ensam. Ja att leva ett liv ur en låg vibration är inte lätt å man är tom på energi stressen kanske har gett värk i kroppen. Om man ältar mobbarna så har dom fortfarande makten över ditt liv. Läk så att du kan släppa taget och höja din vibration sen skadar det inte att lägga till lite badass vibes 💪. Sätt gränser, börja säga nej, välj det som är bäst för dig. Ju mer du skalar av desto mer höjer du din vibration. Ju mer du affirmerar positivt desto mer höjer du din vibration. Tillslut märker man när man är i en låg vibration och kan då medvetet vända den. Dina triggers kommer visa sig tills du fattat att det är i ditt inre det sker. Att du själv har skapat det med allt du sänder ut. Svårt att tro jag vet jag hade svårt att tro jag själv skapade mitt liv men nu fattar jag för livet och känslorna nu ser inte samma ut som det gjorde för er halvår sedan. Jag går och lägger mig lycklig och vaknar lycklig. Jag har sett att det är jag själv som skapar min lycka. Men så länge man lever i en låg vibration så lever man i en ständig jakt på lycka. Man tror man kommer hitta den utanför sig. Man behöver oxå stryka alla andra ur sin egen ekvation, på många olika sätt påverkan av andra, bekräftelse, uppmärksamhet, man jämför sig med andra man lägger sig i vad andra gör och valen dom gör hur dom lever sina liv som sagt bort med alla andra. 

Har gjort en film på youtube oxå följ bara länken 👇

Klicka här för att komma dit  

Jag själv har bara 7 arbetspass kvar sen ska det bli jävligt gött att få packa ihop och lämna det där stället. Ska bli gött med nytt, ny utveckling, nya utmaningar, nya kollegor, ny chef, nya brukare, nya vägar ja jag är verkligen laddad för detta. Ska få träffa dom på gården åker jag om någon vecka. Ska käka och aktiviteter. Jag börjar bli lite nervös samtidigt som jag är så förväntansfull. Jag går till jobbet med den energin och överlever med den på jobbet. Det där stället befinner sig i en låg vibration därför måste jag släppa taget kommer komma utmaningar på det nya stället oxå men det va en helt annan atmosfär där. 

Det är vår och så mycke liv barn, människor, djur och deras barn, blommor träd ja så fantastiskt!! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

