Blommor och läkning……

Innan jag gick till läkaren så gjorde jag typ ingenting. Jag bara väntade på att få det på ett läkarintyg så man kunde börja sin resa sen. Resa till läkning. Visste ju inte heller om man kunde få sjukskrivning. Men fick det på intyget står det ju massa koder. Men det spelar ingen roll egentligen för jag vill inte fastna i och älta situationen jag är i utan ta mig ur den. Jag vet varför jag är där jag är därför behöver man läkning. Tacksam ändå för denna läkaren som inte ville skriva ut piller, hade inte tagit det ändå men slapp det tjafset. Man letar ofta quickfix men livslång medicinering är ingen quickfix det är ett sätt att slippa ta tag i sin läkning. Men man har tappat förtroendet för egen visdom om läkning. Man tror man har ångest och depressioner för något i det yttre. Men det är för något som pågår i ditt inre. För man får inte helt random ångest eller depression eller utmattning. Man vet orsaken men som sagt man behandlar symtom så därför blir det livslångt. Man ältar och berättar samma historia så därför tror man att man måste vara där. Men man har ett val. Man behöver inte vara där man är. Jag väljer att inte vara kvar i det så därför spelar diagnosens namn ingen roll. För det är inte den historien jag kommer berätta jag kommer berätta hur du kan vända ditt tillstånd på två veckor kanske inte till full läkning men på god väg. När jag fick två veckor så visste jag vad jag behövde göra det jag kollade på intyget var bara om jag fick träna och det fick jag så jag har gjort sånt min själ mått bra av. Men eftersom man har andra människor runt sig så blir man ju prövad så fått blivit matad med några nya stresspåslag. Men vid varje fall får man en ny styrka å jag har fått sätta nya hårda gränser. Ger sig människor in i leken får dom leken tåla. Jag har uppmanat varnat men ändå slutat i kaos. Men nej det räcker nu. Men iaf man lär sig och ser något nytt om sig själv i varje prövning. Läkaren sa att jag var där för samma sak för tio år sedan fatta den ingen ångest eller något på tio år. Så jag borde vara stolt över mig själv istället för besviken för jag inte såg till att jag kunde hålla mitt löfte, löftet om att aldrig mer hamna här. Men man lever ett liv med känslor, upplevelser, sorg, trauman så jag borde inte ens ha gett det löftet till mig själv. För man behöver gå igenom det för att kunna levla upp skala av sina sår. Komma till insikter så man ser klarare. För ju mer man skalar av desto klarare blir sikten. Men när man ältar och berättar samma historia så är man fast där man är. Problemen blir större och större man skapar draman, kaos. Men iaf jag har gjort det som jag velat och är redo att börja jobba på måndag. 

Hade ju fått ont i axlarna och knät oxå men varit i så mycke yoga och meditation nu så härom dagen så var jag i en övning å känner hur allt bara släpper en sån befrielse som infann sig herregud. Knät har jag haft ont i länge och axeln ca ett år. Så min ångest bröt ut på jobbet men det var inte kärnan. Ångest eller utmattning depression bryter ut när bägaren rinner över och det är den händelsen där och då som får skulden fast själva kärnan ligger några år tillbaka, bara det att man ser inte symtomen för dom smyger sig på sen blundar man och stoppar huvudet i sanden å vips så är man där. När jag tänker tillbaka så vet jag att jag för ett tag sedan undrade varför jag behöver så lång tid till återhämtning efter varje arbetspass. Jag ser alltid till att släppa taget om varje arbetspass. Dels för att släppa taget om det som hänt för om det var negativt vill man inte ta med sig det till nästa dag. Sen att man får ut det som sitter i kroppen om det varit stressat så yoga och meditation. Men det blev segare och segare att få det ur systemet. Jag var fortfarande utmattad dagen efter. Så där borde jag förstått och sett tecknen. Men sen ser man dom inte förrän man undrar varför man inte kan hålla fokus och koncentrera sig. Man glömmer namn nu menar jag inte å vad hette den nu igen, nä man glömmer namn på dom man ser varje dag man är förvirrad och mentalt utmattad dels för att man måste hålla fokuset mer medvetet för att klara av det man gör och dels för att man var utmattad redan innan. Så man är redan utmattad och energin man har går till att hålla fokus hålla koncentrationen osv. Sen är det värk i kroppen eller bara punkter ja symtomen är många. Men det är för kroppen skriker till dig att stop men efter som man inte lyssnar så skriker den högre och högre till slut blir man sjuk typ högt blodtryck eller sköldkörteln ropar att något är fel. Men inte ens då kanske man lyssnar eller så lyssnar man för man blir rädd för att man ska dö. Man planerar göra en livsförändring som oftast innefattar kost sluta med onyttiga saker satsar på maraton direkt. Men en livsförändring är en mental resa. Man måste börja med och se vad drar energi? Hur hamnade jag här? Vad kan jag göra åt det? Vill jag vara här? Hur ska jag göra för att ta mig upp? Hur ser mina relationer ut? Ja frågorna är många. För tio år sedan var det dom frågorna jag började ställa till mig själv. Sen säger jag inte att allt har varit en dans på rosor i 10 år. Ån nej en livsförändring ett uppvak är ingen rolig resa alls. Hade jag vetat det jag vet idag så hade jag kanske valt att fortfarande stå med huvudet i sanden. Jag har upplevt smärta men man har kontrollerat det på ett annat sätt för man har vetat att man inte vill dit ner igen. Å man har mött sin ångest. Man har mött allt för att skala av för att få det ur systemet. Man har fått acceptera att saker är som dom är osv. Sen har dieter och träning kommit av sig själv för man inser att man är värd bättre, man inser att livet pågår nu och det väntar inte, man inser att man kan vara lycklig även i mitten av stormens öga. Så idag har det väl ändå varit värt dessa tio år. Å även detta kan jag nu släppa taget om och fortsätta pressa framåt ❤️. 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja trots allt så älskar jag livet. Det är mycket maningen räknar med på livets väg men ju fortare man accepterar att vissa saker är som dom är, att man inte kan göra något åt det. Att ha en onge i fängelse som tar droger va ju inget jag hade räknat med. Fanns inte i min plan alls. Så det är mycke som man kommer få möta i livet som inte ingick i ens plan. Men man kan inte bära smärtan för alltid, faktiskt så är det oxå ett val. Å jag väljer att se styrkan jag fått av allt. Man liksom omvandlar sin smärta till bränsle att fortsätta. Att jag kände jag inte ville leva längre lägger jag ingen vikt i för vi alla har väl någon gång känt att livet varit meningslöst och man undrar varför man är här. Att kunna bara acceptera att känslorna är där tankarna är där sakta dimmas som ut å man får en nytändning på livet. Vi allla är viktiga och har sin roll här. Vi är här för att njuta av livet som oss själv till 100%.. Innan man kommer dit har man mycke att skala av.

//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Att säga nej är självkärlek

Livet har varit tungt ett tag nu. Jag hade jobbet som återhämtning men sen blev jobbet oxå tungt. Så hade inget annat val än att gå till läkaren. Tyvärr måste man gå för att få vara sjuk man får heller inte avgöra det själv. Man får heller inte heller avgöra hur lång tid man behöver återhämtning. Så jag blir alltid hysterisk när jag ska dit för dom hittar på så mycke annat. Jag vet vad problemet är låt mig bara få läka. Så jag bara var tills jag kom till läkare. Så fick massa koder på sjukintyget. Sen togs prover oxå å SÅKLART på sköldkörtel bl.a. Dom sa proverna skulle ta en vecka men när jag vaknade dagen efter så hade dom ringt tre gånger. Försökte ringa men hamnade i kö. Tänkte om det är viktigt ringer dom väl igen. Men det kom ett brev som sa att värdena på körteln var höga så nu ska dom utreda det. MEN inget ska utredas på den förrän jag har gjort det jag kan för mig själv först. För då vill man ju ha min diagnos som en symtom. Men har man levt med inre stress på och av i två år ca så har kroppen inga bra värden, så som vanligt ska symtomen behandlas och inte orsaken. Jag vet orsaken låt mig ta hand om den först. Man ska alltid behandla orsaken så slipper man äta mediciner hela livet. Jag tänker heller inte op bort den å jag tänker inte heller ta jod eller annan behandling. För själva sköldkörteln är inte boven i sig. Så nu i två veckor så har fokus legat på mig och att göra saker jag vill, jag tycker om, äter det jag tycker om men tagit bort en del så jag fastar men äter ett mål mat. Dricker frukt och grönsaksjuicer, oilpulling, dricker två shottar varje morgon 1 med kanel ingefära cayennepeppar citron den andra med kokosolja och citron. Sen vitaminer mycke av detta gör jag ändå men nu mycke striktare. Yoga övningar för både sköldkörteln och bukspottkörteln två körtlar man glömmer av och deras funktion. Sen frågade hon om min vikt sa att jag gått ner 21 kg. Det ska tydligen oxå vara en symtom. Men nu har jag verkligen kämpat för dom kg i 2 år så jag har inte rasat ner så nä det är inget symtom. Har man levt lycklig utan stress utan trauman å får symtom ja, men att man gör det man kan själv först, för något är det annars skulle man ju inte få symtom alltså en orsak vad är den? Men man lägger sitt liv i läkarnas händer, mitt mentala mående nej. Sen har jag fått slåss med många känslor dessa dagar oxå jag lovade mig själv förra gången att aldrig mer sitta där jag sitter idag. Det är mycke frustration och ilska som släppt för jag blev medveten om den. Jag kände mig svag sjuk och satte mig som offer och det är INTE jag. Inget jag vill vara i heller för den delen av mig bad jag dra åt helvete för längesedan. Pratade med chefen oxå ville gå ner till 80% så fort det gick. Hon löste det direkt efter min sjukskrivning. Jag har så mycke jag vill göra nu för min återhämtning så tacksam för att det gick så fort. Jag la fallet på jobbet men det var jobbet som fick bägaren att rinna över. Så är nog tacksam för det men tänker inte uppleva ett sånt stresspåslag på mitt jobb en gång till ändå. Jag jobbar inte med min hälsa som insats. Det är inte värt dom pengarna det gjorde. Slutar man leta quickfix och gör det man måste så kommer det komma något gott ur detta oxå. 