//med kärlek Qamilla

Så länge sedan igen! Men jag har försökt så många gånger att blogga men har haft fel känslor, lätt att skriva något man kommer ångra då. Men nästa steg på min resa va att byta jobb till ett jobb där jag kan vara 100% på. Där jag är nu klarar jag inte ens 65%. Just för att få jämnvikt i lönen och det fogden drar. Månad ett har vi klarat så här långt! Det sved när lönerna kom. Har funderat så mycke på just den läkningen, läkningen till pengar. Man föds in i en destruktiv relation med bla pengar. Man får lära sig pengar växer inte på träd, ska jag skita ut dom pengarna, man blir visad man ska låna pengar och allt detta blir ens verklighet! Pengar har en negativ klang om man inte har någon positiv relation med dom! Tjänar någon pengar så säljer dom förmodligen knark, tjänar någon pengar och skryter om det så har man heller inget snällt att säga om det. Men så länge man har det tänket kommer man aldrig få in mer pengar man kommer alltid tänka brist! Så jag är trött på denna cirkusen jag hela tiden upplever med pengar! Så jag funderade på hur jag skulle ta mig ur detta. Insåg att en del saker kan man inte bara släppa taget om utan man måste faktiskt ta sig igenom dom. Man vill inte det man skyddar sig gärna och försöker fly istället. Så man lever i ett tillstånd kamp eller flykt hela tiden och det bygger på den inre stressen! Så insåg hur ska jag kunna ta mig igenom detta en gång för alla?! Jo jag måste ju så klart bli av med kronofogden å vilka steg måste jag ta för att komma dit. Ja första är ju iaf sluta fly, det går inte det kommer ikapp en hela tiden! Jag har mina mål där framme att fly tar mig inte närmare dom! Därför måste välja att gå resan fram dit och göra val som tar mig närmare. Så mötet på konsument startade en process i mig. Samtidigt fick jag ett Mail från chefen att vi skulle börja en halv timma tidigare och gå en halv timma längre. Alltså börja kvart i sex när man gör dag och sluta kvart över tio när man gör kvällen. Det där strider emot mina gränser jag satt för mig själv så jag sa hell NO! Sökte jobb å det gick fort på en vecka hade jag nytt jobb! Men iaf kollade upp lite men arbetsplatsen sa att det gällde inte oss men min undran då är varför kom mailet då till oss 🤔. Jag tackade ja till jobbet för tänker inte vara kvar när dom smyger in nya tider i schemat! Sen att jag behövde en 100% tjänst för att maxa lönen! Men sen när jag har tänkt efter så är nog det bara ursäkter jag fick för att kunna lämna. Ska jag vara helt ärlig så har jag ångrat mig sen dag 1 när jag valde att gå in i det där huset igen. Trodde jag hade det bra men det va bara bekvämt. Man står och stampar på samma ställe där å brukarna bara glider längre och längre bort! Man får mer uppgifter som gör så att brukarna liksom bleknar bort. Brukar fokus nä det vill jag inte kalla det. Allt man gör med brukarna blir stressigt för man ska hinna göra allt annat som måste göras annars åker man ner till chefen, personalen älskar att sätta dit varandra oxå liksom inget team. Finns inga vikarier och ingen undrar varför! Men iaf detta va min biljett ut jag hade önskat som dom sa att ovaccinerade ska flyttas på. Jag visste att det inte skulle bli så men jag önskade tro mig jag önskade! Å varje dag varje dag så får jag uppleva något som ger mig känslan av att jag är tacksam jag valde att lämna! Känslan av harmoni på arbeta platser har man direkt när man kliver innanför dörrarna! Ett första intryck är så viktigt! Å jag har känt att HÄR VILL JAG VARA på två ställen under mitt arbetsliv på stavregården och lextorps hemtjänst. Fattar inte själv jag valde bort stavregården! Å nu är jag glad och tacksam för jag valde rätt! Jag är så glad för att jag fått mitt nya jobb som ska bära mig framåt. Men det jag firar är att jag valde att lämna det som håller mig kvar i något jag inte vill vara i. Å det blev ett dramatiskt avslut. Jag hade lovat att vara samordnare under sommaren frågat mig varför flera gånger oxå egot vill ha status! Så va så rädd att möta deras negativitet efter jag berättat för tro mig jag vet jag känner dom. Blev sjuk i samma sväng så det fick landa hos dom innan jag facade det. Dom hade fått för sig jag sökte jobb men det va inget jag gjorde förrän det mailet kom samma vecka som jag va på konsument! Men jag behöver inte förklara mig å absolut inte för någon som ändå inte tänkt lyssna. Å jag tänker inte vara kvar i något som håller mig borta från dit jag vill komma för att behaga någon annan. Gör man det så väljer man bort sig själv. Å det stället drar fram mina sämsta sidor jag har stängt dörrar till drama och skitsnack men där är det väldigt svårt att hålla sig ifrån. Men fått så många lärdomar om sig själv, livet och andra så är tacksam! Å denna gången finns det INGET som kommer få mig att gå tillbaka igen! Jag har tröstat så mycke personal  där man stämplar in och ut. Fått stå kvar i timmar ibland, jag har gjort yoga med personal och brukare å det är det jag hade velat gjort mer av där på arbetstid. Jag va hälsovägledare men skulle väl bara låta fint på pappren att man iaf har en. Det fick mig oxå att tänka tar dom inte vara på min kunskap så behöver dom mig inte där alls. Bättre jag delar med mig den där dom vill ha mig! Hela mig! Så jag känner en sån befrielse i hela min själ och har nedräkning. När det gäller det andra jobbet så är allt så enkelt allt bara klaffar. Skrev papper på ledig dag provade kläder då hade jag ledig dag allt har bara stämt. Jag har oxå lagt qi gongen klasser på hyllan ett tag. Å jag kommer även lägga youtube på hyllan ett tag. Jag inser att jag har gjort allt baklänges. Jag skulle gjort mig av med fogden innan jag kastade mig ut och började den resan. Jag hoppade ut från ett höghus utan något att landa på och den smällen har gjort ont men ack så viktig läxa det varit att lära sig. När man ser och kan släppa uppåt, ser sin framtid, ser den friheten så har man kommit ur tillståndet att leva med kamp och flykt mood hela tiden. Jag är så trött 😪 så trött, från att gått som en fiolsträng ständigt på nålar från att faktiskt gå och lägga sig lycklig och vakna lycklig, man är så avslappnad så man somnar. När man inte längre bär på allt när man äntligen har släppt hela sitt jävla bagage så blir man så avslappnad. Känns som man ständigt rökat på 🤭🫣. Man verkligen bara sitter och ler går och ler. Pratar med fåglar ser färger så klart haha kanske skulle jämfört med att käkat fungus 😂. Liknar kanske mer det. Livet har blivit väldigt enkelt. 