En av anledningarna är att jag har en son som valt vägen med droger och alkohol. Så orolig i egentligen många år. Har nog begravt honom mentalt 10000000gr. Även son två har varit vilse. Så fick samtal för några helger sedan vägrade svara. Tänkte det är nu det är nu jag får begrava ett barn å mina barnbarn sin pappa. Men han hade åkt fast å sitter i häktet. Det samtalet var väl kanske bättre för mig iaf sen vad han känner vet jag inte men han funderar nog mycke. Min uppgift som dotter mamma systerdotter har inte varit en enkel resa. Har varit omringad av droger och alkohol tabletter misshandel sen barn. Jag trodde det var mitt ansvar att få alla att sluta oxå men insett att det inte är min uppgift för det tillhör deras resa. Sen går det inte hjälpa den som inte vill bli hjälpt, det är där som lögner smygande och manipulationen kommer in i bilden. Även smutskastning på anhöriga. Jag och min son har varit ovänner många gånger jag har uppmanat vi har inte pratat på många år. Men det enda jag har velat är att han inte skulle hamna precis där han är nu. Eller i graven då men nu är han där han är. Jag vill inget hellre än att rensa vapen och droger från gatorna men trodde ju inte det skulle innefatta mitt barn. Jag trodde inte han skulle välja att ringa mig, för vi har ändå en djup relation så han vet vad jag kommer säga och hur jag agerat. Men ärligt jag orkar inte vara arg längre jag har fällt många tårar, visste inte man hade så mycke tårar. Men mest för att han gjort valen som tagit honom dit för sig själv för sina barn. Han är inte dömd än men när man pratar med andra så har dom redan satt honom på sex år. Att inte se sitt barn på sex år gör oxå ont. Vi har tjafsat om hans 30 års dag och min 50 års dag men det blir inget med det. Ja jag vet jag får iaf se honom när han kommer ut. Det finns många som verkligen har förlorta barn föräldrar anhörig till droger och alkohol. Antingen genom dödsfall eller för att man fått be dom dra åt helvete. Jag har ändå tur jag hade min mormor som trampade upp min väg för hon la hela sitt liv i sina barns beroende. Hon har fällt många tårar och bärt smärta men oxå fått begrava ett barn. Jag hittar styrkan i allt hon gjort med att försöka göra tvärtom. Jag vill inte leva mina barns beroende. Jag ville inte vara den dottern som svalde skiten som blev kastat på mig. Men det var lättare att be M aldrig mer kontakta mig än mina barn. Jag vill inte ens göra det med mina barn. Men dom kastar ändå ingen skit på mig så. Vi är ovänner ibland ja tjatig jävla morsa. Men jag har nog tack vare mormor inte känt samma smärta i så många år för hon visat mig hur jag inte ska göra. Hennes liv var liksom fast i deras beroenden tills hennes demens och död. Jag vill inte att det ska vara mitt liv så därför fortsätter jag att leva sen får man väl falla ibland men medvetet stanna upp för läkning. Sen har han det säkert lika tufft när han inser att han är där han är av eget bevåg. Men det är hans historia detta är min. Så jag har skrivit brev till honom försökte inte spä på hans ångest för det klarar han nog bra själv. Känslan av att faktiskt få skriva ett brev för hand var helt otroligt. Med kuvert o frimärke. Vet inte när jag skrev ett brev sist. Trodde väl inte heller att det skulle gå till häktet den dagen det blev av. Ja dessa barn har verkligen tagit mig på en tur i berg och dalbanan. Fast banan har bara haft toppar och dalar det har antingen varit smärta eller rosa moln. Men nu släpper jag han fri att få vara sig själv. Jag accepterar honom för den han är klart jag alltid älskat honom. Men nu med facit i handen så hade man kunnat förhindra många bråk av att jag faktiskt skulle ha backat. För varje människa här har sin resa att gå med valen misstagen demonerna med allt, det går inte förhindra spelar ingen roll hur många bråk hur mycke man predikar hur mycke man skyddar så går det inte förhindra. Men det är svårt som mamma att ha stått vid sidan och sett på medans dom grävt sin grav. Har varit svårt att inte lägga det på sig själv oxå. Misslyckad som mamma har jag känt mig i många år. Man skaffar bebis och tror allt ska vara en dans på rosor. Små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer vet inte hur ofta jag fått höra det. Men nej jag trodde son 2 skulle dö 111111gr innan han var ett. Han var sjuk så nä samma känslor vilken ålder dom än är i. 

Men iaf en av anledningarna att jag är där jag är idag. Men känns som jag kan slappna av mentalt nu för nu vet jag iaf var han är. Så orolig på helgerna men nu i slutet spelade det ingen roll om det var helg eller vardag. Så nu har jag en vecka kvar på min sjukskrivning. Har tur jag har hubby och dotter som tvingade mig till läkaren sen har han verkligen bromsat mig för blev liksom inte av med stresspåslaget. Hade det när jag lagade mat, kissade, jobbade, åt, tränade promenerade ja typ hela tiden. Vaknade med det oxå. 

Denna gången ville jag dö oxå. Inte självmord. Men denna smärtan hela tiden, dör man så blir man fri. Känslan av att bli fri från den inre smärtan är enorm.Jag hade tankar som att bli påkörd eller bli sjuk men vill inte dö långsamt och vågar inte själv. Så nä jag har skit kvar att göra här. Å jag vet ändå att efter varje fall så ställer man sig upp ännu starkare. Vad fallen än har innehållit. 

 Äntligen kan jag få håret i en liten toffs 😂

 Barn och barnbarn har varit här mycke. Man behöver nog bearbeta tillsammans men varit väldigt arg oxå så dom har väl fått ta en del skopor från mig ❤️❤️

 😘

 Igår blev det tacos ute. Känns ju att en saknas men så tacksam för dom alla. Dom var här oxå utan barn så vi kunde sitta och prata och skratta utan pass på barn. Bebbarna var med såklart men ni fattar ❤️❤️

 ❤️❤️

 Mycke energi in i själen å moder jord är helt magisk nu 🪄

 

 

 

 Å bebisarna på spikön börjar kläckas

 

 

 

 Å en tur till havet 🩵

 

  

 

 

 

Har fått säga nej stop å det räcker nu till så mycke! 

 

 

 En kycklingsallad fick följa med dit 💯

 

 

 

 Bebbisarna fick plats att gunga tillsammans 🩷🩷

 

 

 

 

 

 

 

 

 Gick och tog en fika själv

 Det har blivit mycke tacos här sista tiden å det är som att mata ett gäng som inte ätit på 100 år. 3 kg köttfärs och den tar slut allt tar slut å ju mer jag ökar desto mer äter dom 🥰❤️

 

 

 Chillar med livet som morbror ❤️

 

 

 

 Tog en fika med hubbyn oxå ❤️

 När han fyller år brukar vi åka och handla  denna gången valde han en kickbike han valde rätt dag oxå 25% om man var medlem. Har haft djupa samtal med honom om hans pappa. Han är klok, vis kändes som både han och jag behövde det samtalet. Barnen ska få träffa honom på onsdag så glad för deras skull ändå. Klart att det inte är något man önskar sina barnbarn men nu är det som det är och barnen behöver ändå sina föräldrar tills den dagen då man väljer själv om man vill ha kontakt eller inte. Jag stöttar mitt barn men oxå mina barnbarn. Hoppas bara det blir bra där framme. ❤️❤️

 

 Hade inte så många kort på denna ongen så bad om ett å så blev det 😂❤️

 I drömmarnas värld 🩵

 Hon älskar sina småkusiner 🩷🩷🩷

 

 Njuter av solen återhämtning och med för mig själv

Gjort en tatto för gossi oxå alla ville göra å skattepengarna kom i bra läge för alla. Tog en bild på hans tass degen innan ❤️

Melonerna nu bara så goda och stora nu


//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Igår kom han hem

Under några veckor nu så har jag funderat mycke på vad att vara flexibel verkligen betyder. Å efter dessa veckor har jag konstaterat att det är att godkänna vilken skit som helst som blir kastad till dig på bordet. Att tiga och lyda är att vara flexibel. Så det ordet har jag tagit bort från min CV för ingen ska ge mig något som jag bara ska dansa efter. Någon måtta får det vara. Jag har lovat mig själv att jag aldrig mer ska ha ett jobb där jag gråter, jobbar med hälsan som insats, jobbar med det mentala som insats, har ett jobb som drabbar min familj. Där är jag nu. När man är för snäll så utnyttjas den snällheten tillslut. Bara för man inte klagar och gnäller så tror man att man tar vad som helst. Men denna veckan nådde jag bristningsgränsen ska jag säga.Förra veckan så sökte jag tre nya jobb för vissa saker accepterar jag inte. Att vara kvar i sånt leder till att man snart kommer gå in i väggen och har man redan varit där så är det lättare att hamna där om man inte går något åt situationen. Så nu får vi se om jag byter jobb eller inte. Det är en befrielse att stänga dörrar. Så gör dig själv en tjänst stryk flexibel ur din cv. Jag har oxå konstaterat att vi är inga träd är man inte nöjd så kan man flytta på sig. Man behöver bara jobba med att få bort alla rädslor som befinner sig i vägen. Dom rädslorna finns inte längre hos mig. Jag flyttar hellre på mig, jag lämnar hellre än att stanna och som sagt få tillbringa tid i väggen, depressioner, ångest, vakna nätter med att grubbla, där har jag tillbringat för många år av mitt liv. 

I går kom gossi hem till oss igen. Jag trodde jag skulle bryta ihop igen men på något sätt kände jag mig hel igen. För när jag lämnade honom hos veterinären så kändes det som om jag lämnade en del av mig. Sen dess så har jag verkligen saknat den delen. Jag är så tacksam at mobiler finns för jag har så många fina kort och videosar på honom. Jag har lyckats fånga hans egenheter och det gör mig så glad. Han tvättade sig som en katt i ansiktet, han skulle alltid bära på kottar och ta hem dom. Han har alltid varje natt sovit i våran säng, han har alltid varit med när vi yogat, mediterat, när jag spelat in filmer. Han kunde inte hoppa upp i våran säng, vi har en väldigt hög säng så när vi skulle lägga oss så sa jag ska vi gossa då kom han sen vände han sig och backade till mig för att jag skulle lyfta upp honom. Så tacksam för mobilen. Nej det är inte bara en hund har sörjt honom mer än en del människor som jag haft i livet. Liten fick verkligen göra det jobbet han var här för han har klarat sin livsuppgift 🤍.

 

 Jag sa till hubby han ska ha bälte på sig på vägen hem 🥰

 Dom hade gjort urnan så fin  <3 

  <3 

  <3 

 Jag fick en gis av sonen. Jag kallade ju honom gisen oxå kärt barn har många namn 🥰

Hubby fick ett kort av sonen när han fyllde år märkte han inte läste ordentligt, så jag ville oxå läsa men märkte då varför han inte ville läsa. Det var ord som gick rätt i hjärtat så man ville bara gråta 🤍

 Kan inte läsa det idag heller utan att vilja gråta. Han hade en bra dag. Han fyllde på påskafton i år så vi käkade påskmat oxå  ❤️

Så vi hade några påskkärringar och gubbar här  <3 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Vi e så rika så hjärtat rinner över av all kärlek   <3 

Livet  <3 

  <3 

Å Saga höll sig långt bort från kameran denna dagen. Dom flyr när dom blir större 

Det var första gången alla barnbarnen var här sen Liten blev ängel så det blev lite ledsamt en stund. Men det fick vara så. Han har varit i alla deras liv funnits med sen dom var nyfödda. S ville vara med hans leksaker och det fick hon jag har oxå en som jag har. I sorg måste man göra sånt som man känner hjälper till med att ta sig igenom det. En del saker verkar kanske konstiga men att man vågar vara konstig då om det hjälper i själen. Jag vet att gossi varit med oss här hela tiden men jag behövde något att ta på. Så dom frågade och jag svarade, sen började dom bråka och leka som kusiner gör 🥰. 