Man måste våga bryta med det som gör så man sitter fast men man är så rädd för att lämna bekvämligjetzonen, så man ser inte ens lösningarna man vill inte se dom. För man vill inte kliva ur därför är man fast, man trampar gyttja med ångest, depressioner, sjukdom man känner att livet står stilla. Istället för att göra nya val kanske man tar alkohol, röker, shoppar, drama jagar bekräftelse och uppmärksamhet i det yttre och dom valen kommer inte heller ta en dit man vill vara. Jag ser så klart nu jag ser min väg! Jag förstår varför allt har blivit som det är just nu! Pga dåliga val man en gång gjort och dom kommer att komma ikapp en tillslut, och förhoppningsvis kommer man till insikt att ta sig igenom dom fortare än jag gjort. Jag blir snart 50 jag känner mig inte som det har aldrig varit piggare, böjbar, full av energi och taggad på livet som jag är nu! Har varit en fantastisk resa med många djupa dalar men nu önskar jag att jag hade njutit mer av den än vad jag gjort, känns som den snart är över inte över över för resan tar nog aldrig slut. Man utvecklas hela tiden och ens drömmar förändras. Men lärdomen jag fått så vet jag hur jag ska göra när livet ger mig citroner 🍋. 

 En dag jag tog med hubbyn på bussen till spikön. Vovve och hubby lika rädda på bussen 😂🤦🏼‍♀️🙈

 

 

 

 

 

 

 

 

 Vaknade en dag med så jävla ont i nacken! Kunde inte röra den åt något håll. På natten så fick jag dra mig i håret för att få med huvudet runt. Jag har fött 5 barn utan bedövning å det är många timmars förlossnings arbete på alla fem. Det där med att det ska gå lättare ju mer barn man fått är inte alltid sant två tre dygn har jag legat alla gånger. Men iaf jag hade hellre velat göra det igen än ha den smärtan i nacken fy fan! Kunde inte vara på jobbet gick dit hade en tung dusch å sen fick jag gå hem. Huvudet va så tungt att bära! Så nu är jag extra tacksam för min kropps rörlighet inget man inte ska ta för givet heller!

 

 En brukare kommer in med dessa tofflor å jag blir kär måste bara ha såna 😂😍

 

Min minste med flickvän har varit på spa jag frågade honom om han kollat toarullen för jag älskar det 🥰. Har glömt fråga honom vad han tänkte när jag sa det, jag fick en bild men inget mer så hans tanke va säkert lika crazy som vanligt 😂 

 Hubbyn blev firad något sent på sitt jobb med tal och allt 🥰

Barnen hade gjort ett fantastiskt fint häfte. Tänk vad mycke kärlek barn har att ge ❤️ 

 Livet är fucking magiskt! Släpp allt och börja njuta av det!

 Yoga och vovve är med såklart ❤️. Han bäddar ner sig där han får plats 🥰

 Ledig helg 👏🥂

 Fick present av som och flickvän som tog en sväng även till Ullared. Tacksam 🙏

Vi blev även bjudna på mat! 🍕 

//med kärlek Qamilla