Fick en duva på besök 🥰

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Klamrar mig fast i smärtan

Ja nu har det snart gått två veckor å denna tomhet märker jag att jag klamrar mig fast vid. Jag har märkt att jag klamrar mig fast i smärtan för jag vill inte ha ett avslut. Jag hade en meditation för en vecka sedan där han kom med två andra hundar som oxå har haft stor plats i mitt hjärta. Där å då försvann smärtan jag blev jätte förvånad och undrade vad ska jag känna nu? Så istället för at ta vara på att tomrummet försvann så har jag fortsatt att leta upp smärtan och vara kvar i det. Jag har tagit promenader på samma tider tänkt att jag gett honom mat. Har någonstans vägrat städa. Städa va det första jag hade velat göra när vi kom hem men dragit ut på det oxå. Så har tagit tag i det nu. Gjorde det i fredags dammsög och gjorde rent soffan. Där och då skrattade jag åt mig själv för då svor jag på alla hundhår som klätt min soffa i många år 🤦🏼‍♀️😂. Jag tror nästan jag har haft hund runt mig sen jag föddes inte riktigt men nästan. Så det var ändå lite skönt att ju mer vi städar nu så kommer hundhåren försvinna mer och mer samtidigt som det är avslut. Ibland vet jag inte om det är honom eller vanorna man saknar mest för vi är vanedjur å dessa rutiner dom sitter som fastgjutna i oss. Sen blir nog saknaden större när man hela tiden blir påmind. Å jag kände igår att han vill inte att vi ska klamra oss fast. Vi ska göra alla nya saker som vi kan nu. Nackdelen med att vara uppvaknas är att man blir så jävla självmedveten 😂. Så man måste ju se det å fixa det. Det var lättare förr när man klamrade sig fast i all skit och stoppade huvudet i sanden för att slippa se att man fixar sig själv. Man ser att man behöver inte känna smärta. Tänk att man fuck väljer lidande istället för att faktiskt gå igenom alla nya dörrar som öppnas. Så idag efter jobbet ska jag gå direkt hem. Det gör ont redan nu men bara att sparka sig ur det. Detta är ju alla avslut som gör ont som leder till förändring behöver ju inte vara ett djur. För man är bra p att klamra sig fast i smärta. En del jag pratat med har klamrat sig fast i mobbarna i skolan dom hade för x antal år sedan. Man skapar sitt eget lidande man väljer att lida istället för att bara släppa taget. Att lida för man blev mobbad för 10 år sedan är att ge dom tillåtelse att fortfarande mobba. Man blir fortfarande mobbad. Å man gör det mot sig själv. Jag vet det är så svårt att släppa taget om ex föräldrar svek mobbning och allt man varit med om. Men tro mig ju mer man skalar av desto friare blir man. Så i grunden så har jag en sån otrolig lycka och tacksamhet i hjärtat. Men livet kommer drabba oss vi kommer få uppleva hjärtskärande situationer. Men att man är så medveten som sagt att man fixar det. Att man ser det. Jag var väldigt känslig igår för livet ger prövningar oxå för att man ska bevisa att man har förändrats. Så igår visste jag vad jag skulle få jobba med idag när jag vaknade å så blev det 😂. Men tror jag klarade testet denna gången. När man springer runt i sitt egna lilla helvete där livet går på repeat så är man så nere i sin skit å man ältar och ältar. Så när man sen börjar göra en mental livsförändring så är det så lätt att falla in i gamla ruller. Man vill inte vara där men man ser inte att man hamnat där tills man vaknar upp ur det och får ge sig en spark i röven. På den resan för man ge sig själv många sparkar i röven. Till och med nu fortfarande får jag ge mig själv en spark i röven. Å nu blir det att man bara ger sig själv en djup suck å bara jaha igen 😂. Det som är bra är att ha fokus på vart man ska så ser man så tydligt vart man är påväg man ser om man går åt rätt eller fel håll. Tar det här mig närmare eller längre ifrån och klamra mig fast i smärtan tar mig längre ifrån å det vill jag inte. Så man måste jobba sig igenom. 

 Blommor å knoppar har börjat växa så fantastiskt älskar skiten ur våren 🥰

 Friheten är ju ny. Friheten man har utan djur å nu ska jag välja att njuta av den istället för att välja smärtan ❤️

 Så det blev hotellfrulle. 

 En morgon hade jag bestämt gymmet men sket i det men vaknade ändå i rätt bra tid så tänkte jag drar ändå. Det va oxå en ny erfarenhet. För att jag haft vovve hade jag valt honom. Fast Hubbyn var hemma å kunde ha tagit honom. Men så länge jag har haft djur och barn så har jag ALDRIG valt mig. Även på jobbet så har jag valt andras mående före mitt. Jag har valt att stressa för att andra ska må bra. Å dom valde bort mig så lätt så med facit i handen så var min hälsa inte värd det. Det är detta jävla pleasandet man håller på med. Så den medvetenheten tog mig till att glömma dom. Man sätter människor på pedistalen sen ser man att det inte var ömsesidigt å det är en besvikelse. En del skulle jag rulla ut röda mattan till men dom högg mig inte ens i ryggen utan rätt i ansiktet. Å det är nära relationer så mitt råd är att iaf bli medveten om sitt värde för att komma ut ur alla skit relationer. Å plocka ner människor från sina pedistaler. Ditt liv din hälsa å den ska vara på topp.

 Tog en promenad till skogen med dotter å barnbarn. Blåste såpbubblor 🫧 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Sen blev det en tur runt spiken det är fint där när det börjar spricka ut 😍

 



Lite nya videos på youtube 




 Brukar ju gå ut med Liten på rasten men nu kunde jag försvinna in i ett blogginlägg 🥀. Hubbyn jobbar oxå kvällen idag.


//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Ensamheten

Jag trodde jag var grym på att rocka ensamhet. Men igår insåg jag att jag inte ens aldrig har varit ensam. Jag har alltid haft någon hos mig. Jag har tyckt om att vara med mig själv. Men igår insåg jag att i morgon är första dagen jag är ensam på riktigt. Hubbyns jobbhelg så han skulle jobba dag idag. Till och med tv och internet la av igår 😂. Hjälp från Liten för att verkligen rida ut dagen 😂. Han känner mig verkligen för teven hade verkligen åkt på idag. Jag hade valt distraktion från att slippa vara medveten om att jag är själv. Men jag behövde idag för att spela in filmer på youtube så att jag ligger många steg framåt. Hade tv funkat så hade jag valt den istället. Så jag fick spelat in många nya filmer å så nöjd med dom kan verkligen känna att jag står mer i min sanning och vågar prata om det. Så ny härlig energi så in å följ @qamillanilsson så ensamheten klarade jag ju bra ändå. Men jag är inte ensam jag vet att han är här. I går fick vi en kotte av honom. Han älskar kottar och bör alltid med sig en hem. Slängde alla den dagen. Men nu låg det en i trappan till oss å det är bara han som tar med sig kottar hit så det va fantastiskt. Jag sparade hans leksaker och en kudde han brukar ligga på. En av leksakerna piper fortfarande å han älskade den. Nu väntar jag förväntansfullt på att få höra den. Jag känner honom så är inte det men alltid skönt med bekräftelse. Tänkte jag skulle komma i kontakt med en djurkommunikatör men nej denna gången ska jag lita på mig själv och min egen intuition. Jag vet han är här och jag vet att det jag känner är han. Man måste lita på sin egen inre intuition man söker upp såna bara för att få det bekräftat att man inte känner eller gör fel. Man kan å man behöver inte betala för det och absolut inte för att få det bekräftat för sig själv. Men det är svårt när man tror att det måste ske på ett visst sätt eller att någon säger det är fel. Då tappar man det med att lita på sig själv. Jag trodde ju att vi hade en evighet ihop kom på att vi har det oxå fast från andra sidan ❤️. Min mormor som oxå var min värld kan jag inte känna av men det har jag jagat så jag har nog själv blockerat det. Pappa och morfar är döda oxå men dom vill jag inte ens ha kontakt med. Det är trasiga relationer. Men min morfar kom till mig och berättade läxan för mig. Jag har varit bortskämd av min morfar fick allt jag ville ha. Ville jag ha jackan han hade på sig så fick jag den. Hade jag problem med pengar så hämtade jag det. Hade jag problem med elen så fick jag det med en uppmaning. Så städade en dag i februari tror jag. Stannade upp å bara ahaaa. Han kom till mig och sa att han var tvungen att be mig dra för att jag inte skulle vara beroende av hans hjälp/pengar. För ofta hänger man kvar i relationer och tar skit för att man tror man är beroende av deras hjälp. Så länge man tror det kan dom säga hoppa å man frågar bara hur högt. Den dagen han bad mig dra åt helvete hade jag byggt upp en annan styrka. Min resa hade börjat då. Så jag åkte där ifrån och kom aldrig mer tillbaka. Jag är värd bättre. Å det jag lärt mig av det är att jag inte behöver hans greker eller pengar jag klarar mig själv nu. Men jag hade fortfarande varit beroende av honom och hans pengar om jag inte hade valt att stå upp för mig själv den dagen. Han köpte även bilar till oss. Så jag förstår läxan verkligen så jag är tacksam för att det hände. Några timmar senare fick jag att han hade gått bort. Alla människor som kommer in i våra liv är här med en läxa man kanske inte ser det just där och då men den dyker upp i ens inre så småningom. Å jag fattar varför det skedde just den dagen. Men det är just det kärleken mellan människor den gör ont. Kärleken till djur gör inte ont. Jag har uppenbarligen oxå älskar mer än vad jag har varit älskad själv. Får två relationer som jag är uppväxt med som verkligen var en stor del i mitt liv har kunnat kutta ur mig ur deras liv på bara två sekunder. Man trodde man betydde mer än så. Svek gör ont. Men är tacksam för alla relationer som kommit å gått under resan dom har gett både positiva och negativa lärdomar och när jag behövde det som mest. För som sagt man klamrar sig väldigt lätt fast i relationer även fast dom är destruktiva för man tror man inte klarar sig utan. Man står ut med skit för man är beroende av andra och kanske deras pengar. Så det var nog min nyttigaste lärdom. Man ska stå stark på egna ben och reda ut sin skit för att klara sig själv. Men såg inte detta då så prövningarna var många innan jag fattade att vi måste tänka om tänka nytt. Har en bit kvar men jag-/vi vet vart vi ska och vart vi vill. 

Så dagen idag är jag supernöjd med som sagt var å efter jag gav mig själv high five så fick jag igång teven 😂. Det ska bli spännande att få ha honom vid sidan kommer nog få många sparkar i röven ❤️🥰. Vi är fortfarande ute och går med honom. Det är så många vanor som gör ont att sluta med ❤️. Å det är så lätt att bli soffpotatis så man för se till så man är mer medveten om vad fuck man håller på med 🥰. 

 Bordsskick nej vi bor själva nu så vi behöver inte uppföra oss 🤦🏼‍♀️😂

 Älskade blommor 🌷. Våren är runt hörnet 🤍

 Vi har ätit bara två länge nu så fattar inte varför det känns så annorlunda nu när han somnade 🤔

🌲

Jag har två ben det andra är där bak någonstans och inget snor i näsan insåg att min spegel behöver rengöras 😂

Livet ändå 🥀


//med kärlek Qamilla 

Prenumerera


Smärta är styrka

Man kommer till en punkt i livet där man väljer att gå igenom sin sorg och sen kamma till sig. Man låter smärtan bli bensin för att fucking fortsätta framåt. Man kan inte krypa ner i offerkoftan och tycka synd om sig själv. Man fastnar så lätt i koftan men den kliar och skaver. Saker kan göra ont länge men att man medvetet omvandlar det till bensin sliter av sig offerkoftan och fucking eldar upp den. Ta ansvar över det egna livet fixa det där som man måste fixa. Jag önskar någon hade sagt det till mig för många år sedan. Då hade jag besparat så många år i offerkoftan och tycka synd om mig själv. Man är i sin skit och ältar gör allt för att slippa erkänna för sig själv att att man satt sig där man satt sig av eget val. Lättare att skylla på andra. Tillbringade oxå många år med att vänta på något som ska komma och rädda mig. Blev snabbt svarta fåret när jag insåg att det är jag som måste göra förändringen. Smärtan man upplever är för att man ska ta sig framåt. Inte gräva ner sig. Jag har följt med och tillåtit mig vara i sorgen. Känna den uppleva den gå igenom alla fraser. Jag har låtit mig vila inte kunnat sova men tagit det lugnt. Många vanor man har som man möter kommer göra ont men att man gör det och inte backar för man inte vill känna. Men ska friskanmäla mig sen är det dags att gå till jobbet igen. Det blir oxå nytt behöver inte gå hem på rasten och gå ut med Liten. Men nu känner jag att dom fantastiska minnnen blir starkare och själva händelsen börjar blekna. Snart kommer urnan hem är redo att möta en ny våg av smärta. Han ska få ett altare. Jag har inte kunnat göra ett förut för intresset har inte funnits. Men nu gör det, Han är mitt liv han är min livsenergi han är min nytändning han är min tacksamhet han är min acceptans han är min ängel han är min vägledare. Jag känner mig verkligen jordad nu jag har honom å jag har Hubbyn här nu är det bara att bränna broar och pressa igenom. Jag har varit så vilse i detta dom kallar andlighet. Finns så mycke ”regler” om att man ska vara och göra på ett visst sätt. Jag uppfyller inte dom alls så därför har jag länge känt mig misslyckad även i det. Man kan tydligen inte kanalisera för att man äter kött, använder tandkräm osv. Ja det är stort jag har kämpat så länge med att bli något jag inte ens vill vara. Jag har jobbat med ärkeänglar men inte känt att jag fått svar trodde det va för att man gör allt fel. Men andlighet har inga lagar eller krav. Har oxå haft ångest för att jag inte kunnat göra ett altare för jag har inte vetat med vad eller till vem. Så på den andliga resan är det väldigt lätt att gå vilse för man fastnar. Jag tror ändå på något sätt att det har varit bra för min lärdom. Men nu vet jag vem som ska få altaret jag klamrar mig fortfarande fast i hans kropp så det är ju vovven men det får vara så. Min hund är värd ett altare nu helt plötsligt vet jag hur jag ska göra å ingen kan säga att det är fel för mig. Jag vet hur jag ska göra nu jag vet vad jag ska göra nu. Man måste bara liksom vänta in sig själv så ser man svaren man ser vägen man vet själv vilka delar av andligheten man vill ha. Du behöver ingenting varken tarotkort kristaller rökelser healing om du inte är intresserad men är du intresserad av det men då är det roligt att lära. Är det inte roligt så känns det som ett måste då blir det en börda istället. Jag ger healing Reiki och det passar för mig men man behöver inte ta emot. Jag är bara en kanal du kan själv be om det. Bara be den du vill ha hjälp av. Aktiveringar ber du bara om. Tarotkort har jag slutat med kristallerna har jag slängt rökelserna är borta. Att rena ditt hem ber du oxå om hjälp med. Att jorda dig bara ta av dig skorna och kontakta i marken. Jag hatar när saker ska bli komplicerade det ska vara enkelt livet ska vara enkelt. Allt ska vara enkelt inte komplicerat. Så jag gick från pleasande och förminskande till nytt pleasande och förminskande. Vem du än jobbar med uppe eller nere så ska du inte lyda knäböja pleasa förminska dig. Du ska göra du och njuta av det. Jag ska göra mig nu och fucking njuta av det. Vi har alla världens möjligheter serverad på ett guldfat men vi väljer att se det från andra hållet. Vi väljer att se allt negativa istället i våra kroppar i våra liv i världen. 

 Ja redan som liten hade jag den attityden 😂💃. Den var död ett tag 🥰😂 

Livet är ändå skönt. Jag har en fantastiskt fin lägenhet den luktar gott. Ja livet är ändå jävla amazing. Fortfarande säger vi -vi bor här 🥰 har gjort det över ett år nu. Men efter alla akut boende så är vi fucking värda det. 

Nu när alla barnen flyttat ut kände jag det skönt att faktiskt ha gjort arbetet med uppfostran. Vi båda har haft barn sedan typ 19. Nu börjar ett nytt kapitel. Jag har oxå njutit av att vara ensam men nu utan vovve oxå så märkte jag att jag inte alls varit ensam. Jag är det nu vi är det nu. Å det skrämmer mig lite. Jag vet inte vem jag är utan barn och djur. Vilka är vi tillsammans nu. En spännande resa men ändå lite läskig. Vi hade börjat lite innan vovven försvann med att äta hotellfrukost och ta oss ut lite mer. Men nu helt plötsligt när det verkligen bara är vi så blev allt nervöst 😬. Tänk att en liten hund på 5kg har tagit så mycke plats gett så mycke. Nu när man är i tomrummet så känner man det allt kretsade runt honom. Så hans avslut har öppnat nya spännande dörrar å det är lite pirrigt nu att gå igenom 🥰.  

Idag har jag simmat hoppade över i onsdags! Man måste vara tillåtande men man måste oxå vara sin egen spark i röven. Det är lätt att falla tillbaka in i gamla ruller! Man vet att man inte vill det så jobbigt att alltid börja om från början. Va inget roligt när klockan ringde. Nu när jag äntligen kan sova. Men har en bestämd Hubbyn som oxå jagar mig lite. För jag vet att hade jag valt att sova så hade jag varit arg på mig själv sen. Å nu så här efteråt är jag tacksam att jag gjorde det å kroppen känns så himla skön. 

60 längder sim 💪

//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Ett tomrum som ska fyllas

I natt har jag fått sova inte alla timmar i sträck men vaknade kissade och kunde somna igen. Man känner man fått lite mer energi ändå. Ja nu är det mer om min vovve fast kanske inte direkt om honom utan lärdomarna. Lärdomarna i detta är många och jag är tacksam att jag idag ser dom. Hade det varit för några år sedan så hade man kapslat in smärtan i kroppen som man alltid gjort. Nu har jag fått ut så mycke skit ur min kropp så vill inte kapsla in något nytt. Så när vi åkte hem så lovade vi varandra att vi inte ska fylla tomrummet med ett nytt djur, för ingen kan ändå ta hans plats och det hade varit det man sökt. Jag sa oxå att jag ska våga känna nu sitta med smärtan och det måste man för att man ska kunna läka. Man vill ju inte möta smärtan för man vet att ha ont i själen är den värsta smärtan. Förr när min själ hade ont så kunde jag sitta och tatuera mig typ 5 timmar i sträck för att det var skönt då att det inte gjorde ont på insidan just då. Man kunde andas lite ifrån den inre smärtan. Men nu lovade jag mig själv att jag skulle sitta med den och pressa mig själv igenom alla första gången utan honom saker. Asså vi är vane människor man behöver ryckas upp ur det man inte ser som går på slentrian, kanske dock inte så här brutalt. Men man får se upp med det där tomrummet som blir vara vaken om vad som sker. Jag märkte i går att jag gärna inte åt frukost nu. Men vi kunde ficka med bullar det gick ner och kvällen blev det godis. Så igår så pratade vi om det att vi håller på att fylla tomrummet med annan skit med distraktioner för kan jag äta det så kan man äta frukost och kan jag inte det får jag ge fan i att äta för trillar man in i att äta och tycka synd om sig själv så kan det gå käpprätt åt helvete i stället. Det man fyller det där tomrummet med kan leda till beroenden. Så har du beroende kolla in med dig själv vad du vill fylla i ditt inre. Egot kommer svara och säga nä det är inget beroende det är för jag är värd det. Man är inte värd att skada sig själv. Sen säger jag att man ska njuta av det man äter men det får inte bli ett missbruk. Så idag ny medvetenhet å det har varit spännande att följa med i denna process. Jag och Hubbyn har inte varit på jobb för vi ville bearbeta detta direkt. Å ta oss igenom dessa faser. Jag hade ångest för att jag sjukanmälde mig oxå för man tänker pengar å jag blev inbeordrad en natt förra månaden jag ville verkligen ha dom denna månaden men är väl ändå tur för det kanske blir ändå plus minus 0. Allt har en mening och är det något jag lärt mig så är det att livet kommer med många överraskningar. Livet är oförutsägbart så därför har jag valt att bara åka med nu. Då har man inga motstånd. Smärtar livet är man i det ger livet lycka så njuter man av det ganska enkelt egentligen. Har oxå tvingat fram mycke som sen ändå inte visats sig vara rätt så det som sker det sker det som kommer det kommer bara att njuta av åkturen å sätta på sig bälte när det blir åt helvete för guppigt. 

Man måste liksom ge sig tid att läkas och återhämtas utan att tänka på jobbet och pengar för ju fortare man finner sig själv igen så kommer man tillbaka starkare än någonsin. Allt vi är med om i livet kommer med lärdomar och en ny styrka. Men vi ser inte det för vi kapslar in smärtan i kroppen just för att vi inte vill känna den inre smärtan vi vill inte möta den vi vill inte uppleva den så du kanske som jag har mycke trauman rädslor inkapslat i kroppen. Det leder till värk högt blodtryck inre stress ja det är mycke som är till följd av allt som man sätter fast i kroppen. Vi har livsenergi som ska flöda fritt i kroppen men eftersom vi inte gör något för att få ut det så skapar man blockeringar. Sen när dom blockeringarna släpper  så kommer det göra 10 gånger ondare än om du bara hade valt att läka och återhämta dig direkt. Jag gör sensing yoga och mycke meditation när smärta dyker upp å det funkar för mig. Qi gong gör jag oxå ibland längesedan nu men det ger en balans i allt, Balans i våra element. Om man vill till jobbet i ett trauma så är det för att man vill bli distraherad bort i från smärtan. Jag vet jag körde alltid jag måste dit för att få annat att tänka på men där och då börjar du kapsla in det i kroppen. Du märker att det funkar du slipper tänka och känna vips så har man lagt det såret i kroppen oxå. Så dessa tomrum som blir i förändring måste man omfamna och se vart det leder och det ser man inte om man börjar falla för distraktioner då går man ner i sömn igen. 

Å igen många kanske tänker herregud det är bara en hund men det är just därför jag känner mer med djur än med människor. För i ett djur vilket som så har dom mer och ge dig än dina destruktiva relationer som du tvingar dig vara kvar i. En nära relation dog oxå nyss och begravdes den 29/2 har inte fällt en enda tår för honom inte en enda fucking tår. För han var inte värd mina tårar. Vi tror att vi har människor runt oss som älskar oss men snabbt kan det visa sig att dom hur lätt som helst kan stå och spotta på dig. Fast du ägnat mycke tid till att älska pleasa behaga och klamrat dig fast så betyder det ingenting för dom kan klippa banden så fort. Å människor kan stå och prata gott om dig med dig sen vänder dom när dom pratar med nästa. Djur gör inte sånt dom behandlar dig med den kärlek och respekt du förtjänar dom dömer dig inte dom avgudar dig. Så jag kommer inte längre sörja en enda relation till där jag inte fått den kärlek och respekt som jag förtjänat. Jag har även många levande relationer som jag undrat men nu har jag släppt taget om dom för varför ska jag lägga energi där? Nä det är att ge bort sin energi Man ska kalla hem sin energi från alla dom relationerna. Sluta kryp där du inte är värd lika mycke som du har värde på dom. Bli medveten om ditt pleasande. Jag trodde jag hade bra relationer jag trodde alla ville att jag skulle börja må bra när jag började min livsförändring men nä. Lärde mig att jag fick leta min hejjarklack någon annanstans i liten och hubbyn. Så jag fäller inga tårar längre för relationer som försvunnit. Å jag pleasar inte längre heller märker jag att det är en sån människa jag möter så stänger jag den dörren så fort. Jag har haft mycke fokus och klamrat mig fast i relationer som är destruktiva eller som man undrat varför, istället för att ha fullt fokus i dom relationer där man får vara sig själv som är i villkorslös kärlek. 

Sen måste man jobba med relationen till sig själv och tillåta sig till återhämtning och läkande och inte ha dom här självskadebeteenden man har. man kanske inte kan älska sig själv fullt ut. Men plocka ner dina fiender från piedestalen och börja behandla dig själv på det sättet. För så vi behandlar oss själva ibland skulle vi inte göra ens mot våra fiender, alltså dom du pleasar och behagar men som spottar på dig när du vänder dig om. Du ska pleasa dig själv. Så allt börjar med självkärlek. När du ser till så dina egna behov blir tillfredsställda så kommer du börja må bättre bli starkare och då blir du en bättre människa i dom relationer som faktiskt funkar man blir bättre förälder man blir bättre för sig själv i allt. Man ser sitt värde man vill ha bättre.

Så jag väljer att omfamna mig själv i kärlek och även omfamna dessa förändringar och även livet!

Mina barn och barnbarn har varit mycke här oxå. Han har ju funnits i hela deras liv oxå. Dotter smsade igår att K blåste bubblor på balkongen och ville som skulle upp till Liten  <3 .

”Kian var med ute på balkongen och blåste bubblor och sa ”upp,upp och iväg till liten” gråtit gjorde han samtidigt”

  <3 

Även liten letade efter honom i varje barn vi mötte, han ville fram och hälsa och tittade fundersamt varför kommer han inte å klappar mig 😭 <3 

Jag omfamnar mig själv med kärlek  <3 

 🤍 

 🤍

🤍 

 🤍

🤍 

 🤍

  <3 

Börjar bli lite svårt att ta kort på dom nu dom rör sig hela tiden  <3 


//med kärlek Qamilla

Prenumerera


Äldre inlägg